Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Tomelilla15 skrev 2019-08-18 00:30:21 följande:

Jag skulle föreslå att du säger att du går med på faderskapstest mot att han går i terapi om provet visar att han är fadern och att han gör det senast inom en månad från provresultatet så att det faktiskt blir av. Går han inte med på det så vill han ju inte ens jobba med sitt problem och då får nog du fundera på om du vill vara kvar i relationen.

+1

Han behöver verkligen gå i terapi.

Dessutom, om han inte får svart på vitt kan han börja behandla sin yngsta dotter sämre för att han tror att hon inte är hans. Så jag skulle säga att faderskapstestet behövs för hennes skull. Tänk om han vid ett gräl med henne när hon gjort något otillåtet slängde henne i ansiktet "du är inte mitt barn".

Xenia

Äldre 19 Aug 00:16

#38

Roreza skrev 2019-08-17 23:47:42 följande:

Men, om man bara är allmänt misstänksam mot sin partner utan anledning/anledningar, så är personen som är misstänksam problemet.

---

Jag är mammaledig, är 99% av tiden med våra barn, han har mina lösenord till mina sociala medier/telefon. Jag har gjort allt för att han ska lita på mig, men inget hjälper. Han har tom åsikt om min klädsel och säger åt mig att gå och byta om till andra kläder om jag har på mig något han tycker är "utmanande" fastän jag har helt vanliga kläder. Har aldrig varit otrogen mot honom, varit i närheten eller tänkt tanken. Som sagt har gjort ALLT för att han ska lita på mig. Så, den där "magkänslan" han har saknar grund.

Alltså du måste sluta vara medberoende och ge efter. Du ser ju själv att det inte hjälper mot hans sjukliga svartsjuka. Så ofta som kvinnor låter sig begränsas för uppfylla makens kontrollbehov och svartsjuka. Det blir bara värre och värre och en dag är kvinnan helt isolerad.

Se till att få nya lösenord och ge honom inte dem. Man har rätt till privatliv. Säg till honom att ge tusan i att bestämma vad du ska ha för kläder, det är också att kränka din integritet.

Kanske är det något i din mans barndom som gett upphov till denna bristande tillit. Kanske saknar han självförtroende, kanske blev han sviken av sina föräldrar. Men oavsett vad kan inte du bota honom, ens om du lägger dig platt inför alla hans orimliga krav. Kräv att han ska gå i terapi. Gör han inte det, fundera allvarligt på en separation. Hur vill du leva ditt liv i framtiden?

Xenia

Äldre 20 Aug 13:13

#78

Roreza skrev 2019-08-19 13:52:35 följande:

Du har helt rätt i det du skriver. Jag borde verkligen inte ge efter hans krav. Men jag gör det enbart för att jag verkligen inte orkar bråka. Om jag tar på mig något han inte tycker om och jag vägrar byta om blir det världens bråk t.e.x. Jag vill inte att våra barn ser oss bråka.

Jag vet att hans pappa var väldigt kontrollerande när han var liten. Det kanske kommer därifrån.

Men tänk om dina barn tjatar om något, ger du verkligen efter varje gång för att du inte orkar med bråk? Om de vet att mamma inte ger efter för tjat blir det mindre tjat i framtiden. Det är samma sak här. Du vägrar istadigt att byta om och upprepar "du bestämmer inte över min klädsel".

Klart man inte vill bråka inför barnen. Men vad ger du nu för budskap till barnen, jo: "Pappa bestämmer över mamma. Män bestämmer över kvinnor." En dotter lär sig att kvinnor underkastar sig män, och kommer därför att underkasta sig sin pojkvän/sambo i framtiden, en son lär sig samma sak och kommer att kräva underkastelse av sin framtida flickvän/sambo. Om nu din man lärt sig att en man har rätt att kontrollera sin kvinna, bryt den onda kedjan.

