• PillanPannkaka

    Hur gör man det rättvist för alla

    Hej Alla där ute!

    Har blivit så himla desperat efter en lösning. Jag vet inte längre vad jag ska göra och hur jag ska göra det? någon i min sits som känner desamma?


    Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 4 år. strax innan vi vart ihop så flyttade han till en annan stad jag (ca 5 timmar bort med tåg). Jag har fått pendla mellan mitt hem och hem till "honom/oss" där han är. Han är fast i staden och jag är fast i staden här. Båda för att vi har ex som vi har barn och gemensam vårdnad med! Han två barn och jag 1 barn. Han har även ett seriösare jobb och hus, så det enklaste vore om jag bara kunde flytta dit utan problem! Jag sitter här med skuldkänslor över att inte ta ifrån min dotter hennes pappa. Jag har inte mage till att göra så bara. Själv har jag haft ett dåligt liv, med med pappa som jämt slog mamma och som sedan plötsligt dog. Jag själv valde fel partner (flyttade hemifrån vid 17 års åldern..) Idag är jag stabil, har ett hem, heltidsjobb och mår bra för övrigt). 

    Hur som haver så är jag fast i hur jag ska göra, som sagt har vi delad vårdnad, har även sagt att han får flytta med mig och dotter och vi hjälps åt så gott som vi kan. Det har varit tänkt att han ska ha henne varannan vecka men så har det inte varit i nuläget heller, jag har fått dra hela lasset själv. Han har inte mått bra heller, inget jobb och är hemmavarande, sjukskriven pga hans hälsa(exet). Vill inte få han att må sämre heller, samtligt som att jag också längtar efter att få börja om mitt liv, med en person som jag älskar och vill leva ihop med.. Hur gör ni alla som har separerat och flyttat till andra städer? Mår så himla dåligt av att mitt liv står och stått stilla i alla dessa år för att jag inte gör något!? Jag kan omöjligen vara den enda person som har det så! Snälla hjälp! 
  • Svar på tråden Hur gör man det rättvist för alla
  • PillanPannkaka

    Det är det som gör allt lite extra svårt. Det viktigaste för mig är min dotter och hennes mående. Jag skulle aldrig vilja lämna henne till hennes pappa, för att tänka på mig och mitt ego att starta ett nytt liv, jag vill ha ett nytt liv med min dotter, pojkvän och hans barn. Samtidigt som att jag inte vill ta dottern långt ifrån hennes pappa. Jag och min nya är överens om att barnen alltid kommer först och vi gör det bästa efter de, därav vi har ett distansförhållande. Min dotter är 7 år, hans är 7 och 9 år. 
    Nu på senaste tiden så har det tärt på ens mående. Känner mig extra ledsen att jag bara är ensam, ensam ute, utan att ha min partner att dela min vardag med. Ledsen att jag har ett liv som väntar på mig. Jag slösar min tid och liv på ingenting, på att vänta in vad dotterns pappa vill.  Det känns samtidigt som att jag sitter och "servar" mitt ex. Hela mitt liv har kretsat runt honom, hur han vill ha det och det som passar honom. Jag har tagit allt ansvar så som aktiviteter, val av skola, skjutsa fram och tillbaka, lärt henne läsa/skriva, lärt henne cykla m.m. Jag har såklart gjort det av fri vilja och att han inte heller gör så mycket iallafall. Han är bra på att vara en "semesterpappa" som bara dyker upp när det är skoj. Jag har varit i kontakt med myndigheter så som familjerätten/familjerådgivning m.m. De förvirrar mig ännu mera, och har inga bra eller rätta svar som passar mig och mitt liv. Jag har frågat mitt ex om han kan tänka sig att flytta hela 5 timmar bort, han har inte direkt sagt ja men inte heller har han sagt nej. Han skulle återkomma med "svar" efter sommaren, enligt honom. Vilket jag inte tror kommer ske. Jag har inga kopplingar i staden jag befinner mig i nu och inte han heller. Att jag och han umgås korta stunder går bra, men inte annars. Vi är väl vänner kan man säga/eller åtminståne tål varandra korta stunder. 

