Varför duger inte en manlig oskuld för en ensam mamma?

Bra! Och jag utgår från att du inte nämner något om oerfarenhet.

Det var lågt att varna men allvarligt TS, att skriva att du är en väldigt ensam man är ju bara tragiskt. Jag tror inte heller att hon hade svarat en främmande person i det här forumet men ett tips till nästa gång: Var positiv och kom med ett eget förslag på aktivitet.

Vill man träffa någon måste man ha något att erbjuda och inte förvänta sig att den personen ska "fixa" ens problem. Skruva ner dramanivån, tänk ut något kul i förväg och fråga sedan i förbigående t.ex. "Jag tänkte gå på festivalen på lördag, ska du med? Jag fixar picknick."

Det är ingen som blir sugen på ett meddelande där man får intrycket av att någon försmäktar i sin ensamhet och vill bli räddad.

Sedan är det sjukt avtändande med självömkan. Jag har haft ett tufft liv på många sätt men inte sitter jag och gnäller för det. Då får man kontroll över tillvaron och göra något åt saken.

Jag är en ensam mamma som bröt upp från förhållandet med pappan för att jag ville. Jag försörjer mig och barnen själv, åker på semestrar, fixar allt runt barn och hem, pensionssparar, betalar försäkringar, vabbar, deklarerar - kort sagt är en fri och självständig människa. Jag träffar även vänner och har ett särboförhållande med en man. Det finns inte på kartan att jag skulle bli ihop med en man i min ålder (40) som aldrig haft en seriös relation och aldrig varit intim. Jag skulle inte se att han hade något alls att ge i ett vuxet förhållande faktiskt.

TS verkar tro att ensamma mammor är desperata och borde ta chansen med män som inte hittar nån annan (kort sagt; män som inte är intresserade av dem för något annat än just att de tror att det är lättare att få napp med en ensam mamma). TS har fel. Ensamma mammor har alldeles för mycket i vågskålen för att kunna satsa på någon som aldrig tidigare löst ett bråk, pratat om ett befintligt sexliv, utvecklat en relation, levt med en annan vuxen. Det finns inget i det som ger något. Det är den hårda sanningen. TS behöver någon som befinner sig i en liknande situation som han själv. Inte en ensam mamma. Vi behöver nämligen inte något av det TS erbjuder.

Ja jag är ganska säker på att det är just att du saknar kunskap om sociala koder och social kompetens som är anledningen till att du inte träffar någon. Inte en chans att kvinnan i den tråden skulle nappa på det meddelandet. Hon skulle antagligen inte nappa på något meddelande från en främling på familjeliv men definitivt inte det. Se till att ha så bra bilder som möjligt, skapa en dejting-profil om du inte redan har en och berätta inte att du är oskuld. Om hon frågar om tidigare erfarenhet säg bara att du bara har haft kortare relationer. Det gör ingenting om man ljuger lite!!

Varför skulle en ung tjej vilja ha en 34-årig oskuld? Unga tjejer som söker äldre killar söker ofta lite spänning och nåt mer ospännande än en 34 årig oskuld är svårt att hitta.

Sannolikheten att han någonsin ska hitta någon vid detta laget givet var han är är närmast obefintlig. Därför bör han släppa tanken på tjejer och fokusera på annat kul i livet. Annars fastnar han bara i bitterträsket.

Det är svårtatt veta vad du menar när du skriver så lite. Du har fått massor av respons. Vad har du för tankar kring den?

Du har dock inte med ett ljud kommenterat alla de inlägg som påtalar att du verkar ha en ganska trist kvinnosyn. Du har inte heller förklarat vad du söker i en kvinna förutom ett könsorgan.

Apropå att du har svårt socialt så kan det väl vara så men det är väldigt svårt att skilja det från vanligt hederligt kvinnoförakt helt enkelt.

Har du något utbyte av kvinnor förutom förhoppningen om sex?

Du skriver själv att du känner dig lite bitter.

Du är intresserad av seriöst förhållande, vilken typ av kvinna söker du; ålder, längd, utseende, intressen, jobb, önskemål om familj?

För att hjälpa dig behöver vi veta mer om dig. Tar du hand om ditt utseende, tränar, hårvård? Hur klär du dig? Har du jobb och vettig ekonomi? Vad gör du på din fritid? Vilka semesterplaner har du? Bor du själv? Skulle det se ok ut hemma om någon kom och hälsade på? Har du någon sjukdomshistoria som kan ställa till det? Har du vänner som du umgås med? Har du tex någon kompis du kan gå ut med och sätta er på en sommarpub? Har du kvinnliga bekanta i ditt umgänge?

Då får du börja röra dig i kretsar där välutbildad kultur och friluftsintresserad kvinnor finns. T ex kulturföreningar, arrangerade fjällvandringar, intresseorganisationer, musikpubar, temaresor.

Då ska du utnyttja möjligheten att prata och umgås med kvinnor. Inte med målet att få en date eller relation utan som trevligt umgänge.

Du vände ju dig hit av någon anledning..

Här har du ju ett problem.

Du kan inte skilja på "hur andra uppfattar dig egentligen", från "hur du anser att andra skall uppfatta dig enligt dig".

Bara för att en mängd andra personer uppfattar dig på ett visst sätt så är det inte samma sak som att andra avsiktligt missförstår dig. Det handlar om att du har svårt att ta till dig att folk inte ser dig med samma ögon som du vill att de skall se dig.

Kan ju göra en jämförelse (ja den är adekvat).

Om 100 personer missförstår en text, bör då inte skribenten tänka på att kanske formulera om sig en smula?

Eller anser du att det är de 100 läsarnas fel att de inte förstår hens text?

Vi är ju flera här inne som uppfattar dig på samma sätt. I stället för att självreflektera på hur du skriver och formulera dig så lägger du hela skulden på "de andra" och anklagar dem för att "avsiktligt missförstå dig", d.v.s du gör ingen fel alls utan det är alla andra som gör fel emot dig.