Jag förstår att du tycker det är pinsamt att berätta detta för dina vänner/syskon/föräldrar. Men varför inte ringa till en Kvinnojour? Det är inte samma sak som att du måste flytta dit, men du kan få stöd och information där.

Xenia

Äldre 27 Aug 14:31

#107

Bagar Bengtsson skrev 2019-08-27 13:54:10 följande:

Jag undrar om de som känner sig kränkta med faderskapstest- känner ni er kränkta när ni går igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen, blir visiterade vid konserter eller blir övervakade via kameror på ICA?

Om faderskapstest var obligatoriskt för alla barn, så finns ingen anledning för kvinnan att känna sig kränkt.

Men i detta fall händer det efter flera års äktenskap bara för att barnet inte liknar sin far, klart kvinnan blir kränkt då.

Som om barn bara skulle likna sina fäder och aldrig sina mödrar...

Xenia

Äldre 29 Aug 17:37

#112

Roreza skrev 2019-08-29 16:01:16 följande:

Nu har han hållit tyst om faderskapstestet i ca 1-1,5 vecka. Så det har ändå varit bra.

Däremot kommer hans kontrollbehov och svartsjuka fram då och då. Idag när jag skulle springa några ärenden skulle barnen vara hos honom och jag skulle alltså vara helt själv. Han frågar han mig varför jag har sminkat mig och klätt upp mig. Jag svarar då med att jag alltid brukar sminka mig och "klä upp mig" när jag ska gå ut. Han frågar då om jag verkligen ska springa ärenden eller göra något annat. Jag undrar vad han menar med någon annat och han säger att han inte vet, det vet bara jag. Frågar honom om han tror att jag ska träffa någon och han svarar "ja, inte vet jag. Ska du träffa någon? Har du skaffat nån ny vän som jag inte vet om?". Fattar direkt vad han menar och bara känner att jag inte PALLAR med hans indirekta anklagelser. Jag säger att om han tror att jag ska träffa en annan man, så ska jag inte göra det. Jag ska springa mina jävla ärenden och komma hem efter det. Han tvingar mig att svära på barnen att jag inte ska träffa en annan man. Jag säger att jag inte tänker göra det, för att det är sjukt. Ser hur hans blick blir mer och mer "allvarlig" och svär på barnen till slut(SÅ JÄVLA SJUKT!!). Jag flippar och säger att han har problem och att han MÅSTE träffa en psykolog för hans sjuka beteende. Han gäspar och säger: "Ok, i och med att du blir skogstokig så bevisar det att du döljer något. En person som ljuger blir irriterad när han/hon blir påkommen. Det är ju du som har problem" Jag ignorerar hans svar, men vill gärna ge honom en fet jävla örfil.

Alltså seriöst, jag orkar inte mer. Jag blir indirekt anklagad för att gå bakom hans rygg heeeela tiden. Det tar på mina krafter och jag känner mer och mer att jag blir mer och mer irriterad på honom, och min stubin blir kortare för varje gång. NÄR ska han lita på mig? Jag sitter på ett café just nu och jag gråter för att jag känner mig så frustrerad, arg, sårad, kränkt och ledsen. Jag vet att jag låter som en "drama queen" men det är så utmattande att bli anklagad för nånting jag inte gör/är. Jag är en person med principer och moral. Har han inte fattat det än?!

Jag vet att detta inte har något med faderskapstestet att göra, men jag måste bara få skriva av mig. Jag är så trött. Jag vill bara skrika rakt ut.

Du gör rätt i reagera över hans sjuka beteende. Om du "överreagerar" som han påstår så beror det ju på att det inte är första gången. Det är ett mönster och han kommer inte att självmant sluta med det. Terapi el ni går isär!

För min del tycker jag att du lika gärna kan lämna honom direkt. Du har blivit alltför påverkad redan (svär på barnen att du inte ska träffa någon annan

).

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

INNEHÅLL