Min man tror att jag fått barn med någon annan.
Nu har han hållit tyst om faderskapstestet i ca 1-1,5 vecka. Så det har ändå varit bra.
Däremot kommer hans kontrollbehov och svartsjuka fram då och då. Idag när jag skulle springa några ärenden skulle barnen vara hos honom och jag skulle alltså vara helt själv. Han frågar han mig varför jag har sminkat mig och klätt upp mig. Jag svarar då med att jag alltid brukar sminka mig och "klä upp mig" när jag ska gå ut. Han frågar då om jag verkligen ska springa ärenden eller göra något annat. Jag undrar vad han menar med någon annat och han säger att han inte vet, det vet bara jag. Frågar honom om han tror att jag ska träffa någon och han svarar "ja, inte vet jag. Ska du träffa någon? Har du skaffat nån ny vän som jag inte vet om?". Fattar direkt vad han menar och bara känner att jag inte PALLAR med hans indirekta anklagelser. Jag säger att om han tror att jag ska träffa en annan man, så ska jag inte göra det. Jag ska springa mina jävla ärenden och komma hem efter det. Han tvingar mig att svära på barnen att jag inte ska träffa en annan man. Jag säger att jag inte tänker göra det, för att det är sjukt. Ser hur hans blick blir mer och mer "allvarlig" och svär på barnen till slut(SÅ JÄVLA SJUKT!!). Jag flippar och säger att han har problem och att han MÅSTE träffa en psykolog för hans sjuka beteende. Han gäspar och säger: "Ok, i och med att du blir skogstokig så bevisar det att du döljer något. En person som ljuger blir irriterad när han/hon blir påkommen. Det är ju du som har problem" Jag ignorerar hans svar, men vill gärna ge honom en fet jävla örfil.
Alltså seriöst, jag orkar inte mer. Jag blir indirekt anklagad för att gå bakom hans rygg heeeela tiden. Det tar på mina krafter och jag känner mer och mer att jag blir mer och mer irriterad på honom, och min stubin blir kortare för varje gång. NÄR ska han lita på mig? Jag sitter på ett café just nu och jag gråter för att jag känner mig så frustrerad, arg, sårad, kränkt och ledsen. Jag vet att jag låter som en "drama queen" men det är så utmattande att bli anklagad för nånting jag inte gör/är. Jag är en person med principer och moral. Har han inte fattat det än?!
Jag vet att detta inte har något med faderskapstestet att göra, men jag måste bara få skriva av mig. Jag är så trött. Jag vill bara skrika rakt ut.