Kan vi som kontaktfamilj blir familjehem?

Barn ska i första hand ha en trygg miljö där deras behov i första hand tillgodoses och utan misär, våld mm!!!! Du och de som rapar samma sak om att barn i första hand ska vara med sina föräldrar har INGEN ANING om vad många barn får utstå i sin hemmiljö!

Missbruk, fylleri, slagsmål, misshandel, svält, hot och övergrepp är för många barn vardagsmat. JAG HAR I MITT JOBB SETT MER ÄN JAG VELAT.

Problemet är INTE att barn omhändertas för tidigt utan istället ofta FÖR SENT.

Inget, absolut INGET kommer få mig att tycka något snnat. Föräldrars rätt till sina barn går alldeles för ofta före barnens rätt till en trygg uppväxt.

Inget kommer att få mig TYST när det gäller barns rätt till en trygg uppväxt! Absolut inte DU och inte någon annan med samma inställning till barns rättigheter, eller rättare sagt föräldrars rättigheter att fortsätta utsätta sina barn för missförhållanden.

Så jag föreslår att det är du som är tyst!

Och bra att människor runt dessa barn reagerar och anmäler! Inget barn ska behöva växa upp i rädsla. Speciellt inte där dom ska vara som mest trygga = i sitt eget hem!

Jag tror inte du vet ett dugg egentligen. Inte utifrån ett barns perspektiv. Du har ingen aning om hur det är för ett barn att växa upp där trygghet är på alla ställen utom hemma. Du har ingen aning om hur det är att vara ständigt rädd. Rädd att komma hem för att man tappat en vante. Rädd för allt bråk hemma. Rädd för hårda nävar. Rädd för att man gjort något fel som man inte ens visste om att man gjort för att ens förälder behöver avreagera sig. Rädd att somna varje natt för att man aldrig vet om man ska bli dragen ur sängen mitt i natten i håret och straffas för något påhittat av en full aggressiv förälder.

Rädd och få ångest av att man ska straffas av gud för att man ber om att ens förälder ska dö i en olycka och aldrig mer komma hem.

Rädd när stora helger som jul, nyår, midsommar och påsk närmar sig.

Sammanfattningsvis : en uppväxt präglad av ständig rädsla!

Och du, jag kan garantera dig att de sk fina stunderna är inte dem man minns.

Du påstår att du vet och kan mycket om detta?! Möjligen utifrån en förälders perspektiv som fått sina barn omhändertagna. Och det märkliga är att mycket få av de föräldrarna har någon som helst självinsikt och fokuserar endast på sig själva och sitt behov och rättigheter. Knappast barnens behov och rätt till trygghet.

Har träffat åtskilliga av dem också.

Du och dina gelikar är barnens värsta mardröm!