Ung med tandprotes, någon mer

Jag har inte varit med om det själv, men är tandläkare, så jag kanske kan bolla kring vissa funderingar.

Åå va härligt. Ja har precis fått den och är inte alls kompis med den så att säga. Min tandläkare säger att ja kommer få en annan senare när det har läkt mer men just nu undrar ja vad fasen jag gjort (Ja var ändå tvungen pga kraftig tandlossning och har inget ben att sätta i skruvar i)

Men det ja mer funderar på att kommer ja alltid känna mig konstig i munnen med en protes som kommer släppa och man får kväljningar ifrån. När kommer ja kunna prata ordentligt igen, eller kommer ja kunna det?

Vilket lim är bäst att använda? känner mig inte kompis med det heller å är rädd att ja ska tappa den då ja känner glapp rejält vid de så kallade framtänderna ja har av protesen.

Jag gjorde samma grej förra året, drog ut allt.

Hur har det gått för dig? Kommer du fortsätta att ha lös protes? Funkar det bra i längden med det? Vänjer man sig? Just nu känns det bara stort å klumpigt i munnen och pratar konstigt å så..

Läkningen pågår som mest under de första 3 månaderna. Sedan läker det ytterligare i 9 månader innan benet är helt läkt.

Corega är det vanligaste klistret.

Man vänjer sig och man lär sig prata. Ju yngre man är, desto lättare!

Jag läser till tandsköterska och vi har varit inne en del på protetik, törs jag fråga utan att vara ful vad din tandlossning berodde på? :)

Går det inte att transplantera ben för att sedan kunna fästa skruvar? Fast det kanske blir en dyr historia...

Jag har träffat flera som har tandproteser, det varken syns eller hörs, särskilt en person blev jag förvånad av att höra att den använde protes då vi känt varandra i flera år och jag hade ingen aning!

Sen kommer du vänja dig, jag vet att det inte är samma sak, men jag hade tandställning som man stoppar i munnen, alltså med gomplatta och det tog ett litet tag att vänja sig men sedan slutade jag läspa och kunde prata som vanligt.

Dels är det anlag för dåliga tänder och sedan har jag haft väldigt trångt i munnen och när jag var yngre fick jag dra några tänder och ha tandställning men nu i efterhand skulle det nog behövts dra mer tänder då mina blivit intryckt snett och börjat växa så.

Sedan är det väl ekonomin som satt stopp och rädsla för att besök till tandläkaren så man har kommit dit för sent.

Jo framöver kan man nog göra det, men då får man besöka riktiga specialister och visst är det en kostnadsfråga men framöver om det går är tanken att göra det men just nu är det långt dit...

Känns lite hopp ändå att läsa det du skriver om de du träffat på.

Och visst det känns lite detsamma i gommen som med en sådan tandställning så just där är det konstigt känsla att man tycker det hade varit mer självklart att läspa framför folk om man hade en tandställning som syntes. Så ja hoppas det blir bättre.

Jag har en tand som ersätts av protes.

Gjorde en rotfyllning för 10 år sen, och när jag bytte tandläkare för 2 år sen hakade hon upp sig på att det var som en i infektion vid rotspetsen efter alla år. Hon sa att den bryter ner tandbenet, och bör behandlas. Försökte få bort den genom att borra upp tanden och lägga i nåt medel. Väntade ett år men det blev inte bättre. Till slut drog vi ut tanden. Hade inga besvär, men pga att tandbenet förstördes var det det bästa.

Nu har det gått ett år, och jag kör på med tandprotesen. Har absolut råd med ett implantat men vill inte. Törs inte, då man borrar i tandbenet osv. Har läst massvis om folk som det gått dåligt för. Och man vet inte hur länge det håller. Är 35 år.

Kan ju också göra en brygga, men tänderna bredvid är fina, och det finns tydligen en risk att de påverkas och dör om man filar på dom, så tandläkaren tycker inte det är bra.

Input någon?

Tänkte just fråga varför benet i käken inte går att använda?

För att det är såpass nedbrutet så det finns inget att kunna fästa i.

.Så man kan väl göra en bentransplantation framöver men inte nu.

Hej! 
Jag är 36.. varit livrädd för tandvård i hela mitt liv. Försökt att genomgå behandling men blivit fasthållen, illa bemött m.m så har alltid slutat med att jag lämnat. Förra året hittade jag en klinik där jag känner mig trygg men tyvärr alldeles för sent. Så nu pratar vi om att fixa löständer för mig. Jag har aggressiv tandlossning (alla tänder kvar än) och benet är så skadat att det inte finns något annat alternativ än att få ickepermanenta löständer (vad det nu heter) 

Jag har svår ångest inför detta och känner mig väldigt deprimerad. 

