BF April 2020

Haaaha.. Jag är i v.10 nu och vägde mig nyss.. Jag har alltså gått upp 5 kg redan och rekommenderad uppgång under första trimestern är 2 kg?! Men jag måste ju ständigt äta för att inte må illa.. Och då äter jag liksom frukt, Saltiner och digestivekex. Iofs har jag hypotyreos och äter Levaxin.. Mitt tsh har ökat, så det påverkar väl också viktuppgången men.

Hur är det för er?! Snälla, säg att någon annan också har ökat i vikt, haha!

Var hos min barnmorska idag för att få hjälp med mina kräkningar. Kräker flera gånger om dagen. Är helt slut! Tog första tabletten vid 12.30 idag. Peppar peppar ingen kräkning än så länge (går nog inte så snabbt för tabletten men jag försöker vara positiv haha)

Fick även se den lilla i magen. Barnmorskan kunde även se att jag väntat tvillingar men den ena har inte klarat sig. Men det finns en frisk med hjärtslag. Lite chokad och lite ledsen men är så glad över att där faktisk var en liten där inne :)

Såg en perfekt liten på VUL i onsdags, allt såg jättebra ut. Får hoppas liten väljer att stanna bara. Iofs sa gynekologen att ser allt bra ut nu så är risken mindre att det skulle bli ett sent missfall men oron kommer man nog aldrig helt undan. Men fanken vad nedsatt ens immunförsvar har blivit, man får ju varenda jäkla förskolebacill som dottern drar hem... Hade planer för denna helgen men de fick jag såklart ställa in.

Förutom överkänsliga nerver så är gravidsymtomen hanterbara så länge jag inte borsta tänderna för snabbt efter jag har ätit frukost för då är risken att det kommer upp igen, men annars är det bara att äta regelbundet och lite åt gången så kan jag hålla illamåendet lugnt. Dock är jag inte riktigt förtjust i att äta så det är ju lite av ett problem men vad gör man inte för liten i magen.

Ser så fram emot förlossningen, men det kommer väl kännas som om det går plågsamt långsamt fram tills april nu...

Är det någon av er som vet hur vanligt det är med missed abortion eller ofostrig graviditet? Har googlat alldeles för mycket och är såå nojig! Har KUB nästa onsdag men det känns ju som en evighet, har verkligen fått för mig att fostret inte lever längre... är i v.12 och har fortfarande en del symtom och superstarkt + hos bm, men har haft två "blödningar" med några veckor mellan, typ blod på pappret när jag torkade mig men inget mer...

Är det någon av er som vet hur vanligt det är med missed abortion eller ofostrig graviditet? Har googlat alldeles för mycket och är såå nojig! Har KUB nästa onsdag men det känns ju som en evighet, har verkligen fått för mig att fostret inte lever längre... är i v.12 och har fortfarande en del symtom och superstarkt + hos bm, men har haft två "blödningar" med några veckor mellan, typ blod på pappret när jag torkade mig men inget mer...

Lukterna är fiende nr 2 hos mig, tandborsten är värst för den är det enda som fått mig att faktiskt spy... Däremot så klöks jag kraftigt av dofter och dofter som jag annars skulle gilla får mig att må dåligt. Fiende nr 3 är att äta för mycket eller att vara hungrig, dvs ska jag hålla magsäcken lagom full annars blir den förbannad.

Får se om det blir sista barnet här, fast jag är mest glad att det ser ut som att dottern ska få ett syskon då jag verkligen inte vill att hon ska bli ett ensambarn. Jag hoppas jag kan njuta denna graviditeten men än så länge har jag inte riktigt fattat att jag är gravid trots att jag har sett liten på VUL. Min hjärna är lite trög.

Min förlossning med dottern var lite rolig faktiskt, barnmorskan och undersköterskan försökte berömma mig medan jag krystade. De sa att jag var duktig vilket jag svarade ett starkt nej på, sen sa de att detta gjorde jag bra och då svarade jag nej igen... Så efter det frågade de mig om jag hade svårt att ta beröm, vilket jag iofs har men jag blev mest sur på att de pratade med mig för jag var fullt upptagen med att lyssna på min kropp och göra det jag var där för att göra. Vet att jag både lyssnade och läste om skumma saker som sagts under en förlossning när jag väntade dottern, det var mitt sätt då att försöka slappna av och förbereda mig.

