Varför duger inte en manlig oskuld för en ensam mamma?
Jag skrev att jag kände mig bitter när jag formulerade trådstarten.
Jag skrev att jag kände mig bitter när jag formulerade trådstarten.
Inga större begränsningar på ålder, säg 20-40 även om jag helst skulle föredra en hyfsat jämnårig kvinna.
Längd, återigen inga speciella preferenser men säg 155 -180 cm (är själv 180).
Blond, mörk, kan vara född i Sverige, kan vara född utanför. Ej religös dock. Hon behöver inte vara ett träningsfreak, det är inte jag även om jag försöker hålla mig i form, men ska leva hyfsat sunt. Ingen extrem övervikt. Hyfsat bildad, gärna högskoleutbildad (har själv en master of science). Hon får gärna vara kulturellt intresserad, gilla resor och friluftsliv.
Vill gärna ha familj om det går, men det blir ju svårare för mig med ju längre tiden går. Därför är jag öppen för att hon kan ha barn tidigare om det klaffar i övrigt.
Svarade på en del i mitt förra inlägg.
Ingen sjukdomshistoria även om jag inte håller det för omöjligt att jag har någon form av diagnos som kan förklara vissa av mina sociala svårigheter.
Umgänge är det sämre med. Tappade kontakten med de få vänner jag hade när jag pluggade 2 år i Tyskland. Har lite kontakt med ett par stycken men inga kvinnliga vänner alls. After work med kollegor, (både manliga och kvinnliga) ibland. Funkar bra i jobbet trots sociala svårigheter privat.
Det är jag bitvis redan. Har deltagit i flera vandringsresor, det blir nu i år också, vandring på Korsika.
Är medlem i en kulturell vänförening, går ibland på event de anordnar.
Ja det behöver jag säkert bli bättre på. Är lite av en ensamvarg och det gör egentligen inget att vara ensam om man inte alltid är det. Och jag vill ju ha en relation.
Men har säkert varit dålig på att ta tillvara på alla möjligheter till kontakt när möjligheterna uppstått.
Nej, det blev bara en flirt. Hon ville mer, inte jag.
Två gånger, fast bara en kvinna. Tyvärr.