Pappa i vårdnadstvist

Oj, nästan alla myndigheter säger att de jobbar för barnets bästa och att de behandlar vårdnadshavare lika oavsett kön.

Ingen studie eller egen statistik från myndigheterna verkar kunna visa på att de har rätt. Intrycket om motsatsen är överväldigande. Men arga föräldrar som övertalar/använder sina barn som ombud för att sabotera barnens relation och umgänge med det andra föräldern ökar i antal och orsakar stor sorg och lidande, helt onödigt dessutom. Vuxna människor ska klara sina skilsmässor, även jobbiga sådana, och skapa bästa möjliga uppväxt för små eller stora barn. Barn ska inte skiljas från en förälder och hela dennes släkt bara för att den andre föräldern gör allt i hemlig antipati för att förstöra för sin expartner.

Domstolar har tidigare ofta i praktiken belönat umgängessabotage genom att ge vårdnaden till den förälder som inte samverkar med den andre utan hållit barnen hos sig.

En liten ljusning juridiskt hände i vintras, kanske är läget bättre nu: sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=7195573

Men socialtjänst, familjerätt m fl myndigheter verkar aktivt arbeta för att barn inte ska ha rätt till båda sina föräldrar om den ena föräldern manipulativt övertalar/undanhåller barn från den andre vårdnadshavaren.

De har en naiv myndighetssyn i praktiken: Det ena könet är alltid gott, det andra är nog alltid olämpligt och barn kan inte påverkas av någon vuxen att säga att de bara vill vara hos den ena föräldern osv..

Så var försiktig. Ha vittnen och gärna jurister med dig vid möten. Tro aldrig någonsin att myndigheterna behandlar dig rättvist och tycker i verkligheten värnar familjebandet pappa-barn.. Varmt lycka till. Rusta dig till tänderna.

www.expressen.se/kultur/har-ar-en-smabarnspappas-stora-mardrom/&fbclid=IwAR0I28Vj1lDdzPYXneeC8dsxSXXEDTE5lOOJ5nwlm12dmclXSNvb1QLxnds

[quote=79758524][quote-nick]Drottningen1970 skrev 2019-07-14 15:50:46 följande:[/quote-nick]Nej så funkar det inte. Det är alltid barnens BÄSTA som ska vara avgörande inte barns VILJA. Stor skillnad. Och stor skillnad på om barnet är 3 eller 14.

Hänsyn tas till barns önskan beroende på ålder och mognad.

De flesta barn varken vill kan eller bör tvingas att välja mellan mamma och pappa.[/

Håller helt med men verkligheten är inte alls som du beskriver, tyvärr. Hittar du någon utvärdering, statistik eller dokumenterad offentli egenkontroll av metod/resultat som pekar på att verklighetens myndigheter hanterar föräldrar jämställt? Barnen egen åsikt när de är över tolv år tillmäts mycket stor betydelse på ett överdrivet naivt sätt (ursäktas med att det är så obehagligt att verkställa domar - det sker i praktiken mycket sällan.

Socialstyrelsen såg problemet för decennier och fick regeringens uppdrag att skriva en föreskrift om att lagarna ska tillämpas jämställt. De två socialchefer jag pratat med senaste året beklagar personalsituationen och tillstår att man därför knappt hinner följa regelverket - det finns så mycket att beakta.

Ja, det är ju gott och väl med detta med barnens bästa. Ingen säger emot. Problemet är tolkningen - jurister och medicinare har haft invändningar mot just tolkningen och hur den ska tillämpas avseende barnens bästa.

