Bebis som nästan helt slutat sparka

Vet inte vad jag ska ta mig till. Är redan en ganska nervös person och detta gör att jag håller på att gå upp i atomer. Är mitt första barn.

Jag är nu i v. 29, och min bebis har nästan slutat sparka. Har hela tiden utgått från att jag har en lugn bebis i magen som inte sparkat så ofta (började känna i v.20), men när hon väl gjort det så har det varit starka tydliga sparkar som jag kunnat känna även om jag ex. stått upp eller gått. Har känt sparkar på utsidan sen några veckor tillbaka och det syns på magen när hon rör sig. Har dessutom moderkakan i framvägg. Kan inte säga hur ofta hon sparkat tidigare månader men det är iaf BRA mycket oftare än vad hon gör nu.

För två veckor sedan åkte vi in till förlossningen efter att jag nästan inte känt nån rörelse på 1,5 dygn. Fick göra ctg + ultraljud, allt såg bra ut. Hon hade sin rygg mot min rygg så det var inte så att hon sparkade mot min rygg eller så som gjorde att jag inte kunde känna, utan hon låg med fötterna mot min mage. Fick även 5 sparkar under tiden vi gjorde ctg.
Sen veckan efter var hon OTROLIGT aktiv och jag kände sparkar HELA tiden, starka hårda sparkar och magen flög åt olika håll. Aldrig har hon varit så aktiv, var så lycklig att jag äntligen kunde sluta oroa mig!

Sen, på bara nått dygn, avtog det kraftigt, nästan helt, bara små små svaga rörelser kunde jag känna. Så små att jag var rädd att jag inbillade mig. Tycker sjukhus är lite jobbigt så väntade tills det gått tre dagar med såna små rörelser innan jag ringde in igen, de ville jag skulle komma in direkt. Allt såg bra ut även denna gång, hon låg med ryggen mot min rygg och fötterna mot min mage. De kollade moderkakan, flödet i navelsträngen, alla mått osv och allt såg jättebra ut. De sa att hon kanske sparkade i moderkakan och att det var därför jag inte kände (men jag har ju hela tiden haft moderkakan fram och känt mycket tydligare sparkar förr, så hur kan jag känna mindre och mindre ju större och starkare hon blir?).

Det var för 5 dagar sen. Har sen dess nästan inte känt nån spark och bara små små rörelser, så små som fladder, att man nästan tror man inbillar sig. Igår kände jag ett litet fladder när jag steg upp och sen ingenting på hela dagen fram tills på natten när hon rörde sig lite. Då hade jag provat alla tips men inget funkade.
Att dricka isvatten, stark iskall saft, äta glass, spela hög rockmusik för magen (tips från förlossningen) har jag gjort, men inget funkar och jag klarar aldrig att få igång henne. Svarar inte på buffar heller.
Det finns ju en massa råd och rekommendationer att man ska åka in direkt om bebisen inte gör mer än 10 rörelser på två timmar om man ligger på vänster sida och har druckit kall saft. Jag får vara GLAD om jag får 5 rörelser på en DAG som det är just nu. Igår fick jag som sagt 2 rörelser på hela dagen. Idag har jag inte fått någon.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det här känns inte bra. Hon har ju rört sig så mycket förut. Rörelserna har verkligen avtagit kraftigt.
Hur ska jag kunna veta om nåt är fel nu när jag nästan inte kan känna henne, och varför känner jag henne mindre och mindre och svagare och svagare när man enligt sjukvården ska känna dem starkare ända till v.32?

Idag har jag som sagt inte känt av henne, och om jag inte känner nånting tills ikväll funderar jag på att ringa in ikväll igen. Men då har jag varit inne 3 gånger på två veckor. Fortsätter det såhär kommer de väl tänka att jag är helt hysterisk men hon rör sig verkligen nästan ingenting. Och enligt spädbarnsfonden är det ju en farlig myt som gör att man känner falsk trygghet när man tror att bebisar rör sig mindre pga platsbrist. Rörelserna kan tydligen ändra karaktär, men ska aldrig minska.
Mina har minskat kraftigt.
Är det nån som varit med om nåt liknande, eller har nån teori? Har försökt prata med min barnmorska också men hon säger inte så mycket mer än att jag ska hålla koll.

Felixias

Äldre 7 Jul 16:00

#5

Tack för svar!
Har sen jag skrev fått en liten buff. Men ni har rätt, ska nog ringa in efter middagen om hon inte rört sig mer, kanske kan lite mat få igång henne. Även om jag redan druckit iskall smoothie och ätit frukost idag utan reaktion.

Har en doppler som jag lyssnade på för 5 minuter sen, och jag hörde hennes hjärtslag tydligt så det är precis som ni säger lugnande, men vågar samtidigt inte förlita mig på det eftersom sjukvården säger att man inte ska lita på dem. Men nu vet jag iaf att hon lever. Hade nog gått under av oro för längesen om jag inte hade dopplern!

