Hur gör man det rättvist för alla
Hej igen! Vet inte om inlägget hoppar upp, och med det hoppas jag få flera och nya svar.
Livet står fortfarande stilla sedan sist gång jag skrev. Jag har mycket ledsen för att det är som det är. Just idag pratade jag med exet och frågade lite snällt om hur han tänker kring framtiden osv.. Han svarade då att han inte har planer på att tänka sig att flytta långt bort.. Eftersom att jag levt på hopp om att han skulle kunnat tänka sig att flytta så har jag inte gjort annat än att bara låtit livet stå stilla. Nu har jag typ ångest över det. Att mina år och liv går åt, ja iprincip ingenting!
Jag får snarare smälta och bara inse att det inte går att bo ihop med min stora kärlek. Vad och hur hade ni gjort om ni måste bestämma er för att stanna i respektive stad? Hade ni fortsatt ha distansförhållande? Hur hade ni gjort med den ensamma vardagen? osv..
Förtydligande info:
Exet går inte med på att flytta
Och han går inte med på att ha henne över lov osv..
Han vill ha varannan vecka.
Och jag tänker i första hand på dottern! så flytt utan dottern finns inte med på kartan..
Han har ingen möjlighet att flytta. Ännu sämre då han ej har kontakt med exet/bra relation att ens kunna diskutera.
Han är bunden till hus och jobb.
Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.
Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.