BF April 2020

Tror jag vågar mig in här nu. Bf 25-26 april så jag är i v 8+3, femte graviditeten på ett år men fått fyra tidiga missfall (två tog jag gravtest på och plussade medan de andra märkte jag bara av att jag fick kraftig mensvärk vilket jag aldrig får vid vanlig mens, alla fyra mfen kändes likadana, mensen jag fick emellan mfen hade jag ingen mensvärk alls vid).

Blir andra barnet om det går vägen, fick både tidigt mf och ett i v 14+3 innan jag fick dottern så jag lär nog aldrig slappna av. Har inte orkat skriva in mig på mvc än men jag har samma känsla som när jag väntade dottern så jag ser det som ett positivt tecken. Har haft grav. symtom sen ett par dagar efter BIM, främst illamående på förmiddagen, vid starka dofter osv, ömma bröst och trötthet.

Har börjat känna fladder redan, med dottern kände jag första fladdret i v 11. Jag har överkänsliga nerver som kan reagera starkt vid minsta lilla smekning (jag kan känna smärta när någon smeker mig lätt på arm, rygg osv) så det beror troligen på det.

Hej! Har nu varit på mitt andra VUL. Och tyvärr får jag säga hejdå till er. Ett uteblivet missfall. Så nu väntar jag på att allt ska ut. Tog beslutet att kroppen ska få skötta det själv.

Lycka till alla med era graviditeter <3

Vecka 12+2. Jag har redan gjort ett ultraljud i vecka 9 för nipt. Både ultraljudet och testet såg fint ut och jag har egentligen inga konstiga symtom eller så. Snarare tvärtom mår jag helt som vanligt och det känns ovant efter 9 veckor som supergravid. Kom på i morse att jag låg och drog mig i sängen i stället för att kasta mig upp för att gå och kissa. Jag är inte extremt kissnödig längre, men det kanske beror på hur fostret ligger.

Jag är bara lite rädd för att avfärdas som en neurotiker om jag försöker boka in ul, har förstått att det kan vara ganska strikt vilka som får det om man inte har akuta problem.

Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.

Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...

Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt.

Idag gjorde jag ultraljud för första gången för kub-test. Så häftigt och surrealistiskt att se en liten människa röra sig där inne!

Jag har bf 24 april så är i 12+4 idag. Men jag har tidigare räknat med två dagar längre cykel (vilket är snittet). Men bm mätte två gånger idag och första gången blev det som jag tyckte (12+2) men sen mätte hon igen och det blev 12+4, och eftersom det var det som redan stod i systemet så flyttade hon mig inte.

Har ni gått upp mycket i vikt? För jag är lite orolig över att jag inte gått upp alls (kanske 0.5 kg men känns som felmarginalen). För jag har inte heller mått så illa och har inte kräkts alls, så tänker att jag borde gå upp i vikt?

Förresten! Är det nån som vet nån bra sida på nätet för vinterjackor för gravida? Som inte kostar jättemycket? Känns ju onödigt att lägga en massa pengar på något som bara ska användas ett par månader... Hittar inget på den lokala köp och sälj på Facebook än så länge iaf.

Om någon är intresserad så träffase jag min brors kompis mamma som är förlossnings läkare. Hon sa att jag INTE skulle ta vaccinet. Vi gick inte i mer på de då jag redan kände mig osäker till de.. Men alla gör som dom själva vill och antar är bäst för dom:)