Socialstyrelsens m fl statliga myndigheter är svårtolkade och familjerätter och socialtjänster underbemannade och de kan knappt förklara sina metoder eller sina effekter. De läster inte på eller hänger med inom psykologin. I praktiken kommet de att lägga vuxenansvar på barn (f n fr o m 12 år, framöver sannolikt ännu yngre), eftersom de vill lyssna på barnet och stärka barnrätten på bekostnad av föräldrarätten. Jag hörde om detta härom veckan:

Oroande rapport från Almedalen, det verkar som om farhågor besannas. Jag lyssnade på jämställdhetsminister Lundhagen och fyra kvinnor som i 45 minuter på scen menade att Barnkonventionen som kommande lag i Sverige borde innebära att 1) alla barn ska komma till tals och bli lyssnade och rejält trodda på, 2) de drog på scen i samtalen ett tjugotal exempel på psykiska övergrepp där pappa alltid var förövare och mamma och barn offer, 3) psykiska övergrepp och kränkningar ska nu bli straffbart, 4) de kloka kompetenta socialtjänsterna ska ges fler tvångsåtgärder att ta till avs psykisk misshandel, 5) jurister och medicinare har haft invändningar men det tyckte panelen var överdrivet..



[img=undefined]

Min tanke runt flytt är att det är ett klassiskt förfarande från ena parten att:

1) Få barnen skrivna hos sig i folkbokföringen hos Skatteverket (ibland efter utredning hos myndigheten, de undersöker var barnen har sin huvudsakliga dygnsvila oaktat om de enligt avtal/ök ska bo hos den andre föräldern egentligen. Skatteverket bryr sig inte om umgängessabotage)

2) Få underhåll eller underhållsstöd via Försäkringskassan (den andre föräldern ska betala efter beslut direkt eller genom myndigheten månatligt underhåll i förskott. Försäkringskassan bryr sig inte heller om eventuellt umgängessabotage utan bara var barnen är folkbokförda och om barnen inte är hos den andre föräldern något, i praktiken stöttar alltså även den myndigheten omfattande umgängessabotage)

3) Klassiskt har sedan den förälder som nu har barnen folkbokförda och har underhållsstöd för dem, hen begär nu enskild vårdnad som beviljas hen - barnen är ju både skrivna där och underhåll betalas ut. Kontinuitetetsprincipen för barnens s k bästa... I praktiken har nu umgängessabotaget belönats av samtliga myndigheter helt naivt och sannerligen inte för barnens bästa.

4) Hen som har enskild vårdnad kan på egen hand bestämma att flytta t ex 70 mil bort från den andre föräldern som ofta har umgängesrätt t ex varannan helg. Nu blir umgängessabotaget ännu lättare att genomföra - barnen får ofta förhinder när de ska träffa den föräldern och det blir dyrt och krångligt för den andre föräldern att ta sig så långt för att träffa sina barn.

5) Kontakten och kärleksbandet mellan barn och utmobbad förälder försvinner och bleknar med tiden. Umgängessabotaget har nu lyckats och barnen har berövats sin ene kärleksfulle förälder och det stöd och glada minnen under uppväxten dsom kunde varit har utraderats. Den andre förälderns hämnd/hat har lyckats, mycket tack vare myndigheternas naiva och fördomsfulla brist på kunskap och samordning, de jobbar inte för barnens bästa alls.

Pinsamt för Sverige, sorgligt för barn och onödigt utraderade goda föräldrar. Detta har pågått i decennier..

Jag instämmer tyvärr i mycket men tyvärr inte i tanken att barnen väljer dig om du säger att du inte startat krig eller vill detla i en smärtsam vårdnadstvist.

Barn blir väldigt olyckliga i en vårdnadstvist och kan inte helt förstå sin och föräldrarnas roll. De hamnar i lojalitetskonflikt och mår dåligt. De tyr sig till den förälder som de är mest med och särskilt om de ser att den föräldren mår dåligt så vill de trösta, så små de är. De lyssnar på alla sorters tecken hos den föräldern. Om den föräldern inte sätter en vuxengräns på sitt beteende utan visar obearbetade känslor av hat, besvikelse, skuld eller sorg så kommer barnet att härma detta. 

Det är inte ovanligt att barnet helt tar avstånd från den andre föräldern, ofta med livslång sorg, sämre självförtroende, förnekelse och uppdämd ilska som resultat.

Barnen är tyvärr inte smartare än så, kanske bara 1-2 st på hundra barn kommer tillbaka till den utmobbade föräldern, och då är relationen skakig och svag. 

