BF April 2020

Tror jag vågar mig in här nu. Bf 25-26 april så jag är i v 8+3, femte graviditeten på ett år men fått fyra tidiga missfall (två tog jag gravtest på och plussade medan de andra märkte jag bara av att jag fick kraftig mensvärk vilket jag aldrig får vid vanlig mens, alla fyra mfen kändes likadana, mensen jag fick emellan mfen hade jag ingen mensvärk alls vid).

Blir andra barnet om det går vägen, fick både tidigt mf och ett i v 14+3 innan jag fick dottern så jag lär nog aldrig slappna av. Har inte orkat skriva in mig på mvc än men jag har samma känsla som när jag väntade dottern så jag ser det som ett positivt tecken. Har haft grav. symtom sen ett par dagar efter BIM, främst illamående på förmiddagen, vid starka dofter osv, ömma bröst och trötthet.

Har börjat känna fladder redan, med dottern kände jag första fladdret i v 11. Jag har överkänsliga nerver som kan reagera starkt vid minsta lilla smekning (jag kan känna smärta när någon smeker mig lätt på arm, rygg osv) så det beror troligen på det.

Nä det är ju det att allt kan verka bra men så går det ändå inte vägen. <3 Hoppas det blir ett syskon denna gången. Jag gick bara ut med graviditeten med dottern för de närmstaste för jag vågade inte hoppas, lär nog göra det denna gången också. Jag orkar inte med en massa grattis för att sen säga att det inte blev något, det gör så ont. Så det är därför jag är anonym än så länge.

Nä som sagt hoppas det är våran tur för syskon nu. <3

Blir galen på en graviditetssymtom jag har fått nu, har nämligen blivit överdrivet känslig för beröring så nu har jag legat vaken hela natten för det gör ont att ligga i min annars så sköna säng... Kan inte alls ligga som jag brukar eller på andra sätt heller utan att det börjar göra ont. Så det blir att iaf ta och sjuka sig halva dagen för att få någon sömn och sen se om man orkar jobba hemifrån resten av dagen. Var likadant när jag väntade dottern så det är väl en graviditetssymtom jag får dras med. Jag är dock sjukt trött och vill inget annat än sova men svårt när man känner sig som prinsessan på ärten.

Någon annan som har liknande symtom?

Såg en perfekt liten på VUL i onsdags, allt såg jättebra ut. Får hoppas liten väljer att stanna bara. Iofs sa gynekologen att ser allt bra ut nu så är risken mindre att det skulle bli ett sent missfall men oron kommer man nog aldrig helt undan. Men fanken vad nedsatt ens immunförsvar har blivit, man får ju varenda jäkla förskolebacill som dottern drar hem... Hade planer för denna helgen men de fick jag såklart ställa in.

Förutom överkänsliga nerver så är gravidsymtomen hanterbara så länge jag inte borsta tänderna för snabbt efter jag har ätit frukost för då är risken att det kommer upp igen, men annars är det bara att äta regelbundet och lite åt gången så kan jag hålla illamåendet lugnt. Dock är jag inte riktigt förtjust i att äta så det är ju lite av ett problem men vad gör man inte för liten i magen.

Ser så fram emot förlossningen, men det kommer väl kännas som om det går plågsamt långsamt fram tills april nu...

Ja det var en lättnad att allt såg bra ut och att det bara var en också.  Det har hänt att jag fått det tidigare då jag har starka kräkreflexer men nu är det löjligt känsligt. Det är mysigt att vara gravid men fanken vilka konstigheter man får stå ut med.  

Åh sån är toppen att ha. Skaffade det när jag väntade dottern och har redan använt ett par gånger vid denna graviditeten när jag känt mig lite nojig, samt det är så kul att kunna höra det själv. Jag hörde första gången i v 7 men då slår bebisen hjärta långsamt runt 70 slag/min, det är först i v 9 som barnets hjärtslag ökar kraftigt till att ligga runt 130 slag/min. Okej jag är lite av en kunskapsnörd men det lugnar mig att läsa på.

De rekommenderar inte att använda det före v 13-14 men ja det funkar. Det är mer att det är svårare att hitta ju mindre barnet är men teoretiskt sätt så ska man kunna höra från ca v 6 iaf men sen finns det en risk att man lyckas pricka in sin egen åder när man lyssnar av och tidigt i graviditeten så är embryots hjärtslag långsamma, de ökar först stegvis efter v 9 till att sen ligga runt 130 slag/min fram till förlossningen om jag inte minns fel.

