Pappa i vårdnadstvist

Hur detta med vårdnadstvister hanteras av samhället i detta land är inget annat än fullständig skandal.

Jag är själv mitt uppe i mitt fall just nu, eller jag börjar närma mig slutet, vi har huvudförhandling om några veckor..

Nu verkar jag haft "turen" att faktiskt få en vettigt resonerande utredare på familjerätten, så deras utrednings rekommendation går helt i linje med mitt yrkande, vilket är fortsatt gemensam vårdnad och ett växelvist boende.

Jag är faktiskt rätt avslappnad som jag sitter nu några veckor innan huvudförhandling, jag får återkomma hur det hela landade sen efteråt.

Det stämmer att jag är pappan i fallet.

Jag läste o hörde mig för lite överallt när allt detta drog igång, blev rejält uppskrämd av de historier som jag kom i kontakt med. Nästan alla i samma anda som ditt inlägg här.

Jag vet faktiskt inte om det är jag som gjorde ett ovanligt bra jobb med att få mig att framstå som fullt normal o helt kapabel att utöva mitt föräldraskap på ett bra sätt.
Eller om det var motparten som genom att försöka svartmåla mig med drösvis av anklagelser över fullständigt banala saker föll på eget grepp.

Ofta blir det spontana reaktionen "hon kan ju inte vara riktigt frisk" när någon ny kommer i kontakt med något hon säger eller skriver

Jag finner detta mycket intressant, kan du vara snäll att hänvisa till vilken paragraf i föräldrabalken som hanterar detta.

Hur ska en svarande eller kärande presentera detta krav mot rätten? Vilka krav ställs på dessa privata aktörer?

Jag anser mig rätt väl insatt i detta, jag har aldrig någonsin tidigare hört talats om nått liknande.

Jag efterfrågar igen hur och i vilken paragraf detta är reglerat.

Jag ifrågasätter inte, jag vill bara kolla upp själv.

Ursäkta, men jag läser inte alls det stycket som att varken käranden eller svaranden har någon rätt att kräva att en utredning ska ske av en av dem utsedd privat aktör.

Vem bestämmer att det behövs? Vem bestämmer vilket organ som ska uppdras utredningen?

Som jag läser formuleringarna så har rätten alla dessa rättigheter.

Jag önskar verkligen att det vore som du säger, för jag delar verkligen helhjärtat dina åsikter om problemen hos socialtjänsten att hantera dessa ärenden på ett bra sätt.  

Möjligheten att låta en privat aktör utföra utredning står ju glasklart.

Det jag ifrågasätter är vart du ser möjligheten för käranden eller svaranden att kräva att så ska ske.

Om rätten uppdrar familjerätten på orten att utföra utredningen så kan man som kärande eller svarande uppenbart påpeka att man inte önskar det och att det finns andra alternativ för rätten att välja. 
Men jag ser inte hur denna formulering skulle ge käranden eller svaranden rättigheter att kräva att utredning ska ske av ett visst organ. Tyvärr.

Men då blir det ju även rätt uppenbart att denna utredare även lätt kan ses som partisk om en av de tvistande parterna yrkar på att just denna ska utföra utredningen.
Detta kommer då givetvis motparten att motsätta sig av uppenbara skäl.

Rätten kommer då av naturliga skäl förordna ett organ som inte kan ses som partiskt att utföra utredningen.

Då har du som begärde en viss utredare absolut inga rättigheter att kräva något annat??

Håller med dig till fullo.

Men jag har fortfarande problem att uppfatta den formuleringen som du hänvisade till i föräldrabalken som att man som kärande/svarande har några rättigheter att KRÄVA att ev utredning utförs av ett visst organ.

Den säger ju tydligt att möjligheterna finns, men det är ju upp till rätten att avgöra vilket organ som ska utföra utredningen. Du som kärande/svarande ges ju inga rättigheter att välja om du inte gillar rättens val av organ.

Åter igen, tyvärr. Jag önskar det var på det sättet.

Men jag har otroligt svårt att se att det fungerar i praktiken. Jag har betydligt lättare att föreställa mig att om du tjafsar om detta o sätter dig på tvären så är det istället mycket lätt att du får rätten emot dig rent generellt.