Har mitt barn autism??

Jag har ett barn med den diagnosen och vill bara säga att det inte lönar sig ett dugg att oroa sig. Låt det gå ett år eller två och utvärdera sedan. Han har inte nytta av en diagnos ännu (och skulle knappast få en) om symptomen är så otydliga. Jag VET att det är svårt men jag hade önskat att jag själv inte oroat mig, det tar bara energi och uppmärksamhet från en. Troligen kommer du skaka huvudet åt paniken du hade för då har du insett hur olika barn utvecklas :)

Eller så får han diagnos någon gång och du inser att han är samma unge ändå och att det kommer bli bra om man bara omger sig med stöttande och kloka människor. När han gått en tid i förskolan blir det mycket lättare att se om något skiljer sig extremt från de andra barnen. Våga fråga personalen! De har ju sett många barn och även de med diagnoser.

Kan tillägga att ditt barn låter ungefär som mitt barn som INTE har diagnos :) Han lyssnar ofta men kan lika gärna ignorera när något annat är för intressant. De flesta har enstaka personlighetsdrag som passar in på autism, se dig omkring! Det ska ganska mycket till för att det ska klassas som en funktionsnedsättning.

Han var full fart jämt, busig och växlade mellan olika känslor väldigt fort. Intensiv men tappade plötsligt orken och blev ledsen eller vild/okontrollerad. Tittade oftast på oss om vi sa/ropade hans namn men struntade ändå oftast i vad vi ville. Noga med att saker gjordes likadant varje gång annars fastnade han i låsningar och kunde skrika/gråta flera timmar. Snurrade på saker. Mammig. Rädd för nästan alla andra barn.

Men det är ju så att han inte riktigt liknat något annat barn vi träffat som har samma diagnos. En del söker kontakt väldigt mycket (men kanske lite udda/för mycket) medan andra inte kommunicerar alls. Några är rädda för allt medan andra saknar förmågan att vara rädda ens när de verkligen borde. Och så vidare.

Nejdå. Men det kan vara svårt att avgöra om det är grund för diagnos eller inte. Men ibland är det så tydligt att ett barn kan få diagnos så tidigt. Barn som sitter och bankar med huvudet i saker dagligen eller inte verkar märka att det finns andra människor. Som struntar i vem dens mamma (pappa) är och är likadan även om föräldern försvinner på obestämd tid. Sedan är det skillnad på landsting vilka rutiner man har.