Vill skaffa barn, ung mamma

Om ni båda är överens om att vilja ha barn och ni anser att ni är redo och mogna så är det ju ert beslut att skaffa ett barn. Men att bygga upp en ekonomisk buffert är aldrig fel.

Om du skulle få barn nu så kommer du få lägsta föräldrapenning. Den ligger på cirka 5.000kr.

För att få rätt till en högre föräldrapenning så måste du jobba i 8 månader för att bygga upp en SGI.

SGI betyder sjukpenninggrundande inkomst. Det är ett belopp som räknas fram av Försäkringskassan som ligger till grund för hur mycket pengar du kan få, om du till exempel blir sjuk eller ska vara föräldraledig. Om du inte har en SGI kan du bli utan ersättning eller få mindre pengar.

Så som sagt, jobba upp er ekonomi så ni har en buffert och så du inte får en väldigt låg inkomst vid föräldraledighet

Det kan visa sig vara väldigt svårt att både jobba heltid, plugga och vara spädbarnsfar samtidigt. Hade du själv velat vara i en sits där du inte hade tid att vara en närvarande förälder för att alla din tid går åt till att försörja familjen? Vänta tills ni båda har möjlighet att njuta av er ljuvliga lilla knodd (och hjälpas åt de gånger knodden inte är fullt så ljuvlig)!

Som du skriver själv är ekonomin bra att ha koll på. Som gravid och med bebis är det större risk än i livet i övrigt för behov av sjukskrivning. Reder ni er tex om du behöver vara sjukskriven och din kille föräldraledig samtidigt (så blev jag o min kille tvugna att göra)? Om barnet är sjukt och ni inte kan jobba som planerat, funkar det? En bra SGI och en buffert på banken var det som gjorde att vi klarade det ekonomiskt.

Att studera och ha småbarn kan vara en jättebra kombination om den andra föräldern har en ok inkomst och utbildningen är lite slapp. Men om utbildningen är krävande kan det istället bli jättejobbigt - så det beror mao på vad din kille vill plugga (och hur lätt han har för studierna).

Sen kan det vara en sak att ha i bakhuvudet att väldigt många av de som får barn innan typ 24-25 års ålder separerar inom bara några år. Dels för är det tufft att bli förälder (för alla, oavsett ålder), dels förändras man fortfarande ganska mycket som person i er ålder och risken är större att man växer ifrån varandra. Sen tror jag att ekonomin spelar in också. Många har ju sämre ekonomi när de är unga och det kan så klart ge stress.

Tänk igenom att ni båda klarar er bra ekonomiskt om ni skulle gå isär. Du kanske vill studera om några år - skulle du klara det om du blir ensamstående förälder? Många unga mammor har låg inkomst och låg utbildningsnivå även som 30-åringar, just för att det är ganska stor risk för separation och att det är svårt att studera som ensamstående (fäderna är ofta lite äldre och klarar sig bättre).

Jag tänker så här: börja planera och förbereda er för att bilda familj. Spara pengar, plugga etc. Om bara några få år har ni fasta inkomster, en buffert på banken och några år till tillsammans med med- och motgångar som gjort er ännu tryggare i er relation = en enklare situation för er för att kunna ge ert barn det bästa ni kan.

Jag förstår din längtan. Kan du kanske få utlopp för den genom att känna att det ni gör nu är just en förberedelse för att få ett litet barn?

Tänk på att det i början inte är barnet som kostar pengar utan att det är föräldraledigheten som kostar pengar. Mindre pengar ska räcka till samma utgifter.

Kommer lägsta föräldrapenningen räcka till för de kostnader som du har? Du måste betala dina egna räkningar och dina egna utgifter och att kunna köpa saker till barnets behov. Du kanske fortfarande måste köpa busskort fast du är mammaledig för att kunna ta dig iväg till BVC, vårdcentralen och kunna handla?

Kommer din sambo kanske få betala mer av sina pengar? Hur mycket har ni då kvar som ska räcka till tre personer?