    Tack alla för era svar! Ibland behöver man höra hur andra har det och hur de själva skulle kunna tänka sig att göra. Man blir klokare och får nya idér! 

  • PillanPannkaka

    Hej igen! Vet inte om inlägget hoppar upp, och med det hoppas jag få flera och nya svar. 

    Livet står fortfarande stilla sedan sist gång jag skrev. Jag har mycket ledsen för att det är som det är. Just idag pratade jag med exet och frågade lite snällt om hur han tänker kring framtiden osv.. Han svarade då att han inte har planer på att tänka sig att flytta långt bort.. Eftersom att jag levt på hopp om att han skulle kunnat tänka sig att flytta  så har jag inte gjort annat än att bara låtit livet stå stilla. Nu har jag typ ångest över det. Att mina år och liv går åt, ja iprincip ingenting! 
    Jag får snarare smälta och bara inse att det inte går att bo ihop med min stora kärlek. Vad och hur hade ni gjort om ni måste bestämma er för att stanna i respektive stad? Hade ni fortsatt ha distansförhållande? Hur hade ni gjort med den ensamma vardagen? osv.. 

    Förtydligande info: 
    Exet går inte med på att flytta
    Och han går inte med på att ha henne över lov osv.. 
    Han vill ha varannan vecka. 
    Och jag tänker i första hand på dottern! så flytt utan dottern finns inte med på kartan.. 
    Han har ingen möjlighet att flytta. Ännu sämre då han ej har kontakt med exet/bra relation att ens kunna diskutera. 
    Han är bunden till hus och jobb. 

  • PillanPannkaka
    Anonym (Samma sits) skrev 2020-05-06 13:19:19 följande:

    Pappan verkar ändå inte va så delaktig då du har tagit ansvar över allt? Varför skulle han inte kunna ha varannan helg då?

    Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.

    Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.


    Pappan envisas om att ha henne just varannan vecka.Tidigare så har han inte kunnat/orkat pga sitt mående och livssituation. Idag mår han bättre och klarar av ett ansvar. Har även frågat om han kan tänka sig ta alla lov istället, men det vill han inte.

    Hur många barn har du? Hur gör du idag? Era framtidsplaner?

    Vore fint att prata via pm. Vet dock inte hur man går tillväga?????

    Har du möjlighet att skriva till mig?
    Anonym (Samma sits) skrev 2020-05-06 13:19:19 följande:

    Pappan verkar ändå inte va så delaktig då du har tagit ansvar över allt? Varför skulle han inte kunna ha varannan helg då?

    Om du flyttade och sa antingen får han ta hela ansvaret med dottern eller så får han ha varannan helg plus lov, hur tror du han skulle reagera? Vad skulle han välja? Utifrån det du beskriver tror jag aldrig han skulle ta det tunga ansvaret själv! Så då skulle det säkert bli som du vill. Och jag tror säkert dotter kan ha en fin och bra relation till pappan ändå.

    Jag är samma sits som dig, det tär så att vara i den rävsaxen. Man vill bara gå vidare för att kunna bli lycklig och må bra och kunna leva det liv man vill.... Om du vill kan vi prata genom pm.


    Pappan envisas om att ha henne just varannan vecka.Tidigare så har han inte kunnat/orkat pga sitt mående och livssituation. Idag mår han bättre och klarar av ett ansvar. Har även frågat om han kan tänka sig ta alla lov istället, men det vill han inte.

    Hur många barn har du? Hur gör du idag? Era framtidsplaner?

    Vore fint att prata via pm. Vet dock inte hur man går tillväga?????

    Har du möjlighet att skriva till mig?
  • PillanPannkaka
    Anonym (Förälder) skrev 2020-05-06 13:03:22 följande:

    Har han varannan vecka nu?

    Eller han vill ha?

    Hur ofta har han annars dottern?

    En lekpappa, det har jag väldigt svårt för.


    Han har varannan vecka.
Svar på tråden Hur gör man det rättvist för alla