Felixias

Äldre 7 Jul 16:10

#6

Anonym (Åkt in) skrev 2019-07-07 15:00:55 följande:

Jag hade valt att åka in för att bli undersökt, rekommendationerna idag är att om man känner minskade rörelser eller inga alls så ska man åka in på kontroll.

Nu har du visserligen gjort det vid ett annat tillfälle och då fick du förklaring till varför det var som det var då. Men nu är nu och jag jade som sagt valt att åka in.

Jag har däremot ingen bra erfarenhet från min graviditet. Jag slutade känna rörelser i v.25 och två dagar senare åkte jag in. Dagen hon slutade röra sig var dagen hon somnade in.

Men gör som tvinmom13 skriver - köp en doppler och be bm visa dig hur man använder den.

Jag är gravid igen och ska köpa en när jag kommer till typ v.15 hade jag tänkt .

Gud att höra vad du varit med om ger mig rysningar ända in i själen, beklagar verkligen sorgen. Och önskar dig alla lycka till som finns med din bebis i magen <3

Det är svårt att tänka, som många verkar göra, att sånt inte ska hända en själv. Är ist en sån som tänker tvärtom. Kan kanske bero på att jag när jag var 19 (är 24 nu) blev akut sjuk i en sjukdom som inte "ska" drabba nån så ung och att akuten inte tog mina (kraftiga) symptom på allvar och skickade hem mig 2 gånger på två dagar. Tredje dagen och tredje besöket på akuten såg de äntligen att jag var akut sjuk, och hade jag kommit in bara någon timme senare hade jag dött, var inte säkert att jag skulle överleva ett tag.
Det var väldigt traumatiskt för mig och gör att jag idag att jag inte känner mig ett dugg säkrare bara för att vissa saker är "ovanliga".

Felixias

Äldre 7 Jul 16:13

#7

Anonym (Jj) skrev 2019-07-07 15:33:23 följande:

Har haft det precis som du. Har också varit inne 3 grr, jag tycker du ska åka in om du känner dig orolig. Förmodligen är allt bra eftersom du var inne för någon dag sen. Men skulle aldrig tveka, tänk om något hänt som inte kan ses på ultraljud & de isåfall kan upptäcka att bebisen blivit slö eller får dåliga hjärtljud idag som inte syndes för någon dag sedan! Min sambo säger jämt att, varför ska vi inte åka in? Vad är det värsta som kan hända då? Att vi åkt ?in i onödan?.. för att du ska känna dig Lugn också. Men kan samtidigt ligan dig med att min bebis inte heller reagerar på kallt, sött, att man trycker osv.. den bestämmer själv när den ska röra på sig.. går lilsom intr att provocera fram.. och är också väldigt lugn i perioder, jättejobbigt :/

På ett sätt skönt att höra, att jag inte är helt ensam om det här. Hur långt gången är du nu?

Felixias

Äldre 7 Jul 20:14

#12

Anonym (Jj) skrev 2019-07-07 19:40:37 följande:

Är i vecka 30, var inne sist i förra veckan. Sen var jag inne k vecka 24 & 28 också.. men varit sååå nära på att ringa in typ 2 grr till.. jag tycker det är jobbigast mär alla hela tiden berättar om hur aktiva deras barn är.. sparkar så de intr kan sova osv... men men får väl vänja oss.. och dom som säger: gud vad skönt för dig att du har en lugn bebis, har innnnnngeeeen aning om hur jobbigt psykiskt det är!

Okej då är vi nästan lika då. Tycker också det är jättejobbigt när folk säger så. Och "att det skulle vara så skönt att ha en lugn bebis" tror jag inte de vill, att varje dag oroa sig för om sin bebis lever eller ej är extremt psykiskt påfrestande. Jag håller på att bli galen.

Har ätit middag och sådär nu och inte mycket till rörelser. Lite lite lite bara. Så svagt att jag knappt kände det, men tyckte mig se på magen att det rörde sig lite. Höll igång i ca 20 sek. Sen ingenting. Har druckit kall saft nu och ska lägga mig och känna efter. Kommer inget då (vilket det iof aldrig brukar) så ringer jag nog in. Då har jag iaf gjort allt.

Felixias

Äldre 8 Jul 12:39

#15

Anonym (Jj) skrev 2019-07-08 08:33:46 följande:

Nej precis, det tär på en psykiskt, men man får alltid höra att man ska vara glad att den är lugn, usch för mig har det varit jättejobbigt. Men tycker du gör helt rätt i att ringa om inget kom igång efter mat och iskall saft! Hoppas allt gick bra.

Ja just nu undrar jag hur jag ska klara ca 12 veckor till med det här, psykiskt. Om hon fortsätter såhär. Hoppas, hoppas, hoppas hon kommer igång lite eller att jag känner hennes rörelser mer när hon blir lite starkare. Att det här är några undantagsveckor eller något.

