Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Här finns en till...fast jag är själv också gift. Gått en dryg månad sen jag avslutade ett hemligt förhållande jag(vi) haft i fyra år. Saknar honom nåt fruktansvärt, men nån gång måste det ta slut. Och fastän det sista året var mer vardag och slut på spänning kommer jag såklart bara ihåg allt det roliga och härliga från de två första åren nu. Hoppeligen har det lättat efter sommaren när hösten och mörkret kommer igen. Hatar och älskar honom..

Det var nog mest bra för att det var förbjudet. Det blir extra spännande då! Försök tänka så när det känns jobbigt så kommer det lösa sig :)

Här är en till som hopplöst älskar en annan man som jag haft en relation med i ett år fast jag är gift. Han försöker dock hålla det vi har på avstånd då han klart och tydligt sagt att han inte kommer lämna sin familj. Och det gör så förbannat ont i mig. Vill bara lägga mig ner i en pöl och gråta. Det är en sån dag idag.

Om det blir ni två, är du OK med att han bedrar dig också?

Så tänkte vi med...de första två åren. Vi var verkligen fantastiska ihop. Var som ett förhållande, pratade timmar i telefon dagligen...ännu sista tiden. Fast vardagen kom ikapp och jag kände att jag blev irriterad på honom för minsta lilla, allt störde mig. Och när förhållandet på sidan om blir mer gnabb och strul än det man har hemma på riktigt....då är det dags att avsluta. Vi har visserligen avslutat några gånger förut, men aldrig klarat det....dras som magneter till varandra. Men nu har det gått 8 veckor och jag har gett mig fan på att klara det. Inte haft nån kontakt alls, men varit nära (för min del) många gånger. Hoppas verkligen det lättar snart....för dig också. Du är ju singel, hitta nån annan att fördriva tiden med. Lättare sagt än gjort....jag vet.

Och ändå vill du ha en man som bedrar sin fru...

Ja. Vi ses 1-3 ggr/månad, pratar telefon nån gång i veckan och hörs lite via Messenger.

Men jag fattar inte din logik. Att du är attraherad av en lögnare och bedragare...

Jag har varit i samma situation som flera beskriver här. Vi var båda gifta med barn. Valde till slut båda att lämna våra äktenskap för varandra. Det har varit långt ifrån en dans på rosor men jag är lycklig nästan varje dag över att få vara med en man jag älskar så mycket, trots allt det innebar i form av skam och förluster. Mådde extremt dåligt under många år över mina val och alla konsekvenser. Trodde aldrig att just jag skulle hamna i en sådan situation och göra de val jag gjorde. Trodde det bara var andra otrogna idioter som höll på med sådant.

Ligger nu dock bredvid världens mest underbara bebis - vår dotter- och känner mig enormt tacksam och lycklig över en andra chans. Skulle aldrig gissat att detta skulle bli mitt liv om någon frågat mig för 6-7 år sedan.