Hur klarar man sig igenom en kris utan att bli deprimerad?

Jag känner igen mig så väl i det du skriver - hemskt förhållande, föräldrar som har gått bort och få att anförtro sig till. Jag har några riktigt bra vänner men de har egna familjer så vi ses inte lika ofta.

Jag fick rådet en gång när det kändes riktigt mörkt att tänka som på ett flygplan - du måste ta på dig syrgasmasken först innan du hjälper andra. Samma sak gäller nu. Du måste ta hand om dig själv och inte ha skuldkänslor för att du gör det.

Jag har tvingat mig själv att göra sådant jag tycker om även när jag helst hade legat kvar under täcket. För mig har det varit naturen och estetiska upplevelser som utställningar, vackra miljöer och nya intryck.

Det kan vara olika saker för olika personer förstås men jag har märkt att det hjälper att få perspektiv på sin egen tillvaro. Man måste påminna sig om att världen och livet är större än situationen man befinner sig i. Försök vara närvarande i stunden- ta in allt det vackra, njut med alla sinnen och tillåtet dig att känna frid.

Det är tungt att vara ensam men samtidigt är det en möjlighet till självreflektion och att bygga upp den tillvaro man vill ha ostört. Det är du som har kontrollen över ditt liv även om det inte alltid känns så. Sörj din mamma när den dagen kommer men våga också tänka framåt. Hur vill du att din framtid ska se ut? Det finns en trygghet i att göra upp planet när tillvaron gungar.

Sedan tycker jag att du ska hitta en bra terapeut att prata med under den här svåra tiden. För mig fungerade KBT och något som kallas Bull?s Eye:

solidskills.se/bulls-eye-ett-verktyg-att-hitta-riktning/

När du har den tillvaro du vill ha och mår bra av ökar också dina möjligheter till en ny sund relation och nya vänskaper. Men pressa dig inte till något, det får ta den tid det tar.