Ja tror man har det lite latent i sig, man känner suget, men man vill vara nyttig, inte börja, och så kommer ?anledningen? som man tar som argument att börja pga.
Ja vi lever fortfarande ihop, varit ihop i 7 år nu.
Vänner sa inget, har feströkt lite, mamma sa inget, bytt jobb 2 ggr, så de märkte inte skillnaden. Bytt stad oxå, så då får man nya vänner, så har sluppit massa moralpredikan som tur är.
Jag röker fortfarande och trivs jättebra med det, har inga planer på att sluta.
Ny kille, nytt liv, nya vänner kommer in, man blir som sin omgivning, nu är det ju inte nytt längre, men bytte livsstil litegrann med nya killen, hus, stad mm.
Jag känner mig friare och får vara den jag vill vara och har ingen svartsjuk kille som förbjuder massa saker, vilka vänner jag ska ha, kläder, rökning, och hur jag vill leva mitt liv.