PillanPannkaka skrev 2019-06-25 10:42:17 följande:
Det är det som gör allt lite extra svårt. Det viktigaste för mig är min dotter och hennes mående. Jag skulle aldrig vilja lämna henne till hennes pappa, för att tänka på mig och mitt ego att starta ett nytt liv, jag vill ha ett nytt liv med min dotter, pojkvän och hans barn. Samtidigt som att jag inte vill ta dottern långt ifrån hennes pappa. Jag och min nya är överens om att barnen alltid kommer först och vi gör det bästa efter de, därav vi har ett distansförhållande. Min dotter är 7 år, hans är 7 och 9 år.
Nu på senaste tiden så har det tärt på ens mående. Känner mig extra ledsen att jag bara är ensam, ensam ute, utan att ha min partner att dela min vardag med. Ledsen att jag har ett liv som väntar på mig. Jag slösar min tid och liv på ingenting, på att vänta in vad dotterns pappa vill. Det känns samtidigt som att jag sitter och "servar" mitt ex. Hela mitt liv har kretsat runt honom, hur han vill ha det och det som passar honom. Jag har tagit allt ansvar så som aktiviteter, val av skola, skjutsa fram och tillbaka, lärt henne läsa/skriva, lärt henne cykla m.m. Jag har såklart gjort det av fri vilja och att han inte heller gör så mycket iallafall. Han är bra på att vara en "semesterpappa" som bara dyker upp när det är skoj. Jag har varit i kontakt med myndigheter så som familjerätten/familjerådgivning m.m. De förvirrar mig ännu mera, och har inga bra eller rätta svar som passar mig och mitt liv. Jag har frågat mitt ex om han kan tänka sig att flytta hela 5 timmar bort, han har inte direkt sagt ja men inte heller har han sagt nej. Han skulle återkomma med "svar" efter sommaren, enligt honom. Vilket jag inte tror kommer ske. Jag har inga kopplingar i staden jag befinner mig i nu och inte han heller. Att jag och han umgås korta stunder går bra, men inte annars. Vi är väl vänner kan man säga/eller åtminståne tål varandra korta stunder.
Tack alla för era svar! Ibland behöver man höra hur andra har det och hur de själva skulle kunna tänka sig att göra. Man blir klokare och får nya idér!
Lite beroende på vad du tycker skulle vara bra för din dotter skull en lösning kanske vara att ni flyttar och sen har ett fastställt umgängesschema där pappan får vissa helger och delar av skolloven.
Om du vill öka insatsen kan du starta en vårdnadstvist kring vårdnaden och umgänget. För att tvinga fram något fastställt.
Du kan inte låta detta dra ut för mycket på tiden. En flytt för dottern bli jobbigare för varje år.