• Kallamakka

    Förbannad, arg och ledsen , paniken om åldern

    Stor igenkänningsfaktor, jag är 27. Blir så arg när folk säger att jag är ung, JAG ville inte bli en gammal mamma, jag ville vara en ung mamma. Och gränsen mellan ung och gammal får man väl ändå ha en egen uppfattning om. Det var inte såhär det skulle bli, det var inte såhär lång tid det skulle ta..

    Började resan mot en barn för dryga 3 år sedan. Gjort IVF, varit gravid två gånger men båda blev missfall(vecka 13, respektive vecka 20). Nu väntar utredning, som tar alldeles för lång tid.

    Jag är så arg, bitter, ledsen - över att sitta och vänta på remisser, provsvar, planeringar. Så trött på alla som blir gravida. Medan jah bara blir äldre. Jag önskar att tiden kunde stå still för alla andra, och kunde få gå igång igen när jag vaggar fram med min mage. Det hade varit något.

  • Kallamakka
    Sessela skrev 2019-08-27 17:07:40 följande:

    Väldigt märkliga resonemang!

    Hur stor skillnad är det att få barn vid 29 eller 31?

    Småstadsfasoner!

    Släpp er idé om att allt ska gå enligt er ?plan?. Jag växte upp med en ung mamma. Jag brydde mig inte ett smack om hennes ålder när jag växte upp. Hon lekte med oss, men det gjorde mina kompisars mammor också, fast än dom var 5-10 år äldre.

    Man är inte äldre än man gör sig. Ta hand om er och era kroppar. Njut av livet och njut av att ni kommer vara så väl förberedda när bebisen väl kommer. Tänk vilken bra start ni får!

    /Barnlös 30+


    Jag tror att alla i den här tråden behöver acceptera att sin plan på att vara förälder vid en viss ålder inte kommer ske. Absolut!

    Det är ändå skönt att veta att man inte är ensam om att känna den "ålders hetsen", eller att man inte är ensam om att behöva acceptera det.

    Precis som man söker sig till likasinnade i andra sammanhang, för tröst eller en känsla av att inte vara ensam i sina resonemang. Det var också det som TS undrade, om någon kände likadant. Jag hoppas att det var skönt att få veta att TS inte var ensam i att tänka såhär.

    Varför man vill vara en viss ålder när man får barn kan ju ha andra anledningar än om man är pigg som mamma eller inte, här kommer mina:

    Att få jämngamla barn med mina vänner är en anledning till att jag känner mig gammal, när jag ser gemenskapen som jag går miste om, eller, att hinna få fler barn innan det är försent för mig. Och då blir åldern viktig, där bara ett par år gör skillnad. För om det tar fyra år att få ett, hur lång tid kan det ta att få fler? När är man inte fertil längre? Who knows!

    Däremot förstod jag inte vad leva livet skulle betyda, som på något sett också skulle vara så väl förberedande för att bli mamma?
Svar på tråden Förbannad, arg och ledsen , paniken om åldern