Campinglivet

Lustigt, du vet allt om campinglivet, men du campar inte, men du har släktingar som tydligen campar.
Jag vet inte allt om campinglivet, det enda jag vet att de som campar, som jag känner, är personer som inte stämmer in på din beskrivning.
Utöver har vi en större campingplats inte långt från vårt sommarhus, där den beskrivning du har inte stämmer överens, går ofta igenom den campingen.
Att du sedan inte hur Kamprad stavar sitt namn och än mindre har helt fel om hans uppväxt, känns som du inte bor i Sverige, stämmer det?

Kamprad föddes inte fattig och han var smålänning och kom från en relativt välbärgad familj.
"Kamprads föräldrars hemgård där var den största i trakten och omfattade 450 hektar av huvudsakligen skogsmark."

Ts undrar fortfarande vad du menar med utsatta.

Fast vad gör du om du bokar en stuga och det sedan ösregnar där den veckan?
Igen vet ju vädret i mars när man bokar stuga för att vara säker på tillgång semesterveckan.
Att greja med mat och städ är inget som stör mig eftersom jag är en rastlös pedant som ändå aldrig varit nöjd med någon städfirma jag anlitat...

Och det är ju inte så att min ekonomi minskar utan jag har ju en inkomst som ökar på kapitalet varje månad...

Sedan har jag formats av livet och värdesätter hellre tid med människor jag gillar och som gillar mig och då spelar det ingen roll om vi är hemma, i husvagn, i tält och äter korv och dricker vatten.
Det viktiga är hur de får mig att må inte hur mycket pengar som bränns. 

Nu tror jag visserligen du mest vill provocera men jag tycker absolut campinglivet ger större frihet för barnen än vad våra resor gör. Vår sjuåring får gå till lekplatsen själv och träffar kompisar, det älskar hon :) Jag har inte varit med om skadade eller drunknade barn så jag delar inte din erfarenhet, det låter verkligen galet! Då har vi ändå campat även i andra europeiska länder när vädret varit kasst hemma. Vår lilla är med oss men det är skönt att lekplatser och bad finns så tillgängligt. Ja kanske är det så att man måste vara lite samma skrot och korn själva, ansvarslösa är vi verkligen inte, men att dela toalett och andra faciliteter med andra osv är helt okej. Våra barn lever ett härligt liv och det viktigaste vi vill ge våra barn är socialt liv och det får de i massor. Jag tror helt enkelt att allas mål i livet inte är samma ts, jag älskar myskänslan med att ha sitt eget boende på det sättet men kunna förflytta det vart man behagar, men jag blandar gärna upp det med mer bekväma resor övriga året.

Känner mig inte utsatt. Vi har bra löner. Volvo, villa och husvagn. Det är smidigt och kul att campa. Man kan åka till olika platser, man kan ligga nära vatten om man önskar. Variationen är många. Jag/vi har campat i över 30 år och jag har då inte sett det du nämner.

Du pratat om pengabrist varvat med socialt arv ts, många som gillar camping och som campar har sämre ställt än andra, många som campar har bättre ställt än andra osv. Vissa går ?blundande genom livet? pga det sociala arvet absolut, men det har ju ganska lite med själva campinglivet att göra. Det finns massor av saker jag gör av ren vana som inte är skoj, men det finns också delar av livet jag uppskattar som inte är det bekvämaste. Jag bor rätt så bra vid kusten med havsutsikt, har ett dagtidsjobb jag längtar till som ger mig helt ok med pengar, har både båt, husbil, en man som tjänar riktigt bra med pengar osv. Men det jag känner riktig lycka av är att hänga upp en tvätt utomhus i solen, att laga mat, plocka svamp och bär och göra något av det osv. När jag campar känner jag mig friare, jag vill inte komma ifrån att kunna leva enkelt, för friheten att jag klarar mig med små medel är lycka.

Tragiskt att du inte klarar av att ha kul utan pengar.

Att de som saknar inkomst helt och är skuldsatta upp till öronen inte har det så kul är en femma, men de hittar du nog inte på en campingplats.

Men du campar ju inte. Vilken campingplats var det (som du inte campar på). På vilket sätt led dom?

Och sådant händer aldrig annars eller hur?
Tre barn av hundra som fick lite motgångar