De rekommenderar inte att använda det före v 13-14 men ja det funkar. Det är mer att det är svårare att hitta ju mindre barnet är men teoretiskt sätt så ska man kunna höra från ca v 6 iaf men sen finns det en risk att man lyckas pricka in sin egen åder när man lyssnar av och tidigt i graviditeten så är embryots hjärtslag långsamma, de ökar först stegvis efter v 9 till att sen ligga runt 130 slag/min fram till förlossningen om jag inte minns fel.

De rekommenderar inte att använda det före v 13-14 men ja det funkar. Det är mer att det är svårare att hitta ju mindre barnet är men teoretiskt sätt så ska man kunna höra från ca v 6 iaf men sen finns det en risk att man lyckas pricka in sin egen åder när man lyssnar av och tidigt i graviditeten så är embryots hjärtslag långsamma, de ökar först stegvis efter v 9 till att sen ligga runt 130 slag/min fram till förlossningen om jag inte minns fel.

Lukterna är fiende nr 2 hos mig, tandborsten är värst för den är det enda som fått mig att faktiskt spy... Däremot så klöks jag kraftigt av dofter och dofter som jag annars skulle gilla får mig att må dåligt. Fiende nr 3 är att äta för mycket eller att vara hungrig, dvs ska jag hålla magsäcken lagom full annars blir den förbannad.

Får se om det blir sista barnet här, fast jag är mest glad att det ser ut som att dottern ska få ett syskon då jag verkligen inte vill att hon ska bli ett ensambarn. Jag hoppas jag kan njuta denna graviditeten men än så länge har jag inte riktigt fattat att jag är gravid trots att jag har sett liten på VUL. Min hjärna är lite trög.

Min förlossning med dottern var lite rolig faktiskt, barnmorskan och undersköterskan försökte berömma mig medan jag krystade. De sa att jag var duktig vilket jag svarade ett starkt nej på, sen sa de att detta gjorde jag bra och då svarade jag nej igen... Så efter det frågade de mig om jag hade svårt att ta beröm, vilket jag iofs har men jag blev mest sur på att de pratade med mig för jag var fullt upptagen med att lyssna på min kropp och göra det jag var där för att göra. Vet att jag både lyssnade och läste om skumma saker som sagts under en förlossning när jag väntade dottern, det var mitt sätt då att försöka slappna av och förbereda mig.

Jag började med att gå ner 3 kg men jag har alltid gått ner först för att sen gå upp i vikt av all förbannad vätska. Gick ner 2-3 kg extra än vad jag hade när jag påbörjade graviditeten direkt efter förlossningen, dock tog det 4 månader och min kropp fick en knäpp, jag fick första mensen 37 dagar efter förlossningen trots att jag producerade bröstmjölk i mängder (rejäl överproduktion). Men iaf menscykeln blev normal efter det fram tills jag skulle ha femte menscykeln efter förlossningen, 49 dagar lång och puff sa det på vågen och jag hade lagt på mig 12 kg på en månad... Jippi liksom.

Ja huvudet kan vara smart när det gäller andra saker men att förstå att kroppen är gravid är inget den verkar vara särskilt duktig på. Tur att resten av kroppen iaf fattat och gör det den ska göra.

Tänkte ta kontakt med Ofeliagruppen igen som jag hade hjälp med vid förra, jag är van vid att vården inte lyssnar på mig så jag var rädd att det skulle hända vid förlossningen så vi gick tydligt igenom hur jag ville ha det där men tror du gynekologerna lyssnade när det väl blev problem? Jo efter tredje gången på förlossningen då min kropp avbröt förvärkarna så att förlossningsarbetet inte kunde komma igång så kom en gynekolog in och undrade varför ingen hade satt igång mig (jag hade bett om det i en vecka)... Hon insåg att min kropp inte skulle klara det själv eftersom den hade försökt i 2 veckors tid redan.

