Dottern ska komma och gå

Din partner verkar inte kunna diskutera utan att ta till fula ord? Säger han att du är helt dum i huvudet? Bokstavligen? Det är ett problem att han inte kan diskutera familjeangelägenheter utan att bli känslosam och brista i sin ton mot dig. Vad gäller hur han anser att hans barn ska komma och gå som han vill, jag förstår hur du tänker kring hur ni delat upp barn- respektive vuxenveckan. Men skulle nu han ändå anse att hans dotter får komma och gå som hon vill, utan att du och han är överens om hur det ska fungera rent praktiskt, så är det något som han i så fall får lösa själv. Du ska inte sluta tidigare och hämta hans barn på andra tider än vad ni är överens om, och som du anser är godtagbart. Vill hon komma över en annan dag än överenskommet så löser han det. Du kan faktiskt ta ett djupt andetag nu och låta det här grälet blåsa över ditt huvud för i sista änden blir det han själv som får stå där och ta ut ledigt för att ordna logistiken kring sin dotters svängdörrar. Jag kan tänka mig att han har råkat glömma att det här är något som du har gjort för honom, eller för er alla, han har inte tänkt efter hur det skulle vara ifall det inte var du som gjorde det här för er. När han inser hur det kommer att bli när han får lösa svängdörrarna på egen hand så kommer det inte kännas som en bra idé längre. Låt honom tro att det är en bra idé men förklara att du inte kommer att ändra på det schema som du har idag. Hans dotter kommer förmodligen inte vilja ta tunnelbanan på egen hand även om han tror det. Annars har hon väl en mamma som kommer att protestera?

Det kanske är du som utgår ifrån att alla som ser praktiska problem har problem med grundinställning? Vilket i sig innebär att det är du som har fel grundinställning.

"Bara för ungjävlarna att ställa sig på gatan med sina lusiga mössor i händerna". Ja, det gäller att vara målande. Kanske en aning överdrivet?

Apropå att sakna en förälder eller inte, i högre ålder är det väl snarare tvärtom, att man behöver paus ifrån den andra föräldern, slippa tjat och gnat, bryta ett bråk. Min sambo har en tonåring och han ser det och det kan vara okej, enligt honom, att barnet får ta en paus, men i första hand anser han att barnet och mamman måste lära sig att hantera sina bråk. Så han "öppnar" inte svängdörren och tycker synd om sitt barn som har en så tjatig mamma, han försöker se till att de reder ut sina problem, först och främst.