Trivs du med att vara singel?

Samma här. Vara ute och partaja och dricka sig stupfull är inget jag längtar till. Har fått nog av sådant i mina relationer. Har inte varit någon som behövt offra privatlivet för kärleken.

Det som sker i veckorna på en singelvardag kan vara mycket trevliga saker eftersom livet blir mindre inrutat och mer öppet för spontaniteter när man inte behöver ta hänsyn till en annan människas liv. Också så skönt att slippa bråken och allt som du tar upp som nackdelar, för att inte tala om och det eventuella "SLUTET" som ligger där som en mina redo att explodera när man minst anar det. Ett förhållande innebär ju en mängd oroligheter och förutsägbara vändningar som kan vara omöjliga att styra.

Men mitt råd skulle vara samma som ditt, till alla  de som har en något sånär kärleksfull relation och är över 40 strecket. STANNA i den och gör det bästa av det för herregud så hopplöst det är att vara ute i dejtingvimlet.

Tror man ska vara född med exceptionell tur för att lyckas hitta en vettig person där som det klickar med. Får ibland ett ryck att testa på nytt, kanske bara hitta en kk,och aktiverar mitt konto efter att ha lovat mig själv att aldrig mer gå igenom förnedringen. Står ut i knappt en dag så påminns även jag om varför jag hellre förblir ensam livet ut och klarar mig utomordentligt bra;)

Har varit så gott som singel i sex år efter ett 18 år långt förhållande..det är helt fantastiskt för mig! Har "alltid" varit i förhållanden tidigare och uppskattar oberoendet numera något helt otroligt mycket. Vet inte riktigt om känslan jag har beror på hur det där långa förhållandet slutade med otrohet och en massa lögner, kan ju ha blivit bränd av det.

Men...jag ser nästan bara fördelar med att vara singel nu, behöver aldrig kompromissa och sällan göra saker jag inte vill. Jag köper exakt det jag vill ha utan kritik och slipper bli besviken över en man som nästan aldrig tog semester, inte var med mig och barnen. Nackdelar då...pengabiten kanske, att det krävs rätt mycket mer karriärsatsande för att ens närma sig den gamla levnadsstandarden jag varit van vid i hela mitt liv. Att det inte är läge att bli kroniskt sjuk, då är jag rökt med det stoora bostadslån jag driver runt med min inkomst. En egen sjukförsäkring kanske kan vara värd pengarna, eller inte.

Ensamhet då..tycker inte att jag har tid att känna det, jobbar mycket barnlösa veckor, då är det underbart att bara kunna träffa vänner eller koppla av efter jobbet utan att behöva vara social i mitt hem.

Sexbiten har jag kk:s till, gillar att kunna vara med olika om jag vill.

Nytt förhållande då? Nej, känner mig otroligt osugen på det faktiskt, vet inte vad det skulle tillföra mitt liv. Dejtar gärna men varför skulle jag vilja tvätta någon annans kläder igen liksom..plocka upp smutsiga strumpor från golvet..inte en chans att jag gör sånt igen, aldrig.

Vad är det som gör att du älskar det??

Jag älskar att vara fri. Att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Att inte behöva anpassa mig efter eller behöva tänka på någon annan. Förutom barnen då.

Har varit singel i två år efter ett 15 år långt förhållande. För min del saknade jag allt det där man ?ska? ha i ett förhållande när jag var i mitt långa förhållande. Kunde inte prata med honom om allt, fick ingen närhet, fick snarare höra att jag var ful och äcklig. Jag fick dra hela lasset med allt som hade med hem och barn att göra.

Så sen jag blev singel så har jag mått mycket bättre! Vill gärna varav ett förhållande men med rätt man, annars är jag hellre singel resten av livet.

Singel 3år snart efter 18år. Trivs toppen, inte raggat, inte dejtat, inte laddat Tinder...bara lever o är. Reser, jobbar, varannan vecka är min tonåring här. Sex? Inte haft behov alls...haha, lät ju konstigt.

Helt underbart att vara singel, varit det i ett par år och kommer fortsätta ett bra tag till.

Varit nära att jag börjat dejta mer seriöst när man blir utbjuden men inser att jag varken vill eller orkar bränna tid på att låsa ned mig igen.

Så skönt att under en lång helg packa väskan och sätta sig på planet för att vandra i Italien eller bara åka ut och besöka vingårdar i provance. Inte behöva ta en diskussion med någon alls.

Testa allt man vill och uppleva det man vill. Dessutom behöver man inte hålla tillbaka med att flirta.

Samma här, är kille, har inga kk tyvärr. Måste fixa det. När pandemin är över.

För mig handlar det inte så mycket om krog eller ragg som om att kunna göra som jag vill. Att kunna planera vad jag ska göra utan att kolla med någon annan, att få vara ifred hur mycket jag vill, att inga krav ställs på mig i vardagen, att kunna äta vad jag vill när jag vill, helt enkelt bestämma allting i mitt liv utan att ta hänsyn till någon annan.

Har varit sambo och har njutit av att slippa vara det varje dag i 10 år sedan han flyttade.

Jag är nog lite ambivalent vad gäller singellivet. Visst trivs jag. Jag gillar att vara ensam, men ibland vill jag ha någon att vara ensam tillsammans med, om ni förstår vad jag menar?

Nej hatar det