Antisemitismen inom vänstern, varför?

Klart att det finns antisemitism i bemärkelsen judehat inom vänstern i Sverige men knappast i någon större omfattning än inom högern.

Det är heller inte vänsterns problem att det ständigt viftas med rasistkortet, att kritik mot staten Israel i så stor utsträckning jämställs med judehat att till och med SWC inte längre förmår skilja på judehat och Israelkritik. Det här kan man läsa på Wikipedia: "År 2016 hamnade den svenske utrikesministern Margot Wallström på åttonde plats på listan över årets 10 mest antisemitiska".

Men är Wallström antisemit. Nej, men hon har kritiserat Israel. Att det är svårt att kritisera Israels agerande utan att stämplas som antisemit är beklagligt i många avseenden, inte minst för att begreppet då riskerar att bli meningslöst.

Ser att du tycks vara bannad från FL så iofs kan du ju inte svara, inte desto mindre tycker jag att ditt påstående behöver kommenteras.

Jag är själv inte mycket för religion överhuvudtaget - men det innebär inte att jag tycker att man ska bagatellisera det faktum att troende inte kan markera sin tro eller etniska tillhörighet i vardagen utan att de riskerar att bli angripna fysiskt eller verbalt när de är ute bland folk.

Detta oavsett om det handlar om judar i Malmö eller muslimer i Sölvesborg.

I vilket inlägg?

Jag tycker det är beklagligt att begreppet antisemitism håller på att förflackas. Det var illa nog när motståndare till staten Israel förstörde begreppet "antisionism" genom att krydda det med allmänt judehat men än värre när Israelvänner förflackar begreppet antisemitism genom att inkludera Israelkritik i detsamma.

Nja, det är viktigt att förstå skillnaden mellan judar och staten Israel - något som okritiska Israelkramare inte sällan tycks ha stora problem med.

En ingång till större förståelse kan vara denna. Irael är en terroriststat (Ett politiskt uttalande som man kan ha synpunkter på, men det är inte antisemitiskt). Jämför med judarna är ett terroristfolk som är antisemitiskt och rasistiskt.

Jag tror att tiden då vänstern såg alla som bröder och systrar var förbi redan innan Birgitt Frigebbo tog upp "we shall overcome" i Rinkeby.

Brödrar som du skriver har nog aldrig varit en särskilt frekvent benämning på bröder inom vänstern.

En sådan ängslighet för att man i alla sammanhang ska framstå som heltäckande politisk korrekt skulle omöjliggöra all kritik.

T ex kan man då inte ta upp nazisternas industriella avrättningar av judar, romer, socialdemokrater och kommunister utan att gardera med alla andra former av mänsklig massutrotning. T ex den i Turkiet på arnenier, den i Sovjet på oppositionella, imperialismens massmord på svarta, indianer osv, osv.

För oss som kan vara kritiska mot alla inblandade i Israel-Palestinakonflikten kan det nog framstå som en konfliktens omänskliga ironi att bägge sidor av propagandiska skäl eftersträvar att israelkritik och antisemitism blandas urskiljningslöst.

Jag tycker att det är beklagligt att ingen sida i konflikten mellan Israel och Palestina tycks ha ambitionen att särskilja antisemitism och Israelkritik - att det innebär att begrepp som antisemitism/antisemit och sionism/sionist riskerar att få en betydligt vidare och luddigare betydelse än det tidigare har haft.

Jag tror inte att det är möjligt att använda samma måttstock för allt och alla, det gäller såväl länder som personer eller företeelser.

Man kan  t ex - anser jag - på goda grunder kritisera Israel för att landet haft en negativ demokratiutveckling på senare tid utan att samtidigt behöva gardera detta med kommentaren att Israel närmast är ett under av demokrati jämfört med omgivande länder, inklusive Palestina.

Ja, bara man förstår vilken måttstock man ska använda så.

Israel är ju otvetydigt en ockupationsmakt, samtidigt som landet har blivit anfallna av grannländer vid ett flertal tillfällen. Israel är också drabbade av terrorism, samtidigt som landet har en historisk tradition av egna terrorismhandlingar, främst riktade mot palestinier.

Det gör det vanskligt att veta vad man ska jämföra med, folkrättsligt är det ju skillnad på motstånd mot en ockupationsmakt och motstånd inom ett lands erkända gränser.

Det är ju heller inte så vanligt längre med länder som växer genom genom militära interventioner, på rak arm kan jag bara komma på Ryssland och Israel.

Fast det jaf ser mest i den här tråden är att den som kritiserar Israel stöder Hamas och kryptonazismen

Det har slutat förvåna mig hur enögda de troende kan vara, oavsett vad de nu är för ideologi eller religion de tillber.

Jag tror lite svalt at man kan lära sig något om man försöker se på sitt eget eventuella engagemang ur andras perspektiv.