jrockyracoon skrev 2019-07-19 15:28:42 följande:
Du tycks inte veta mycket om vad barn med NPF-problem kräver eller hur de kognitiva funktionerna i hjärnan utvecklas.
Självklart behöver alla i barnets närhet anpassa sig (förskola, skola, andra barn, andra vuxna). Ungefär som att alla i en handikappads närhet behöver anpassa sig, exempelvis flytta sig när rullstolen kommer, eller hjälpa till att få den handikappade uppför trappor, eller inte ockupera handikapptoaletten, etc. Ett NPF-barn har ett funktionshinder som man behöver anpassa sig till precis som man behöver anpassa sig (fast på andra sätt) till ett barn som sitter i rullstol.
Varför anpassning? Jo, utan det är det omöjligt att få till en fungerande vardag för barnet. Barnets självkänsla förstörs och de ständiga konflikterna göra att barnet inte har tid att utvecklas kognitivt eller reglera sig. Det blir en farlig spiral av bråk och konflikter.
Alla gynnas av att man anpassar sig till en person med detta handikapp i och med att konfliktnivån då minskar.
Dock innebär anpassning inte samma sak som att man tillåter våld eller psykiskt våld eller att man inte sätter gränser för ett barn. Anpassning kan handla om att man t.ex. anpassar tiden barnen får leka med varandra (så att inte barnet med NPF blir alltför trött). Det kan också innebära att om barnet med NPF vill ha godis, så ger man det godis för att inte i onödan skapa en onödig konflikt.
Jag pratade inte om förskola, jag pratade om TS barn i deras eget hem. Deras hem ska vara deras trygghet, det ska inte behöva gå och vara rädda. TS mans son är hans ansvar, det är hans ansvar att se till att hans barn inte skadar andra barn. Vilket han har misslyckats med, alltså är det stor risk för våld att ha barnen ihop med hans nuvarande sätt att hantera situationen. TS kan väl anpassa sig om hon vill det, men hon ska inte riskera att hennes egna barn blir utsatta för våld, det är hennes ansvar först och främst.