Ska kvinnor ha rätt att göra abort på livsdugliga bebisar under graviditeten?

Vill bara lägga till att det bara upp till vecka 18 som den gravida får bestämma själv. Upptill v22 kan hon ansöka om tillstånd och de beslutar.

Men det finns ingen övre gräns alls vad det gäller abort för väldigt sjuka och skadade foster, det kan lika väl vara vecka 29 om man bedömmer att barnet ej kommer att kunna överleva

Detta är helt enkelt inte sant. Fram tills v 21+ 6 så behöver man särskilt tillstånd och starka skäl men I de fallen barnet/fostret är så skadat eller sjukt att det bedöms att det aldrig kommer att kunna klara sig utanför modern så kan man avbryta graviditeten. Om man sen kallar detta att föda fram eller göra en sen abort spelar väl mindre roll?

Sen att det är otroligt sällsynt att det sker har ju att göra med att vi har RUL inplanerat för att hitta fel och skador så tidigt som möjligt. Men menar du på fullt allvar att du tror att om man upptäcker i v24 att fostret aldrig har en chans att överleva utanför mamman att man då tvingar mamman att fullfölja resterande 14 veckor? Absolut inte!

Sen att det är extremt ovanligt är en annan femma men det finns ingen övre gräns när en graviditet kan avbrytas av vården

I själva lagtexten står det att såvitt jag vet ingen tidgräns alls utan den är en realisering av att aborttillstånd ej får utföras om fostret kan vara livsdugligt. Troligtvis är det väl så att om fostret visar sig ha en defekt som gör att det aldrig kan bli livsdugligt så blir det inte samma tidsrestriktion.

Däremot är min personliga ståndpunkt att abortgränsen är för hög. V12 fritt val och sedan sent tillstånd innan v18+6 och justera ultraljudsrutiner efter det. Kanske i extremfall den nuvarande gränsen men det borde endast vara extremfall

Fast det är bara en fråga om terminologi vilket är totalt egalt egentligen. Ditt påstående var att man endast avbryter om det är livshotande för modern och detär inte sant. Även om fostret inte håller på att avlida men har så pass stora skador eller missbildningar att man säkert kan se att det aldrig kommer att kunna bli livsdugligt dvs när fler veckor inne i magen inte kan förbättra chanserna så kan en graviditet avbrytas. Allt annat vore bara en psykisk misshandel av den gravida när det då skulle vara av principskäl. Ungefär samma situation som när man får ett MA väldigt sent och kroppen inte kommer igång med att stöta ut av sig själv, då inducerar man.

Fast återigen så baseras det på livsduglighet. Det finns foster som aldrig kommer att ha möjlighet att bli livsdugliga och då är tidsgränsen inte relevant.

www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2005/29844.pdf

Översikt över sena aborter. Efter vecka 22, av 31 ansökningar blev 10 beviljade, i alla fallen för att fostret bedömdes att aldrig kunna bli livsdugligt.

Kan du hitta nyare statistik så får du jättegärna länka den. Faktum kvarstår dock att trots riktlinjer så finns ingen lagstadgad övre abortgräns i sverige. Riktlinjerna baseras på livsduglighet, I de fall där foster inte någonsin kan bli livsdugligt hur skulle en sådan tidsgräns vara relevant?

Om det enligt dig är en så stor skillnad vilken terminologi som används för ett livsodugligt foster efter vecka 22 får du gärna konkretisera vad denna skillnad består i.

www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/andrad-praxis-for-sena-aborter_H5021626

Är denna mer relevant för dig?

Saxat citat nedan:

Det finns idag ingen lagstiftad övre gräns för abort. Däremot finns det ett livsduglighets­kriterium gällande fostret. Lagen säger att abort endast får utföras om man anser att fostret inte kan överleva utanför livmodern (SFS 1974:595). Samtidigt finns det för närvarande en praxis att sena aborter efter vecka 18 kan godkännas ända upp till vecka 22, och då inte enbart på grund av skador på fostret utan också av sociala skäl hos föräldrarna, trots att fostret får antas vara fullt friskt. En legal abort efter vecka 22 kan enbart beviljas om fostret är så skadat att det inte kan överleva utanför livmodern.