Han vill inte ha barnet!

Man kan ju fråga sig varför ni inte kört med dubbla preventivmedel. Eller varför din man inte steriliserat sig. Det är ju faktiskt han som inte vill ha barn så man kan ju undra varför han inte skyddat sig bättre.

Varför har ni satt er i denna djupt olyckliga situation?

Har du frågat honom varför har han inte steriliserat sig?

+1

Sen att han redan nu när barnen är 2 och 5 längtar till att dom är självständiga pekar väl på hur han är som pappa, så vill du ha barnet behåll barnet, han verkar ju inte direkt njuta av sin papparoll ändå men var beredd på att ta ansvaret själv ochdå kan du ju lika gärna flytta

Fast om han nu står i kö för sterilisering, då måste du ju veta hans ståndpunkt. Anledningen till den är ju förmodligen att han inte vill ha fler barn. Hur kan du bli förkrossad då?

Förstår din situation och oro inför framtiden. Jag och min sambo väntar just nu barn nr 3. Våra är 6 och 4. Min sambo var klar vid nr två, vilket jag inte var. Denna grav va dock planerad men ändå blir han rädd och osäker nu. Han vill dock ha barnet men han är oxå lite orolig för att "börja om".

Jag tänker att de kanske är bra att ni går och pratar med någon. Sen tänker jag att man ångrar ju sällan sina barn. Och två-tre år extra innan de blir självständiga är ju inte mkt i de stora hela.. en annan sak kanske om de hade vart 8-10 år nu..

Ni har båda satt er i situationen och risken finns alltid oavsett hur mkt man skyddar sig. Det är din kropp och jag råder dig att inte göra abort för någon annans skull.

Vi går ju på den information som du ger oss

Och om man redan vid 2 års ålder på barnet längtar tills dom ska bli självständiga så är det inte direkt pappamaterial

men det är som vanligt, manklagar på mannen men sen när andra klagar och visar på mer problem då går man i försvar och mannen är minsann sååååå bra, nej han låter inte bra men det är ju du som valt detta fantastiska pappaämne, tyvärr väljer inte barn vilka deras föräldrar ska bli

Jobbig situation. Bra han inte hotar, pressar eller tjatar på dig. Eftersom det är ca c 5 nu tycker jag ni tar ett par veckor tid, i lugn o ro o funderar. Var för skilt, prata inte om det varje dag. Känn efter o om ett par veckor söker ni er till en gynekolog för ultraljud o diskussion. Hur låter det?

Ja, jag förstår. Ingen situation jag hade velat vara i, och aldrig varit i. En sån pappa som du verkar ha till dina barn, har jag till mina. Var rädd om honom =). Jag hoppas verkligen att det löser sig för er.