Tom Araya skrev 2019-06-04 02:57:53 följande:
Jag ger mitt stöd till TS.
Separation med gemensamma barn är svårt och ger varken barn eller föräldrar en optimal tillgång och umgänge med varandra.
Dock tycker jag det får vara lite ge och ta här.
Jag tycker inte att föräldrar ska missunnas möjligheterna det ger att vara barnfri, eftersom det ändå är vad man kommer att vara viss tid.
Vad det gäller barnens behov så anser jag att de behöver ett tryggt hem och miljö samt omtänksamma föräldrar och kärlek.
Jag anser inte att barn behöver två hem samtidigt.
Risken är bara att barnen användr detta mot förälder vid konflikter.
Jag anser också att man som bonusförälder har accepterat att ha sin partners barn hos sig under den umgängestid föräldrarna kommit överens om (varannan vecka exempelvis) och då ska inte bonusföräldrar åläggas ansvaret för bonusbarn om dess förälder är frånvarande p.g.a. hur dennes jobb är schemalagt under förväntade barnfria veckor exempelvis.
Ett upplägg som TS beskriver kan också nyttjas av barn för att dra hem en massa kompisar och hitta på saker i ett hem tomt på vuxna.
Jag ger därför mitt stöd för TS. Behovet kan inte anses stå över möjliga nackdelar.
Men du mixar de praktiska problemen med en grundinställning.
Att låta barnen spela ut föräldrarna mot varandra bör inte tillåtas. Att de drar hem kompisar till ett tomt hus för att röja är inte heller acceptabelt men det är väl inte som att det är tillåtet oavsett var barnen råkar bo just nu? Om barnet sedan tydligt visar att det missbrukar möjligheten att ha fri tillgång till båda sina hem så får man ju ta det där och då, precis som om de missbrukar rätten till att ha mobiltelefon eller gå fritt sålänge de kommer hem en viss tid etc.
Att en ny partner inte ska tvingas ta ett ansvar den inte vill är självklart men inte heller en del av grundfrågan.
Men att i princip abdikera som förälder varannan vecka och sätta en gräns att barnet inte är välkommet i hemmet varannan vecka låter för mig kallt.
Tänk dig själv att du veckopendlar till jobb och din partner har inställningen att du inte är välkommen eller tillåten att komma hem till det gemensamma boendet i veckorna.
Ett barn(som är tillräckligt stort för att sköta och transportera sig själv, som inte missbrukar rätten, som inte kräver att andra börjar anpassa sin vardag och som följer alla familjens normala regler) är ovälkommen och portad från sitt eget hem (kanske till och med båda) varannan vecka måste känna sig ganska rotlöst. Jag skulle själv aldrig må bra i en sådan situation där jag var en evig gäst och inte hade fri tillgång till mitt hem som en bas.