Den här sortens psykiska övergrepp finns i olika nivåer, typ 1-3 eller 4. De mildaste är mycket vanliga, med lite jobbigt skitsnack mellan skilda föräldrar som ändå samverkar om ungarna och låter de få vara med båda föräldrarna. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation

På vilket sätt har just socialdemokratiska partiet något med den här sakfrågan att göra?

Jag var i Almedalen i somras och lyssnade på debatten om Barnkonventionen som nu ska bli lag. Där var många naiva som verkar tro att barn kan fatta och förstå vuxna beslut och att barn aldrig kan manipuleras att säga något som inte är deras eget bästa, t ex av en bitter och hämndlysten förälder som vill skada sin expartner och som utåt spelar som en mild föräldrer som minsann lyssnar på barn...  Sverige är verkligen inte begåvat och verkar nog inte alls för barnens bästa, tyvärr. 

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/barnkonventionen-blir-svensk-lag-klubbat-i-riksdagen-trots-kritik-fran-hoga-jurister/

Spännande att du är så kategoriskt säker i ditt ifrågasättande. Jag hoppas att du har på fötterna när du misskrediterar.

Socialtjänsterna i vårt land har nu såpass dåligt fungerande handläggning avseende resurser och kompetens att utsatta barn och föräldrar inte får det stöd som lagarna anger. Fristående aktörer har används i flera fall ofta med resursbrist som skäl.

Varför tror du att det är helt osannolikt? Har du en välgrundad uppfattning att samhällsfunktionerna med socialtjänst och familjerätt fungerar bra - jämställt, rättssäkert, evidensbaserat och med barnens bästa i centrum? Vad grundar du ditt starka tvivel på? All forskning och media jag ser pekar på motsatsen. Myndigheterna själva visar aldrig på någon sorts offentlig resultatanalys som pekar på goda insatser. Har du sådana?

Det sant i teorin att dessa myndigheter ska vara oberoende och inte anlitas av någon av föräldrarna. De ska även arbeta för barnens bästa

I den omfattande kritik som framför mot socialtjänst/familjerätt är att handläggningen i praktiekn inte arbetar för barnens bästa, utan snarare är en nyckfull och destruktiv verksamhet som inte är opartisk alls. Jag tror i att dessa myndigheter i huvudsak skyddar sig själva, sin självbild, sin bild utåt och sina arbeten. Jag tror att de faktiskt saknar intresse för sociologi, ny kunskap inom forskningen, barnes bästa eller att de ens vill stötta samhällets utstatta medborgare. Men det är bara mitt personliga intryck efter at ha stött på dem i olika ärenden. De avskyr verkligen när jag frågar efter deras regelverk, deras handläggningsrutiner, deras resutlatuppföljning och vilken forskning som de stödjer sig på. De har hittills aldrig kunnat svara tyvärr. De kan inte ens hänvisa till en kollega som kan redogöra för deras egenkontroller, avvikelseanalys, riskanalys mm som de enligt förordningen SOSFS 2011:9 ska göra inom sitt systematiska kvalitetsarbete. 

Jag anser att de mycnigheterna borde läggas ner eller kraftigt minska i omfång. Som det är nu förstör de nog mer än vad de hjälper. Tyvärr.

Känner du till den kritiken sedan tidigare? Hur ser du på all kritik som framförs. Är den ovidkommande och det är därför du skriver ditt inlägg som andas from tillit till dessa myndigheters utmärkt skötta verksamhet?

Jag instämmer men så sker ju inte i praktiken alls tyvärr. Manipulerade barns uttryck(egna vilja tas det mycket stor hänsyn till. Är barnen över 12 år avsäger sig myndigheterna allt sitt ansvar och lägger det på barnens axlar.

Det kallas parentifiering och är en helt förfärlig samhällsutveckling, bland det sorgligaste jag vet. Har du satt dig in i problematiken runt parentifiering? 

https://gunillaboivie.se/tag/parentifiering/