Hej.
Min mans morfar ligger på sjukhus och doktorn har sagt att han har några dagar kvar.
Jag och min man har två stycken barn, 4 och 2 år gamla.
Min mans morfar älskar barnen, Sista gången vi träffa honom var för två veckor sen och då var barnen med.
hade ni tagit med barnen till sjukhuset för ett sista farväl, blir det en jobbig upplevelse för barnen? Eller hur gör man?
Tacksam för alla tips, tankar och erfarenheter.
Hur är morfar, vaken och uppfattande? Det kan ju vara extremt olika. Om han är såpass att han kan se och uppfatta att barnen är där? Och vad är det för sorts vårdavdelning?
Vi tog med barnen när min farbror låg på hospice. Han var dock relativt ?pigg? och kunde sitta uppe och dricka kaffe. Hospice är också gjort för besök, det är en lugn och ordnad miljö, inte skrämmande på något sätt utan gjord för att vara just trevlig.
Tog barnen till deras morfar när han var döende. De var samma ålder som dina. De tog absolut ingen skada, de fattar inte så mycket i den åldern...
Det finns säkerligen någon barnpsykolog där ute som kan ge bättre råd än jag... Men min egna åsikt är det inte är negativt att ta med dem.
Vi distansierar döden alldeles för mycket nu för tiden. Den är oundvikligt och en del av livet ändå försöker vi i vår tid gömma undan den så mycket som det går. Det orsakar bara rädsla.
Hur är morfar, vaken och uppfattande? Det kan ju vara extremt olika. Om han är såpass att han kan se och uppfatta att barnen är där? Och vad är det för sorts vårdavdelning?
Vi tog med barnen när min farbror låg på hospice. Han var dock relativt ?pigg? och kunde sitta uppe och dricka kaffe. Hospice är också gjort för besök, det är en lugn och ordnad miljö, inte skrämmande på något sätt utan gjord för att vara just trevlig.
Tog barnen till deras morfar när han var döende. De var samma ålder som dina. De tog absolut ingen skada, de fattar inte så mycket i den åldern...
Det finns säkerligen någon barnpsykolog där ute som kan ge bättre råd än jag... Men min egna åsikt är det inte är negativt att ta med dem.
Vi distansierar döden alldeles för mycket nu för tiden. Den är oundvikligt och en del av livet ändå försöker vi i vår tid gömma undan den så mycket som det går. Det orsakar bara rädsla.
Pratade precis med min sambo som är där och han är precis som vanligt! Han vill åka hem och förstår inte alla varför han ska behöva vara kvar.
Han behöver amputera ena benet pga blodförgiftning, så vet inte riktigt vilken avdelning det kan vara.. Men han vägrar ju såklart och därför har han bara ett par dagar kvar enligt doktorn.
Pratade precis med min sambo som är där och han är precis som vanligt! Han vill åka hem och förstår inte alla varför han ska behöva vara kvar.
Han behöver amputera ena benet pga blodförgiftning, så vet inte riktigt vilken avdelning det kan vara.. Men han vägrar ju såklart och därför har han bara ett par dagar kvar enligt doktorn.
Läste slarvigt och trodde först det var din sambo som hade fått blodförgiftning och skulle dö och tånkte "jävlar det var kallt med en smiley!".