Hur har det gått för dig? Vad har du fått lägga i kostnad hittills? 

Är i startgroparna för att dra ut de jag har kvar och få protes och har sån enorm ångest. När ni drog ut dem, hur lång tid tog det tills ni fick protesen? Vad har ni betalat? Går det bra att äta.

Jag är på exakt samma ställe och känner mig också både rädd och ledsen. Önskar verkligen att komma i kontakt med personer i min ålder som har lös protes. Hur lång process det var, hur läkandet gått, vilket material man valde osv. Det är så himla stort och läskigt och hur när man acceptans över det liksom.

Tror inte det är så vanligt. Man måste ha rejäl otur för att det ska gå så illa

Jag är 32 och inte ens haft ett enda hål

TS, du kommer att vänja dig, du är så pass ung så du kommer snart att lära dig detta, alla problem och den ovana känslan kommer du över. Det tog ungefär två år innan jag förstod att en bekant hade protes och det var ingenting jag såg utan något som kom fram i ett samtal. Synd med tandläkarskräck, det förstör så mycket. En tanke när det gäller protes,  och där har du säkert fått goda råd, är färgen på tänderna. Vid dina unga år kan du säkert ha relativt vita men med stigande ålder blir tänder mörkare, protesen bör anpassas. Jag minns att vi alla reagerade för många år sen när min mormor fick löständer, bländande vita och alldeles för stora. "Hästtänder" sa min far.                                                                                                                                                     Ibland går det inte att undvika implantat även om man skött tänderna minutiöst. Mina två första har jag nu när jag är urgammal, längst bak i munnen. Hade kanske inte behövts men tuggförmågan tänker jag på. 50 papp fattigare, men som en kompis sa, var glad att du hade dem. En uppmaning till alla yngre, gå regelbundet till tandhygienisten och jobba "som sjutton" med gaddarna. Då kan ni åka på lyxkryssning för pengarna.

Jag har inte heller haft något hål, mina tänder i sig är bra och starka. Jag har ärftlig tandlossning. Min mamma fick löständer vid 47. Benet som tänderna fäster i går alltså sönder. 

Att man inte får hål i tänderna beror mycket på vilken typ av saliv man har bland annat. Finns ju vissa som knappt borstar sina tänder och aldrig har besvär liksom.

Nu har citeringsfunktionen lagt av; jag ville vända mig till den tandvårdsrädda med ärftlig tandlossning. Jag har förstått att det alltid finns en genetisk faktor i bakgrunden och då är det särskilt viktigt med skötseln och att man inte röker.                                                                                                                                                          Jag tror jag vet mer än de flesta i dagens samhälle om tandlossning och proteser; jag levde ett årtionde i Tyskland, på 70-talet, arbetarklassfamilj (det har nog viss betydelse). Min kära mor, under min svenska uppväxt, var oerhört noga med att vi barn borstade tänderna, morgon och kväll. Hon övervakade det hela och vi fick 7 öre för varje godkänd borstning. Kommen till Tyskland noterade jag att INGEN borstade tänderna på kvällen, de rökte en cigarett och åt lite choklad i stället. Alla i den närmaste omgivningen över 50 hade protes. Ofta var tänderna jättefula, stora och alldeles för vita. Flera, just fyllda 40, hade också proteser.                                                                                                                        Jag betraktades som fullkomligt galen och alldeles för intresserad av kroppsvård eftersom jag borstade både morgon och kväll, en sån fåfänga. Fåfänga människor ville spela fina och märkvärdiga enligt de tyskar jag lärde känna, tandborstning stod inte högt bland arbetarbefolkningen.                                                                                                                                                            Folks tänder lossnade i jämn takt och aldrig glömmer jag min ex-svärfars andedräkt, som en krokodils. Förruttnelsestanken kändes redan när han stod i hallen och spred sig sedan i bostaden. Sen skulle han pussa på kind också, vämjeligt.
                                                                                                     Hur gick det för mig? Utmärkt, alla gaddarna kvar trots hög ålder. Först nu har jag två nya Brånemarkständer.                                                                                              Tyskland vände jag ryggen, bra förstås att ha fått språket. Intressant om någon känner igen de tyska metoderna förr i tiden; i dag har de förstås hängt med utvecklingen. Man kan heller inte skylla på krig hur många decennier som helst.