Jag började med att gå ner 3 kg men jag har alltid gått ner först för att sen gå upp i vikt av all förbannad vätska. Gick ner 2-3 kg extra än vad jag hade när jag påbörjade graviditeten direkt efter förlossningen, dock tog det 4 månader och min kropp fick en knäpp, jag fick första mensen 37 dagar efter förlossningen trots att jag producerade bröstmjölk i mängder (rejäl överproduktion). Men iaf menscykeln blev normal efter det fram tills jag skulle ha femte menscykeln efter förlossningen, 49 dagar lång och puff sa det på vågen och jag hade lagt på mig 12 kg på en månad... Jippi liksom.

Jag var beräknande den 20 April, men på senaste ultraljudet såg dom att jag var längre gången. Så har bf den 4 April!

Dock var mitt sockervärde alldeles för högt så imorgon ska jag dit på glukosbelastning. Normalt ska man ligga på 5.0 och jag låg på 8.2, så bm är orolig över att jag kan ha drabbats av gradivitetsdiabetes. Men det är bara att kämpa, kämpa!

Att vara gravid är en av de jobbigaste sakerna jag någonsin varit med om. Känner inte alls den där lyckan som alla andra verkar känna. De är inte skönt att vara gravid, inte kul heller för den delen. Vill bara att den ska komma ut omedelbart så jag slipper vara gravid

Det kanske redan avhandlats i tråden, men hur öppna är ni kring er graviditet? Jag är i vecka 14+1 och hittills har vi inte berättat för någon.

Nu börjar vi fundera så smått på att berätta för den närmaste familjen och det är nog bara en tidsfråga innan min mage kommer vara så stor att det känns fånigt att låtsas som ingenting på jobbet. Samtidigt känns det lite nervöst, särskilt som vi har drygt fyra veckor kvar till RUL och vi vet ju inte exakt hur det står till med barnet innan dess. Nu har vi visserligen gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att hjärtat slår men ändå...

Det skulle vara roligt att höra hur ni andra tänkt.

Fick idag veta att det är en frisk flicka där inne. Dansar lite på moln just nu :)

Vet inte vad men har haft ett helvete att gå ner den vikten. Började på progesteronkräm några månader senare så då gick jag ner några kilon och ökade dos i våras och sen dess gått ner något kilo till. Men ja nu lär jag väl snart börja lägga på mig vätska så vikten lär väl gå upp igen. Tror det var hormonerna som ställde till det, är inte ovanligt med viktökning när man får hormonobalans. Är lite avis på de som slapp mensen... Det hade varit skönt att få slippa den lite till även efter graviditeten. Men ja det kan verkligen vara så olika.

Är lite så när man har en kropp som inte är helt normal och med en del besvär. Höll på att förblöda vid ett missfall och de skickade hem mig för tidigt så jag fick komma tillbaka för skrapning och en påse blod. Hade önskat att man fick en mer normal kropp men lite utmaningar ska väl läkarna ha... Nu vet jag ju hur min kropp kan agera och att igångsättning går bra så det lär ju inte vara lika svårt att få rätt hjälp nästa gång. Men risken är att liten vill komma ut före bf precis som storasyster ville men inte fick.

Förstår dig hon känner ju dig dessutom bäst så det är en rejäl trygghet för dig. Önskar jag hade någon där också för man är ju verkligen i en utsatt situation men ska ändå säga att majoriteten av barnmorskorna som var där var faktiskt riktigt trevliga och hjälpsamma så de kan jag inte klaga på.

Glukosbelastning vart misslyckad. Spydde upp allt efter 3 minuter och dom kunde inte slutföra testet eftersom jag inte fick behålla det.. har gått in i V.16 nu och är fortfarande illamående i perioder, idag har jag spytt 2 gånger igen. Fick inte behålla nån mat alls, men på slutet av kvällen gick de bättre. Fick i mig lite mat samt fil med sylt. Dock kom illamåendet tillbaka när jag la mig och skulle sova. Ha talat med en dietist eftersom jag gått ner 4 kg, och hon pratade om en selektiv ätstörning som jag nu må försöka besegra. Känns som att jag helt enkelt inte är skapt till att vara gravid.. :/ har testat allt som innan fungerat mot illamåendet men ingenting ha hjälpt.. blir tokig..