Anonym (Malus) skrev 2019-06-03 17:03:34 följande:
"Sitt egna hem"?
Menar du att någon som bor halva tiden i ett hem har lika stor rätt till det som den som bor hela tiden och inte har någon annanstans att ta vägen alltså.
Det funkar kanske så i din utopiska fantasi men för många är det inte så i verkligheten.
Hur mycket du är vill det.
Det ena utesluter väl inte det andra. Varför kan inte bonusföräldern som bor där hela tiden slappna av och göra vad fan hen vill även om bonusungen sitter på sitt rum eller deltar vid era gemensamma måltider?
Börjar man dejta en förälder så är det bara att acceptera att hen har barn och att dessa bör komma först hos en sund förälder.
När min mor träffade en ny fyra år efter att mina föräldrar skilt sej när jag var 19 så berättade hon när de skulle flytta ihop att jag alltid skulle känna mej välkommen och likaså hans barn. Både min mamma och mannen var helt överens om att även om vi "barn" var på väg in i vuxenlivet och hade flyttat hemifrån så gick vi alltid först och ingen av deras 5 barn gemensamt skulle aldrig någonsin känna att vi var oönskade som gäster hos våra egna föräldrar.
Har aldrig mött en sur min från mammas snubbe när jag kommit dit och stannat nån helg eller vecka då och då, både när jag varit glad och velat träffa dem och när något katastrofalt hänt och jag mest legat i deras ena gästrum och inte orkat umgås.
Tacka vetja vettiga föräldrar! vissa av dagens föräldrar är så förbannat ego och ska ha "egen" tid varannan vecka, som ingen liten bonusunge får inkräkta på trots att hen kanske mår jättedåligt och vill vara hos den föräldern vars vecka det inte är just då.
Ingen skaffar barn för att få bli varannan vecka förälder, med vissa undantag när föräldrarna ej var i relation från början. Och ingen person är väl så korkad att när den blir kär i en förälder på riktigt tror att hen har föräldern för sej själv varannan vecka utan undantag?! Då bör man dejta någon utan barn!
