Jag fick missfall 10 maj i år och hade ägglossning ungefär två veckor efteråt. Hade tydliga ägglossningssymptom men trodde inte riktigt på det då jag fortfarande blödde efter missfallet, men mensen kom precis som den skulle efter ungefär ytterligare två veckor.
Beklagar verkligen.. <3 Vilken vecka fick du MF?
Då har vi varit med om ungefär samma, jag gick precis in i vecka 9+0 när mitt skedde. Aldrig varit med om en sådan smärta, och som du säger.. det forsade, så fick också åka in direkt till gynakuten i Danderyd. Det är ett trauma när hela ens värld och vardag vänds upp och ner. På ett sätt ville jag gå vidare redan samma dag och bara glömma allt men vissa dagar kommer det fortfarande tårar och hjärtat gör ont. Jag hoppas du mår bättre snart <3 och tack för att du delar med dig! känner mig ibland väldigt ensam i den här tragedin, trots världens underbaraste sambo och andra fina personer i min omgivning som stöttar mig..
Jag hade berätta av misstag för en vän att jag var gravid, ingen annan visste förutom min sambo såklart. Det var även hon som följde med till gynakuten första dagen som jag började må sämre och misstänkte att något inte stod rätt till. Hon har också fått MF tidigare så det var skönt att ha någon som visste vad det handlade om.. Det var andra dagen allt hände och då fick jag och sambon åka in akut tidigt på morgonen. Precis som du beskriver, var mitt också väldigt traumatiskt. Jag kunde knappt komma ur bilen och när jag kom in till sjukhuset fick jag stå med benen i kors medan blodet droppade i hela korridoren.. undersökningen sen man fick göra var också helt vidrig, trodde allt var ute men när läkaren gjorde något så kom en hel fors till. Jag hade ju redan gett upp då och förstått att allt var över.
Ja, jag var väldigt bestämd med att jag ville gå vidare direkt.. det var mer min sambo som verkligen ville veta att jag mådde okej och sa att vi kunde vänta. Men vi började smått försöka och sen det har varit mer som vanligt har vi bara kört på. Nu är man ju väldigt förvirrad och har typ ingen aning om när varken ÄL eller mens ska komma. Min barnmorska var också tydlig med att vi kunde försöka så fort det kändes bra igen. Vi har inga barn sen tidigare heller så jag vill verkligen inte vänta. Har du barn sen tidigare?
Det är så hemskt alltså.. och läskigt eftersom kroppen gör allt och man bada hänger med utan att ha någon kontroll alls. Förstår att det måste vara tufft när man haft en jobbig graviditet innan. Samtidigt som ni kanske kan finna styrka och glädje i ert barn som ni har. Jo, tro mig.. redan fått vänta ett bra tag innan detta pga att min sambo ville vänta och ek var redo. Så bara det har varit en ?kamp? och nu har man bara längtat efter att det äntligen ska hända. Då händer istället det ofattbara.. men vägrar ge upp och hoppas mensen fortsätter lysa med sin frånvaro! Är på BIM +1, och testade svagt positivt igår. Får se när jag vågar ta ett nytt om mensen inte kommer.. vet att jag kommer bli ledsen om den gör det. Enligt min egen åsikt borde testet kanske vara starkare om det är en ny graviditet, eller så tar det ett par dagar till innan det märks. Börjar känna lite nere i magen, men vad det är vet jag ännu inte..
Jag gick och köpte ett till test med veckoindikator idag.. kastade pengarna i sjön kan man säga, fick mensen precis för en stund sen. Känns helt okej ändå. Min kropp var inte redo för en ny graviditet trots att vi prickade in rätt dagar. Hade fortfarande utslag "Gravid 1-2 v" för bara 1,5 vecka sen. Så på något sätt känns det som jag nu får kvitto på att min kropp behövde få denna mens för att bli återställd.
Man får också tacka sin kropp, det man gått igenom nu är en extrem påfrestning både fysiskt och psykiskt. Jag är ändå "tacksam" om man kan säga så, att ingen hann märka att jag var gravid. Förstår vad du menar, hade också ångest över att något skulle hända på jobbet. Jag började dessutom nytt jobb i slutet av april så jag var livrädd för att man skulle bli tvungen att sjukskriva sig.. "som tur var" hände det precis innan en helg så jag hade ett par dagar att repa mig.
Att tänka på det du skriver har jag inte vågat fundera på än.. jag har dock tänkt på att försöka inte vara lika orolig och ha sånt kontrollbehov jag faktiskt har. Dock rimmar det dåligt på mig, överanalyserar mycket och önskar att jag var mer lugn och obrydd. Men ska verkligen försöka! även om det säkert blir svårt med tanke på vad man har gått igenom..
Nu har jag ju dock ett par dagar framför mig där jag kan vila från alla tester och grubblande.. och förhoppningsvis komma in i min normala menscykel igen nu :) Snart kommer det bli bra för oss båda och även om man inte vill gå igenom det så måste det få ta sin tid! <3
Ja, jag tror tyvärr att det tog 2,5 vecka det faktiskt tog innan hormonerna var borta. Önsketänkandet var väl att det kanske var en ny graviditet. Mensen kom ju i måndags, hade extrem mensvärk de två första dagarna och blött mycket mer än normala fall för mig. Dock inga klumpar alls? Endast klarrött blod som kommer i intervaller typ.. trodde det var över tidigare idag men sen kom en ny våg. Hoppas det försvinner snart. Mådde dåligt igår, ledsen och deprimerad. Tårarna slutar inte komma och att se massa blod igen gör en påmind om det där hemska som man försöker förtränga.. nej jag förstår hur du känner, jag har ÄL redan nästa vecka. Sen blir det semester och förhoppningsvis kan man lägga tankarna åt sidan lite grann...