Blev igångsatt efter lunch samma dag, krystvärkarna kom igång och vattnet gick innan tolv på natten men då började kroppen också hindra förlossningsarbetet men vid halv 2 fick jag medicin för att stänga av kroppens korkade beteende och sen gick allt ganska snabbt och hon var ute 5.52. Så mindre än 8 timmar tog det för mig men hade nog gått snabbare om jag hade fått medicinen tidigare. Skiten hann iaf inte tillbaka trots att jag märkte att medicinen slutat verka innan själva förlossningen kom igång och när hon väl var född så fanns det inget som retade upp kroppen längre så kände inte av mer av det sen. Får se om kroppen känner för att ställa till med samma sak nästa gången, det finns nämligen en risk för det. Men slutsatsen var iaf att min kropp var så redo den kunde bli för en förlossning men den klarade inte av att få igång det själv.

Vad skönt att ha sin mamma som sin BM och vilken tur hon hann in, förstår dock att du är rädd att det ska gå så snabbt igen. Värsta mardrömmen är ju att inte ens hinna in till förlossningen.

Jag har berättat för min familj men sen ska sägas att jag står väldigt nära min familj och skulle något hända så känns det tryggt att de vet. Har berättat för 3 vänner men lär nog inte berättat för fler utan dessa är vänner jag känner mig mest bekväm med att berätta för, 2 av dem har varit mina vänner i en evighet och hängt med i min resa. Än så länge vet bara chefen på jobbet och en av de kollegorna som står mig närmast men har sagt till chefen att när RUL är gjort så kommer resten få veta så vi kan börja planera inför föräldraledigheten då jag är den som kan mest om en del saker och jag måste se till så att någon kan ta över dem medan jag är borta.

Maken däremot har berättat för alla på sitt jobb, sen vet jag dock inte hur det ser ut med vänner där, men hans syster med familj vet iaf.

Vi har haft ett mf i v 15 och flera tidiga mf men vi har även en dotter. Dock är jag inte mycket för att basunera ut på FB eller liknande utan jag känner att de jag tycker ska veta får veta sen får resten vänta tills barnet är fött.

Vet inte vad men har haft ett helvete att gå ner den vikten. Började på progesteronkräm några månader senare så då gick jag ner några kilon och ökade dos i våras och sen dess gått ner något kilo till. Men ja nu lär jag väl snart börja lägga på mig vätska så vikten lär väl gå upp igen. Tror det var hormonerna som ställde till det, är inte ovanligt med viktökning när man får hormonobalans. Är lite avis på de som slapp mensen... Det hade varit skönt att få slippa den lite till även efter graviditeten. Men ja det kan verkligen vara så olika.

Är lite så när man har en kropp som inte är helt normal och med en del besvär. Höll på att förblöda vid ett missfall och de skickade hem mig för tidigt så jag fick komma tillbaka för skrapning och en påse blod. Hade önskat att man fick en mer normal kropp men lite utmaningar ska väl läkarna ha... Nu vet jag ju hur min kropp kan agera och att igångsättning går bra så det lär ju inte vara lika svårt att få rätt hjälp nästa gång. Men risken är att liten vill komma ut före bf precis som storasyster ville men inte fick.

Förstår dig hon känner ju dig dessutom bäst så det är en rejäl trygghet för dig. Önskar jag hade någon där också för man är ju verkligen i en utsatt situation men ska ändå säga att majoriteten av barnmorskorna som var där var faktiskt riktigt trevliga och hjälpsamma så de kan jag inte klaga på.

Att den är. Fy fanken alltså, nu har ju vikten alltid bråkat med mig sen förpuberteten, troligen haft mycket hormoner i omlopp eftersom jag fick bröst väldigt tidigt och de blev stora snabbt (C-kupa i nian är lagom kul att ha). Har haft svårt att gå ner i vikt oavsett jag bott på gymmet eller provat dieter osv. Enda gången jag lätt går ner är i början av graviditeterna... 

Usch låter inget vidare med sömnbristen. 

Får hoppas för din skull att det inte bara är vätska utan även lite som stanna kvar efter förlossningen. Kroppar kan verkligen vara olika, vissa har hur svårt som helst att gå ner oavsett vad de gör medan andra har ett helvete att gå upp trots att de provat allt. Tycker det är lika hemskt oavsett vilket problem man har och sedan att en del människor är så snabba på att dömma och komma med "goda" råd gör problemet bara värre.

Tack, jadå det hoppas jag på. 

