Byta adress mot ens vilja?
Jag har 3 barn med en mamma som lidit av återkommande depressioner i över 7 år nu. Hon lämnade mig hastigt och tog allting med sig. Barnen fick jag ha varannan helg. Hon vägrade låta mig ha dem mer vilket gjorde att jag kontaktade en advokat. Efter en påbörjad rättegångsprocess som inte gick hennes väg lade hon ner allt och jag började ha barnen på halvtid. Detta är 3 år sedan.
Sedan dess har mamman legat inlagd på psyket vid 2 tillfällen. Barnen bor heltid hos mig hela somrarna då hon varje vår ringer och meddelar att hon mår så dåligt att hon inte kan ta hand om dem. Barnen beskriver resten av året hur mamman alltid sover, är trött och att deras bonuspappa sedan 1 år tillbaka lämnar och hämtar i skolan/förskolan, lagat mat, duschar och nattar barnen.
Mamman har vid flera tillfällen glömt att meddela när det kommer viktig post. Remisser till läkare jag själv ringt efter missas exempelvis. Ibland hämtar hon inte posten och ibland kastar hon den. Det händer att hon inte får iväg barnen på morgonen och hon struntar ibland i att ge viktiga mediciner.
Mamman har haft barnen varannan vecka ändå när hon velat. Hon tycker mest synd om sig själv och menar på att barnen ändå har det bättre med henne än med mig. Jag håller inte med.
Tyvärr går hon inte att prata med alls, jag har försökt allt i 3 år. Vara stöttande, vara hård. Inget når fram. Går det att få igenom en adressändring trots att barnen bott så pass mycket hos henne? Hon vill absolut inte skriva under. Eller måste jag gå till rätten igen? Vi har varit flera rundor hos soc men hos dem säger hon att hon mår sååå bra och är bästa mamman i världen. Hon nekade soc att prata med barnen.
Jag vill absolut inte ta barnen ifrån henne och behöver inte ha ensam vårdnad eller dylikt. Men jag vill att barnen är skrivna hos mig och att jag har deras huvudsakliga omvårdnad. När hon mår bra så har hon barnen som vanligt varannan vecka och när hon mår så dåligt att hon inte orkar vara vaken mer än 2 timmar i taget så har jag hand om allt.
Hjälp mig. Hela situationen är så tuff och jag vet inte vart jag ska vända mig längre. Vill inte gå til rätten för det hjälper henne inte att må bättre, men hon har heller ingen sjukdomsinsikt eller förståelse för hur barnen påverkas av hennes mående.