Hans son slår och biter min barn

Jag skrev här för att jag hade samma åsikt som många av er har, att jag inte kan låta barnen utsättas för det här. Att det är att sätta barnen i andra hand.

Men jag måste säga att jag på sätt och vis var jag lika förberedd på motsatt reaktion, för något inom mig säger att det är hemskt att lämna en relation på grund av ett barn som i grunden behöver hjälp.

Förskola och skola hanterar barn med liknande problematik och får det att fungera.

Om det här var barnens biologiska bror hade tonen varit helt annorlunda. Då hade vi varit tvungna att lösa det efter bästa förmåga.

Nu är det inte på det viset, jag kan välja.

Jag vet två saker, det ena är att det inte går att kombinera barnen nu och det andra är att det skulle kunna ändra sig på sikt, om rätt hjälp sätts in. Jag behöver inte akut fatta beslut om framtiden. Däremot kan jag inte vänta på en förändring i år. För mig är det viktigt att bli en familj och som någon av er skrev får jag inte det jag vill ha ut av livet genom att ha en relation varannan vecka. Men det beslutet behöver jag inte ta nu.

Tack till er som kommit med värdefulla tips. Idén om att vi kan ha veckor som överlappar varandra hade jag inte tänkt på själv. Det kan vara en lösning en tid.

Efter att ha läst vad du skriver - som jag tolkar är väldigt svart eller vitt. Vad hade du själv gjort om du hade två barn varav ena barnet var utåtagerande?

Du verkar inte förstå att barn lär sig impulskontroll under uppväxten samt förmågan att visa och känna empati. Du kan inte jämföra ett barn med en vuxen människas våld mot en annan människa. Det låter jättefint att du aldrig skulle acceptera det och det är sunt, men du lägger skuld och fokus på fel individ.

Jag tycker inte att våld är okej eller att det ska accepteras. Men det är föräldrarnas ansvar, lägg inte det på ett barn.

Jag förstår inte hur du som förälder kan vara så fördömande som du är och kasta ur dig saker som att du visste att jraccon hade ett barn med npf, det är bara så lågt. Jag hoppas att du i din föräldrarroll blir riktigt riktigt utmanad ngn gång av dina barn så du får stå och skämmas. Ingen kan påverka vilket typ av barn man får och vilka egenskaper och svårigheter barnet får.

Att se ner på barn med en viss svårighet är omänskligt beteende, se ner på föräldrarna istället.

Och NEJ jag har inte ngt barn med npf. Mitt ena barn har en CP-skada så jag möter fördomar hela tiden.

Läs om och lätt rätt. Skrev ingenstans att jag önskade att ngt skulle hända personens barn. Jag skrev bli riktigt riktigt utmanad av sitt eget barn.