Mina svärföräldrar hatar mig och jag orkar inte leva med den sorgen

Dina svärföräldrar grundar sin uppfattning på den information de får av din sambo och om han lyfter fram negativt vinklade saker om dig så är det väl förståeligt att de förleds att tro på det. 

Hur som helst så är felet din sambos och att du "inte orkar leva med den sorgen" att dina svärföräldrar blivit allt mindre förtjusta i dig låter för mig starkt överdrivet. Säg ifrån till din sambo och - om du har behov av det - spela med öppna kort med dina svärföräldrar och berätta för dem att du vet att han ringer dem och utgjuter sig om ert förhållande på ett sätt du upplever förolämpande för in person och att du tycker att det är beklagligt att de väljer att oreserverat tro på och ta ställning för honom gällande saker de har en mycket begränsad insyn i. 

Men i första hand, sätt gränser för vad du ämnar stå ut med från din sambo. Det är väl rimligt att han talar med sina föräldrar om sina egna känslor, om han nu har det behovet, men att han i så fall för lämna dig och saker mellan er utanför samtalet. Ventilera utan att prata illa om kan ju vara ett lämpligt mål för honom. 

Orkar inte leva? Varför så överdramatisk?

Vem pratar du med när du och din sambo bråkar? För du behöver också ha en ventil utåt. Jag tycker inte det här låter okej, jag skulle inte sitta och snacka med min ursprungsfamilj varje gång jag bråkat med min sambo, inte minst för att jag inte vill att de ska tycka illa om honom. Ett tag hade han och jag stora problem och då tog jag mod till mig att berätta men det är ingen som har snackat skit om honom för det, vi har bråkat som vilka andra par som helst och ingen tar sida. Men de verkar ha en annan familjekultur. Hur ser din egen familjekultur ut? Hur pratar ni om era respektive i din ursprungsfamilj?

Ibland pratar jag inte alls för oftast så bråkar vi om sådana småsaker som alla småbarnsföräldrar förmodligen bråkar om. Men min sambo kan bli väldigt arg och skriker om jag tycker annorlunda än honom i sakfrågor och det är här det blir destruktivt. När dom situationerna uppstår har jag en nära vän jag anförtror mig till. Hon känner honom lagom mycket, tillräckligt för att veta hur han kan reagera men ändå inte så mycket att de har en relation som påverkas av att jag pratar med henne. Min egen familj har jag precis som du endast anförtrott mig till en gång, inte för att vi inte har en bra relation, tvärtom, men för att jag inte vill att dom ska få en skev bild av honom. Den gången var dom dessutom delaktig i lösningen av konflikten då det rörde hur och var vi skulle fira jul. Sen har min sambo skrikit åt mig för småsaker inför mina föräldrar och vid det senaste tillfället så bad min mamma honom att lugna ner sig och respektera att jag tycker annorlunda. Men då blev han jättearg, och såklart ringde han sina föräldrar även då.

Ibland pratar jag inte alls för oftast så bråkar vi om sådana småsaker som alla småbarnsföräldrar förmodligen bråkar om. Men min sambo kan bli väldigt arg och skriker om jag tycker annorlunda än honom i sakfrågor och det är här det blir destruktivt. När dom situationerna uppstår har jag en nära vän jag anförtror mig till. Hon känner honom lagom mycket, tillräckligt för att veta hur han kan reagera men ändå inte så mycket att de har en relation som påverkas av att jag pratar med henne. Min egen familj har jag precis som du endast anförtrott mig till en gång, inte för att vi inte har en bra relation, tvärtom, men för att jag inte vill att dom ska få en skev bild av honom. Den gången var dom dessutom delaktig i lösningen av konflikten då det rörde hur och var vi skulle fira jul. Sen har min sambo skrikit åt mig för småsaker inför mina föräldrar och vid det senaste tillfället så bad min mamma honom att lugna ner sig och respektera att jag tycker annorlunda. Men då blev han jättearg, och såklart ringde han sina föräldrar även då.