Sambons släkt är anklagande

Nej. Absolut inte.

Och skulle dom gå på mig på det sättet du beskriver så skulle det ha vart 1a och sista gången dom pekar på mig på det sättet. Jag är inte rädd för att sätta ner foten varken för sambo eller hans föräldrar.

Men som sagt - dom skulle aldrig heller

Om de inte varit så här innan, så beror det kanske på hur du är med barnen.

Känns ju konstigt att de helt plötsligt skulle utveckla dessa drag bara så där.

Du förstår nog att det där inte är normalt... Och inget du behöver acceptera heller. Sätt ner foten mot dem, särskilt mot sambons föräldrar. De har i-n-g-e-t att göra med er barnuppfostran. "Jaha ungen hittade ett mynt. Städa bättre till nästa besök kanske?" Jaja, kanske inte så konstruktivt men är de stora i truten kan de gott få samma tillbaka.

Det är en naturlig del av barns uppväxt och utveckling att göra sig illa, det behövs faktiskt till viss del för att de ska lära sig saker! Du kan ju inte linda in ungen i bubbelplast och hockeyhjälm tills den blir 18. Har din sambo någonsin varit ensam med barnet en hel dag? Det vore bra så kan han fatta sen att man faktiskt inte kan varken ha hundra koll eller förebygga ens om man har det.

Ska svara på din fråga. Nej, min man är inte sådan, inte hans släkt heller.

Dra ner på besöken, din sambo kan träffa dom själva, du behöver inte vara med hela tiden.

Ok, men förklara då hur de även kan ge sig på andra flerbarnsmammor. Det gäller inte bara mig som jag skriver i min ts.

Detta är ett drag som kommit fram allt eftersom på senare tid.

OK, känns ju knepigt.

Men vad säger din sambo när ni pratar om det hemma? 

Nej sambon eller hans släkt är inte sådana.

Svara tillbaka på samma sätt: fråga direkt sambon varför inte HAN såg vad som hände/ hindrade barnet i tid osv. Din kille skulle nog behöva en hel del egentid med barnen så han förstår hur det är.

Ang svärföräldrarna: svara direkt med upprörd stämma: Men varför sa ni inte att ni har massa mynt och skräp i soffan!? Stackars barn, tänk vad som kunde ha hänt!! Uj, uj...

Eller säg bara: lägg av nu. Och gå därifrån med barnet.

När ni är hos svärisarna kanske din kille kan ha lite huvudansvar för barnen? Men något säger mig att det vill han inte...

Att han har ?höga krav?. Något jag själv ser kommer av att hans mamma är en riktig hönsmamma som inte låter barnen göra nånting själva och tycker att allt är ?farligt?.

Når han själv upp till dessa höga krav?

Det enkla svaret är sluta umgås med människor som får dig att må dåligt, både din sambo och hans föräldrar är några exempel på det.

Det är svårt att ändra på andra men man kan ändra på sin egen situation

Nej, det är inte normalt, men vissa har ett behov att tala för alla andra att de är dåliga, för att ställa sig själv (enligt dem själva alltså) i bättre dager.

Säg ifrån på skarpen eller umgås inte med dem.

Och som andra skrivet, det hör till att barn slår sig ibland, det är en del av att växa upp.

Känner tyvärr igen mig alltför väl. Mina svärföräldrar tycker inte om mig eller någon av deras andra svärdöttrar/söner. I början tog jag det personligt men nu har jag insett att det inte har med mig att göra utan det är deras anklagande natur som gör att de aldrig tycker att någon är bra nog till deras barn.

Jag förstår att du blir ledsen i situationen med myntet. Det är väll lika mycket pappans ansvar att hålla koll men så typiskt av sådana människor att alltid skylla på någon annan.

Kan du prata med din partner om det? För mig har det dessvärre inte fungerat då han blir arg då han upplever att jag klagar på hans mamma och den är känslig. Jag försöker prata i jagform, jag blir ledsen och jag upplever, men det går dessvärre inte.

+1