Pappa med diagnos

Jag har haft diagnoserna hela mitt liv och det fungerar när jag är under behandling , vad är det för jävla fråga ens ?varför skaffar du barn ?? Jag sökte efter människor i liknande situationer inte någon som ifrågasätter min familj jag skaffat , riktigt opassande du behöver inte skriva mer

Depression. Sök vård på vårdcentralen så får du hjälp.

Men dåså, gå under behandling då och avbryt den inte.

Om det har blivit värre sedan födseln av den sista pojken är det ju möjligt att du drabbats av förlossningsdepression, ja det kan drabba män med.

Kontakta BVC så kan de hjälpa dig att komma i kontakt med en psykolog.

Att sitta uppe hela natten och oroa sig för andningen gör ju det hela så mycket värre för dig tyvärr när du inte får någon sömn.

Jag har också adhd och dessutom ptsd efter barndomstrauman. Jag undrar hur din egen uppväxt var?

Du ska veta att jag känner igen mig väldigt mycket i dig, jag har också två barn. Arbetar du? Jag har i perioder inte klarat både familj och arbete och har då blivit sjukskriven. Min oro brukar bli bättre om jag får vila ut, men det är ju svårt med så små barn. Tror ändå du behöver det, adhd-hjärnor fungerar ofta konstigt med sömnbrist och stress. Saker kan kännas helt annorlunda om man bara får en chans att återhämta sig lite. Medicinerar du? Jag har fått sluta med mediciner tyvärr ockdå, då min ptsd förvärras av alla Adhd-mediciner.

Sedan tycker jag psykiatrin måste hjälpa dig på något sätt. Jag vet hur svårt det är, jag köade själv till psykolog i 6 års tid (!) men du borde bli prioriterad om du berättar att du har småbarn och hur du känner.

Jag hoppas det löser sig för dig. Det är normalt att oroa sig för de saker du nämner när man inser hur sårbara ens barn är och man vill skydda dem från allt. Det är din troliga depression som gör att allt känns så stort och svårt.

Det ÄR en väldigt jobbig, stressig tid när man har två små-barn. Är du i behandling? Kanske kan du få en samtalskontakt, så att du får prata om det som är jobbigt, och kanske även kan få hjälp att strukturera lite bättre. Och även för att kanske sätta saker och ting i relation, så att du kanske inte får lika mycket panik där. Det är ju inte så konstigt att man är stressad i det läget och man bör liksom göra det bästa av det. Och där kan det också hjälpa att prata om det.

Har du medicin för ADHD:n? Antidepressiva kan också hjälpa mot GAD förstås, men jag antar att du redan har pratat med en läkare om det?

Absolut! Jag vågade knappt gå över broar med mina barn när de var små.... nu ska jag inte ge fler exempel för att inte sätta ytterligare idéer i huvudet på folk. Men det är inte alls ovanligt att man får hemska tankar om vad som skulle kunna hända barnen. Det är en biologisk skyddsinstinkt som man har som förälder. Och det kan ta konstiga former. Men det blir bättre, barnen blir ju äldre.

Jag känner igen mig i precis allt du skriver! Jag är mamma till två pojkar, ena snart 2 år och vår yngsta 4 månader gammal. Har inte fått diagnosen GAD men ska börja kbt behandling till hösten för har dagligen ångest över precis sådanna katastroftankar som du har och har levt med ångest i stora perioder hela mitt liv men det eskalerade när första sonen föddes.

Är det inte ångest över att barnen ska bli sjuka så är det att jag själv ska bli sjuk och dö och inte få se barnen växa upp o de få ha sin mamma. Alla i min omgivning blir lika uttröttade på min oro som jag inte klarar av att hantera själv. Vill bara säga att du absolut inte är ensam i din ångest men jag vet att det är en ensamhetskänsla när ingen annan kan förstå att oron är lika stark och verklig hur ologiskt det än kan låta i någon annans öron. Du är inte en sämre pappa! Det är bara viktigt att hitta en bra balans och få rätt hjälp. Jag hoppas att kbt kommer hjälpa mig. Vi får helt enkelt ha förstående människor runt om kring som är där och gräver upp oss ur jorden när faller i ett hål av orimlig oro. Jag äter även ksm66 mot stress (ett tips att prova om du inte redan gjort det!) Tar bort toppen av viss oro. Ta hand om dig och din lilla familj! :)

Det är både kränkande och vidrigt att jag får svar som ?säker på att du inte är förståndshandikappad? och annat , jag öppnar mig och vågar dela med mig av saker jag tycker är jobbiga och skamliga och tänkte gå emot den rädslan och blir bemött med den typen av svar. Jag har adhd medicin sedan 10 år tillbaka äter antidepressiva och ångestdämpande men behöver behandling och krigar med olika instanser om vem som ska ta ansvaret jag behöver behandling och kämpar för det men innan den kommit igång är jag tyvärr i detta tillstånd fylld av oro stesss ångest rädslor säkerhetstänk kontrollbehov osv och behövde på något sätt hitta någon så jag inte skulle känna mig så jävla konstig o ensam , svara anonymt är tufft träd fram istället o säg vad du har för personligt emot mig annars önskar jag att du inte hör av dig mer det är rätt sorgligt att behöva göra sig rolig eller större mot en person du inte har en aning om vem du talar till som för närvarande är i en väldigt tuff sits

Precis den typen av inlägg jag behövde tack för ditt svar och desamma ta hand om familjen och lycka till med behandling ??