Dottern ska komma och gå

Och pappa sa ju inte heller NU utan SNART. Och för att kunna komma som man vill krävs det ju också att barnet klarar att åka buss, tunnelbana etc själv. Men den dagen hon kan det vore det ju givetvis fullständigt vidrigt att säga: Nej vi är barnfria denna vecka. Förälder är man som sagt 100% av tiden. Man måste alltid vara beredd på att vara tillgänglig.

Jo det måste man. Förälder är man på heltid oavsett hur man delat upp boende etc i samband med en separation. Om polisen ringer och meddelar att barnet varit med i en olycka eller har snattat så säger man knappast. Ring mamma för vi har barnfri vecka.

Jo som förälder så måste man alltid vara tillgänglig för sitt barn oavsett vems vecka det är att ha boendet.

Ett avtal är mellan föräldrarna, men du kan inte kräva att ett barn ska glömma bort en förälder varannan vecka. Förälder är man dygnet runt, året runt oavsett hur boende avtalet ser ut.

Åh självklart kan mamman och pappan ändra avtalet om alla är överens.

Syftade på föräldrarna och eventuellt barnet (beroende på ålder).

Nä jag tycket inte det. Hur barnet ska bo är upp till föräldrarna och barnet. Sen är också ansvaret för barnet föräldrarnas, man kan inte bestämma en sak och sen räkna med att nya partners ska ställa upp om dom inte haft nått att säga till om. Men hur scheman och sånt ser ut tycker jag helt är upp till föräldrarna. Om partnern inte accepterar det så är det bättre att hitta någon utan barn.

Du missar helt poängen. Det handlar inte om att fritt kunna uppföra sig hänsynslös och springa in och ut på nötterna. Givetvis ska normala hushållstegler gälla som vanligt. Precis som i vilken annan familj som helst där det eventuellt råkar födas ett till barn. Poängen är att man inte kan porta ett barn som redan tillhör familjen för att en bonusmamma vill ha lugn och ro, det är fullständigt orimligt. Det föds barn i familjer där det bor tonåringar varje dag. Jag lovar.

Man kan kräva att de hör av sig innan så att det går bra att komma.
Är inte föräldern hemma så får de komma en annan dag.

Om barnet behöver hjälp ja, men klarar sig barnet själv (både att ta sig dit och vara hemma) så varför skulle dom inte få komma när dom ville? Hade föräldrarna vart tillsammans eller barnet bott på heltid hos en förälder så skulle ju barnet fått det. Stackars barn som inte ska få känna sig hemma eller välkommen i sitt eget hem..

Ger man sig in i ett förhållande med någon som har barn så får man räkna med att barnet kommer finnas med. Man får räkna med heltid oavsett hur schemat ser ut just för tillfället. Förälder är man dygnet runt, året runt, inte bara varannan vecka. Kan man som ny partner inte acceptera det så hitta en parner utan barn.

Nej. Barnen kan bo exakt lika mycket hos båda föräldrarna och föräldrarna kan ha gemensam vårdnad, men barnet kan bara stå skriven på en adress, valet av vilken adress kan enbart handla om praktiskt saker, som skolområde tex. Det betyder inte att andra förälderns hem inte är barnets hem.

Precis så är det. Skönt med någon vettig här i tråden.
Barn har dessutom radar och fattar fortare än vad föräldrarna gör om de inte känner sig välkomna av bonus.
Varför ska barnen känna sig som gäster i sitt egna hem?
Vem vill det?

Jag förstår mig inte på hur du resonerar det är sådana märkliga svar.

Är inte föräldern hemma så har ungen inte där att göra, utanför ordinarie umgänge. Under umgänge så förutsätter jag att ungen klarar sig helt själv om inte föräldern är där och passar upp hen, för det är inget jag kastar bort min tid på.