Påtal om större byst, ja mina ganska nya bhar är lite trånga nu. Märker det mest på det ena bröstet då det är marginelt mindre än det andra, kupan satt lite slappare runt det bröstet men det gör det inte längre iaf. Samt de där ständiga spänningarna i bröstet, det är knappt skönt med bh och särskilt inte utan...

Jag hoppar influensavaccin, tog det inte när jag väntade dottern så känner inte att jag vill ta det denna gången heller.

Nä det var inte så aktivt här. En annan har haft fullt upp och mycket igång samt detta är andra barnet. Dock har jag fortfarande inte insett att jag är gravid, glömmer det då och då tills man får en spark. :p Har en väldigt aktiv en som är igång mycket och har sin egna lilla dygnsrytm. Har nog känt rejäla sparkar här sen v 19 iaf, någon gång där runt RUL, dock kände jag en hel del innan också men mer som buffande. 

Vi har dock ingen aning vilket kön det är, det är inget jag bryr mig om, det enda viktiga för mig är att liten föds frisk. Maken tror dock helt klart att det är en pojke med tanke på att liten är mer vild än vår dotter var i magen. Fast dottern var dock inte direkt lugn, hon hade dock bara fattat tycke för att konstant nicka min blåsa och att sparka mig under vänstra revbenen (var rejält öm där i omgångar, hade säkert blåmärken på insidan) men snurra runt var inte hennes grej. Men eftersom liten snurrar en massa så slipper jag iaf bli akut kissnödig lika ofta som med dottern. Jag behöver inte alls springa lika mycket på toa längre, med dottern sprang jag konstant fram tills hon föddes mer eller mindre. :p 

Har samma bf här. :) Fast med andra barnet, första kom på sin bf så får se om denna känner för det också.

Halsbränna har jag haft från och till hela tiden men jag det har blivit värre nu. Men min barnmorska sa att om man någon gång har haft tex problem med magkatarr, vilket jag hade ofta som yngre så kan magmunnen blivit skadad och då märks det mer vid graviditeten och man får då mycket halsbränna. 

Man kan ha problem med att hålla tätt även om man har bra knipmuskler, läste att hormonerna mjukar upp musklerna under graviditeten så det kanske beror på det för dig? Själv har jag ibland nervimpulser som verkar få hicka så för mig kan det läcka även om jag kniper rejält, och mina knipmuskler är bra. :/ 

Här har man inte varit på ett tag. Lillebror kom 10/4 kl 0:40, var beräknad 24/4, vägde 3345 gram och var 50 cm lång. Blev igångsatt och det var verkligen en minnesvärd förlossning. Hade värre värkar än med dottern men det kan bero på att jag blev igångsatt med 4 olika metoder, cytotec, hormongele direkt på livmoderstappen, sen ballong och efter det ville de skynda på det så de tog hinnorna. 20 drog de ut ballongen, 22 blev värkarna regelbundna, 23 fick jag morfin för mina nervsmärtor och då började verkligen värkarna sätta igång riktigt men för mig räckte lustgas men de såg på ctgn att jag hade verkligen rejäla och långa värkar så de var riktigt imponerade att jag inte skrek efter mer smärtlindring och att jag tog det så lugnt med lustgasen. Vid halv 1 kollade BM status och jag var 8 cm öppen och bebis var långt upp, BM ber mig lägga mig på sidan och jag hinner väl ligga någon minut sen vill jag bara krysta vilket BM sa att jag egentligen inte fick. Men jag kände att jag var tvungen så hon fick snabbt hjälpa mig tillbaka på rygg och sen hann hon inte mer än ställa sig vid fotändan och sen mer eller mindre flög lillkillen ur mig. Maken såg bara huvud och sen direkt fötterna. Den andra BMen höll på att ta på sig handskarna när han kom utfarande. 

Förlossningen med dottern var lugn och kontrollerad tyckte jag. Jag mer eller mindre njöt av den förlossningen, den här förlossningen var iofs väldigt bra också men den var så explosiv både i smärta och i hur snabbt det gick. Jag blev iaf inte avskräckt denna gången heller och kan lätt tänka mig gå igenom en förlossning till. Fast är rätt nöjd med att äntligen ha fått två friska barn, det är två fler än vad jag trodde jag någonsin skulle få.