Vi ringde iaf in igår, fick göra ett till sånt test först där jag skulle äta något jättejättesött, dricka nåt kallt och ligga på vänster sida i en timme, sen ringa tillbaka.
Gjorde det och kände en liten rörelse. Ringde tillbaka och de ville vi skulle komma in. Då var kl typ 11 på kvällen.
CTG + ultraljud såg iaf jättebra ut, de mätte flödet i navelsträngen igen, moderkakan såg bra ut, de mätte även flödet i nån åder i huvudet. De sa hon hade det jättebra. Men att jag gjort helt rätt som ringt in och att de ska ta sånt här på allvar.
Jag var nästan desperat efter ett svar, HUR ska jag kunna avgöra om nåt är fel när steget efter detta är inga rörelser alls? Läkaren var ganska bra och sa att det kan vara så att hon rör sig mycket mer än vad jag kan känna, att efter att livmodern blivit större så kan liksom moderkakan sträckas ut och såklart också blivit större och kan täcka ett större område än innan. Frågade hur jag ska göra med rörelserna nu och då sa hon att jag ska ta en halvtimme varje morgon efter frukost (+likadant efter middag) och ligga helt stilla i ett tyst rum med händerna på magen i en halvtimme. Hon ville att jag iaf skulle känna nån form av rörelse morgon, em och kväll. Annars skulle jag ringa in igen, och hellre 10 gånger för mycket än en gång för lite som hon sa.

Men nu idag har jag känt av små rörelser på morgonen, kände väldigt svagt men såg på magen att den rörde sig, så nu kan jag väl vara lugn till i eftermiddag haha.
Men om nån orkar läsa allt och har varit med om liknande så vill jag jättegärna höra!

Felixias

Sun 1 Dec 2019 23:21

#17

Om någon som googlar hittar hit; några månader har gått och min bebis ligger här bredvid mig och snarkar <3

Jag hade helt enkelt en graviditet med JÄVLIGT oregelbundet rörelsemönster. Nästan inte alls i flera dagar, till väldigt mycket vissa dagar. Väldigt upp och ner. Inte ens dagen jag födde kände jag några rörelser. Vi var säkert på förlossningen för ctg och ultraljud 10 gånger där i slutet.
Kallt vatten funkade inte, socker funkade inte (väldigt sällan iaf) och tror aldrig hon buffade tillbaka under hela graviditeten. Kunde ibland känna sparkar utanpå magen med handen utan att känna dem på insidan.
Barnmorskorna trodde helt enkelt det berodde på moderkakan. Jag kunde bara känna sparkar på två små ställen på magen, resten låg förmodligen blockerat av moderkakan.

Så om nån googlar och hittar hit: åk in och kolla, hellre 100 gånger för mycket än en gång för lite. Och det är inte alla som känner att det är "cirkus i magen", vissa känner väldigt lite.

Felixias

Fri 6 Dec 2019 06:58

#20

Charlieellerså skrev 2019-12-03 22:32:30 följande:

Jag hade det som dig under min förra graviditet. Eller i slutet av den. Min bebis var väldigt aktiv men runt v 35 så ändrades detta helt. Jag kände den knappt alls och då hade jag prövat AALLA knep för att få igång den. Jag hade moderkakan i framväx men det hade ju inte spelat någon roll innan. Jag åkte in och ringde in flera gånger. Bebis hade vänt sig inåt och antagligen förändrades hur jag kände honom pga det. Men jag kunde omöjligen avgöra hur han hade det där inne och frågade som dig hur jag skulle kunna avgöra när jag skulle åka in. I v 38 så bestämde överläkaren för att det var bättre att sätta igång mig då han faktiskt var fullgången och hon förstod dilemmat. Nu har ju du några veckor mer än så tills bebis ska komma ut men vill säga att det KAN vara så här utan att något är fel men att som de sagt till dig alltid ska kollas upp oavsett.

Jag blev faktiskt också igångsatt tillslut, i v. 38 precis som dig. Mest för att jag var så orolig att det tog över hela mitt liv, all min energi gick åt till att analysera rörelserna (eller snarare bristen på dem). Och just det att stressen att inte kunna bedöma när något var fel eftersom hon alltid rörde sig så lite att det förmodligen inte skulle bli så mycket skillnad om något faktiskt var fel. Att inte kunna avgöra det stressade mig något enormt. Den stressen förstod läkarna och de bedömde att den stressen skadade mer än vad det gjorde nytta att ha henne kvar i magen så när hon var mogen (väldigt stor bebis, över 4,3 kg i v. 37+0) så sattes jag igång och hon kom ut i v. 37+2.

Jag hoppas att om jag blir gravid igen nån gång, så ska jag få känna sparkar som alla andra. Den här stressen jag haft under 9 månader, den önskar jag ingen. Först rädsla för missfall fram till rutinultraljudet, sen när man tror att rörelserna ska göra en lugn så visar det sig att det är mer skäl till att vara orolig. Men allt värt det, nu ligger hon här på mitt bröst och sover <3

Bebis som nästan helt slutat sparka

INNEHÅLL