Missermajser skrev 2019-09-27 14:29:42 följande:
Personligen tillhör jag inget folk då jag har blandade rötter och har därför heller inget behov av nationell identitet. Jag bryr mig om vem som styr där jag bor och det gör väl folk på båda sidor. Islamism gillar jag absolut inte men å andra sidan gillar jag inte konservativa politiska inriktningar heller.
Jag kommer att sluta kritisera Israel och Palestina när var och en börjar tillta på sin egen del i att konflikten inte blir löst. Så länge de hela tiden letar skit hos motparten för att rättfärdiga sin hållning är det bara massa människor som hamnar i kläm.
Är det antisemitism om jag helt enkelt inte bryr mig om vilka kulturella grupperingar folk kommer ifrån?
Jag kan sätta värde på sådana gruppers historia och kamp för överlevnad men en människas identitet kommer för alltid vara knuten till individen och dess handlingar.
På min svenska sida i släkten förekommer det mycket rasism och hat mot min andra sida i släkten. Den utländska sidan som inte gillas av min svenska släkt är av historiska skäl hatisk till just muslimer men de förtrycker själva många inom sin egen kultur. Jag kommer aldrig att identifiera mig med någon sida i min släkt. Jag respekterar och tycker om båda sidor med de är inte jag! Ja kommer bara att vara den jag är och det räcker gott för mig. Socialismen passar mig bäst eftersom den kritiserar handlingar och förhållanden mellan människor och inte personen i sig.
I Sverige så slipper jag tvingas välja utan kan välja att vara ifred så länge jag gör min del och betalar min skatt. Här vill jag slippa bli styrd av både konservativa nationalister, liberaler som konservativa kulturella grupperingar som muslimer, judar och annat. De får gärna leva här men ge fan i att förstöra den fina och gemensamma välfärden vi har. Framförallt inte bli styrd av det privata näringslivet!
Det är såklart inte antisemitism att inte bry sig vilken kulturell grupp en person/personer kommer från...
Tråkigt att läsa om dina släktingars fördomar och rasism...
Under min uppväxt fram till jag var runt 25 brydde jag mig inte särskilt om min bakgrund, visst - jag var med i Synagogan ibland, genomgick min Bat Mitzvah, m.m. var så klart medveten om vad det judiska folket genomgått genom åren, inte minst halva min egen släkt som kom över Öresund 1943. Större delen av andra halvan hade inte samma tur. Det förekom naturligtvis trakasserier redan då, skinheads och VAM m.fl. gjorde inte skoltiden till en dans på rosor...Jag som inte ens är troende
Det var en resa till KZ-lägren som gjorde mig till sionist, det var en sak att läsa om det och se filmer, en helt annan sak att själv besöka dessa ondskans platser. Jag var helt tom inom mig i flera dagar, och bokstavligt talat frös hela tiden trots att det var mitt i sommaren.
En plats på jorden som det judiska folkets fristad borde vara OK, men det är ingen självklarhet.