Epilepsi, ADHD, autism eller något annat?

Hej!

Vi har en dotter som snart är 5. Hennes humör pendlar väldigt mycket och hon kan få fruktansvärda utbrott, och de händer pga småsaker som att man inte hittar rätt låt när vi spelar musik, att det blåser, eller att hon råkat tappa något. 

Under utbrotten kan hon bli aggressiv både mot sig själv och andra. Sedan hon har varit 2 år gammal har hon kastat sig på marken, dunkat huvudet i asfalten eller golvet, slagit och bitit sig själv. Slänga dörrar, försöka sparka ut bilrutor (hon var inte instängd).

Nu under senaste utbrotten har hon skrikit primalskrik. Då har hon blivit helt blank i ögonen och är inte närvarande. Det ser nästan ut som någon slags anfall. 

Hon skriker också att hon vill dö, döda sig själv m.m.

Hon sprang ut i gatan för någon vecka sedan och ville kasta sig framför en bil när hon var arg :(

På kvällen får hon mycket hemska bilder i huvudet innan hon ska sova, t.ex. att någon lägger henne på grillen, ska skära henne med kniv och äta upp henne.

Detta händer ibland så ofta som varannan dag, ibland går det några veckor emellan. Vi förstår inte pendlandet. Om man har en NP-diagnos, borde man inte ha svårigheter hela tiden då? Dum fråga kanske... 

Kan nämna att hon har svår separationsångest. Om ingen är där bredvid när hon vaknar, så går hon inte upp själv eller letar efter oss vuxna utan bara gråter och blir helt hysterisk. 

Hon vågar heller inte gå upp på ovanvåningen själv utan om hon ska hämta något på sitt rum så måste vi alltid följa med. Hon vågar gå på toaletten själv för det mesta men ibland måste vi följa henne dit (även hemma).

Kan utbrotten ha något med epilepsi att göra? 

BUP har träffat vår dotter 1 (EN) gång och säger att det inte är autism. Kan man verkligen utesluta autism utan vidare undersökningar baserat på att ha träffat ett barn i en timme? Eller bör vi vara öppna för att det kanske ändå har med autism att göra? 

Nämnas bör att vi har tagit kontakt med en privat vårdgivare nu då vi tycker att det är dags för utredning. BUP har hittills inte hjälpt oss och vi känner att vi inte kan invänta den kön.

När man inte vet orsaken till svårigheterna är det jättesvårt att hitta andra föräldrar i samma situation eller egna erfarenheter. Därför ser jag det som väldigt värdefullt att kunna skriva här och kanske någon som känner igen sig vill dela med sig Tack!

Jag kan nog tycka att en del saker hos vår dotter verkar tvångsmässigt, men inte så att jag direkt kan känna igen på beskrivningarna att det skulle vara TICS.

Exempel är att vi mycket ofta måste mata henne eller åtminstone räkna alla tuggor. Men det är ju ett beteende som visar sig hemma, inte på förskolan. 

När hon var mindre sov hon ofta med hårda saker, t.ex. en speciell sten, men det verkar ha minskat väldigt mycket nu. Dock blev hon då, och kan fortfarande bli, otroligt ledsen om man inte hittar just den lilla sak hon letar efter. Då rasar hela hennes värld...