louisa83 skrev 2019-07-05 14:05:11 följande:
?Den nya forskningen? säger ju det. De flesta barnpsykologer rekommenderar ju numer att tvillingar ska splittras när det gäller sovarrangemang och klass. Alla nya artiklar jag läst säger det.
Jag säger inte att jag stödjer detta. Jag är väl lite både för och emot.
Skäl som gör att jag är för uppdelning:
1. Ofta tävlar tvillingar med varandra. När det gäller pojkar så tror jag att antalet tvillingar som tävlar med varandra ligger på 100%, iallafall från den enes sida.
2. Att vart de än går tillsammans, så stämplas de automatiskt som ?tvilllingarna?, vilket kan påpeka deras identitetutveckling. Kanske inte alltid kul att alltid förknippas med någon annan. Och HÄR tror jag personligen, att denna punkt är EXTRA viktigt när det handlar om ENÄGGSTVILLINGAR, som ser identiska ut. Då är det säkert mycket mer välbehövt att sära på dem, för att inte få denna ?stämpel?. Mina tvillingsöner t.ex. är tvåäggstvillingar och ser inte likadana ut, den ene är t.o.m. mycket längre och större än den andra så det är många som tror att han är storebror till den andra. Så det är många som inte förstår att de är tvillingar, det blir bara uppenbart när de t.ex sitter i tvillingbarnvagnen tillsammans.
Skäl som gör att jag är emot en uppdelning:
1. Det är praktiskt, samma tider, de kan göra läxor tillsammans och hjälpa varandra.
2. Jag har försökt prata med så många vuxna tvillingar som möjligt och fråga dem hur det var när de var små, om de tyckte det var jobbigt att gå i samma klass (för alla vuxna tvillingar som jag träffat hade alla gått i samma klass som deras tvilling när de var små). Samtliga sa till mig att de tyckte om att gå i samma klass som deras tvilling, att de inte sett några problem, och att de alltid tyckt att det varit tryggt att ha en sån nära person i sin klass. De har varit ett team. Det har speciellt känts bra när de börjat i nya klasser t.ex. Det har också skapat, såklart, ett speciellt band till den personen, de har varit med om allt tillsammans. När jag hör hur de beskriver detta så avundas jag dem, det låter fantastiskt. Tänk om jag hade haft någon att dela allt med, och som man kan prata om minnen med även idag!
Jag kommer nog inte sära på dem tror jag, har inte särat på dem på förskolan nu och kommer nog inte sära på dem i skolan heller. Dels för att jag tror att det sista skälet jag beskrev skuggar alla andra skäl, men också för att jag praktiskt sett inte skulle hinna med att ha dem i olika klasser med olika scheman. Jag bor i Grekland och här har de inte börjat sära på dem i skolorna som jag vet att man börjat med i svenska skolor. Här bara antar de att man vill ha dem tillsammans. Så isåfall skulle jag själv få be om att de satte dem i olika klasser, vilket jag antagligen inte tänker göra.
Men det här är så jag känner nu, om saker och ting ändras, t.ex om min ena son blir ännu mer tävlingsinriktad och är på den andra hela tiden så att den andra blir helt ?kvävd?, så kommer jag vara tvungen att tänka om. Jag vill ju att båda mina barn ska kunna utvecklas till fullo och känna sig fria och lyckliga. Men jag vill försöka ?uppmuntra? detta speciella band som de har så mycket jag kan. Däremot som jag sa i min tidigare tråd, så tycker jag att det är jätteviktigt att vi försöker sära på dem på vår fritid så mycket det går.
Vilken ny forskning då? Att enskilda pedagoger eller psykologer säger dela är ju inte samma sak som att forskningen ändrar mening. Personligen tror jag egentligen att det inte finns så mycket tung forskning egentligen i ämnet. Vare sig där är 5 år sen eller nu. Och olika psykologer har säkert olika mening om detta.
De psykologer/ artiklar och även vuxna tvillingar jag lyssnar på här förespråkat "dela inte per automatik" och jag tycker det verkar rätt och har passat även oss.