• Bagar Bengtsson

    Jag orkar snart inte mer

    Är verkligen inte bra att du är rädd för karln! Att ni varit ihop sen du var 13 gör dig såklart nervös/osäker om vad som ska hända om ni går skilda vägar. Det borde först gå att lämna tillbaka cyklarna eller fråga vad de tycker är viktigast. Jag vet inte hur roligt det är för en 15-åring och 18-åring att hänga med sina föräldrar på campingsemester- de kanske föredrar cyklarna?


    Däremot lever du i en osund relation. Separera, gör slut. Pröva gräset på andra sidan som ibland är lite grönare.

  • Bagar Bengtsson
    Anonym (Neg) skrev 2019-06-23 22:46:02 följande:

    Ungdomarna är faktiskt jätteledsna för att campingsemestern har blivit inställd.

    Det är det jag funderar på. Är gräset grönare på andra sidan? Jag tror det samtidigt sim jag förstår att det alltid är skimrande i början och allt blir till vardag.

    Jag är faktiskt rädd för hans reaktion. Han kommer att bli så arg. Och så är jag rädd för att han kommer att ta upp en massa gammal skit. Vill inte att barnen och halva kommunen ska se min smutsiga byk som saltats av honom.


    I ditt fall räcker det att det finns ett grässtrå då där du befinner dig nu är en öken...


    Du har inga känslor för honom, han är, som ni kvinnor på FL älskar att skriva, en MANSBEBIS. Han har inte någta gränser för ekonomi, han gör dig rädd och hotar dig, sitter vid datorn hela tiden...


    Jag vill nästan påstå att du lever i ett sektliknande förhållande där han verkar kunna manipulera dig, han är översteprästen som styr sina undersåtar med järnhand. Gör dig själv en tjänst- LÄMNA!

  • Bagar Bengtsson
    Anonym (Neg) skrev 2019-06-23 23:09:16 följande:

    Herregud vad bra du beskriver det! Är du en fluga på min vägg????? jag känner mig verkligen som i en öken och att ett grässtrå är allt jag behöver. Och det med sekten, folk har faktiskt frågat flera gånger om jag är kristen och undergiven. Ta inte illa upp om att vara kristen nu! Jag menar mer i en sektliknande form. Det har känts så för jag har alltid blivit vaktad (övervakad) av min familj och hans vänner.

    En gång fick jag inte igång bilen. Efter 10 min ringer gubben, som var på jobbet en mil bort och frågar hur det går med bilen!! Jag frågar honom hur han kan veta att jag har problem. Jo då har hans vän sett mig från sitt fönster. Och istället för att gå ut och hjälpa mig så ringde kompisen gubbens föräldrar, som ringde upp min gubbe på jobbet!! Gissa om man inte kunde fisa innan det blev rapporterat.

    Jag har varit hans så länge så det känns som att folk behandlar mig som ?hans egendom? nu


    Som du beskriver situationen med bilen är nog relativt vanlig i dagens samhälle tyvärr.


    Att jag är en fluga på din vägg är tyvärr inte sant. Det är dina egna ord jag tolkar och som jag sedan får en bild av hur det är i din relation.


    Jag tror det kan vara bra att bo ihop med några innan man stadgar sig för att på så sett få en annan syn. Jag tycker heller inte du ska ångra så mycket för jag antar du har varit förälskad i karln och att ni har haft det bra flera år och ni har två fina barn. 


    Du kan få ett nytt liv med en ny kärlek. Din man kommer förhoppningsvis till sans och ni kan börja umgås som vänner. Annars så är det inte hela världen om ni inte klarar av det. Enda gången ni behöver ses är ju vid barnens högtider.


     

Svar på tråden Jag orkar snart inte mer