Inlägg från: Fjäril kär |Visa alla inlägg
  • Fjäril kär

    Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma

    Låter mer som att du har svårt att prioritera det som måste göras och blir låst i ditt tänk om hur det var innan.

    Du behöver kanske bli mer uppfinningsrik och tänka utanför boxen?

    En bärsele gör att du har två händer fria för allt du behöver göra typ laga mat, gå på toa, gå ut med sopor, dammsuga etc.

    Duscha kan du göra utan problem även fast barnet är vaken, sätt i babysitter eller lägg på en filt på golvet i badrummet. Bada tillsammans så blir du ren samtidigt.

    Sitt på golvet och vik tvätt tex så underhåller du bebis samtidigt. Leksaker och lek behövs inte hela tiden. Den kan vara fullt nöjd med att bara titta på dig och det du gör.

    . Köp en joggingvagn så kan du träna med barnet på joggingtur. Det finns även många varianter av mamma-barn-pass på gymmet. Gå på babysim så får även du röra på dig. Köp en motionscykel och trampa hemma.

  • Fjäril kär
    TessEss skrev 2019-05-07 20:35:50 följande:

    Det är ett småbarn. Vill inte ange exakt ålder. Det går inte att duscha då barnet vill vara hos mig hela tiden, väldigt mammig. Står och gallskriker utanför om jag duschar!!!


    Släpp in barnet i duschen. Det kan leka nedanför.

    Kom ihåg att DU uppfostrar. Är barnet mammig beror det ju på att du aldrig släpper taget om det och testar nytt sätt att tänka på. Får barnet hänga med på allt du gör har det heller inget problem med att du duschar, dammsuger eller målar naglarna
  • Fjäril kär
    TessEss skrev 2019-05-07 20:41:27 följande:

    Jag älskar mitt barn. Det är just det som gör mig tvungen att kämpa för det. Den här tråden handlar inte om att jag skulle vilja ge bort mitt ansvar på någon annan. Jag mår bara inte bra. Undrar om inte fler känner att det är så här tufft???


    Jo det är tufft att vara förälder men det tvingar en också att bli uppfinningsrik och tänka nytt för att få saker gjorda.

    Mitt första barn var för tidigt född, jag var ensamstående och dessutom hade bebis kolik och jag var tvungen att få vardagen att funka. Då testar man allt som kan hjälpa till att få det att gå. Duscha tre minuter fast bebis skriker var ett måste. Att äta medan man vaggade ett barn till söms blev jag expert på. Det tog säkert ett år innan jag lyckades dricka en mugg kaffe som var hett och inte kallnat...
  • Fjäril kär
    TessEss skrev 2019-05-07 20:41:27 följande:

    Jag älskar mitt barn. Det är just det som gör mig tvungen att kämpa för det. Den här tråden handlar inte om att jag skulle vilja ge bort mitt ansvar på någon annan. Jag mår bara inte bra. Undrar om inte fler känner att det är så här tufft???


    Jo det är tufft att vara förälder men det tvingar en också att bli uppfinningsrik och tänka nytt för att få saker gjorda.

    Mitt första barn var för tidigt född, jag var ensamstående och dessutom hade bebis kolik och jag var tvungen att få vardagen att funka. Då testar man allt som kan hjälpa till att få det att gå. Duscha tre minuter fast bebis skriker var ett måste. Att äta medan man vaggade ett barn till söms blev jag expert på. Det tog säkert ett år innan jag lyckades dricka en mugg kaffe som var hett och inte kallnat...
  • Fjäril kär
    TessEss skrev 2019-05-07 20:47:46 följande:

    Barnet är äldre än det. Det går inte att sätta i en babysitter eller lägga på en filt. Barnet är närmre fem år gammal än noll år gammal. Tar man med barnet står det och gallskriker i duschen tillsammans med dig. Behaglig dusch. Verkligen avslappnande att höra gallskrik samtidigt som man duschar. Och mina behov vill jag göra utan någon som står och skriker för att jag har stängt dörren (inifrån eller utifrån).


    Låter mer som att barnet är bortskämt och trotsigt. I den åldern ska inget barn skrika och vråla. Går det på dagis?
  • Fjäril kär
    TessEss skrev 2019-05-07 20:17:08 följande:

    Ja, som rubriken lyder så ångrar jag mitt föräldraskap som jag vet är ett livslångt åtagande. Jag ångrar att jag inte gjorde en sen abort i femte månaden (när jag fick veta att jag var gravid). Jag är ingen barnmänniska. Trivs inte i mammarollen, tycker bara att det är jobbigt, tråkigt att leka och fruktansvärt att höra på skrik och gnäll. En ren plåga. Jag är glad att dagarna går och att barnet inte alltid kommer att vara litet.

    Känner mig helt ensam med dessa tankar. Alla säger att man inte ångrar barn och att barn är meningen med livet. Livets höjdpunkt. För mig har jag inte haft värre år än de då jag varit mamma. Ser främst nackdelar med barn:

    - inga sovmorgnar, OBSERVERA (!!) Kanske 1 gång i veckan om du har tur och få barnvakt så ofta. Alltså någon som kan ha barnet hos sig. Hemma kan jag lova att du vaknar ändå även om du har en partner!! (Fniss) Inte ett dugg avis på gravida..

    - skrik

    - GLÖM BORT EGENTID TOTALT, DU KAN GLÖMMA DITT DATORSPEL ELLER DINA SERIER EFTER JOBBET!! Du kan kolla på väg till jobbet och på väg hem. Barnet somnar inte vid sju bara för att du vill det.

    - GLÖM ATT ENS KUNNA TA EN DUSCH MER ÄN 1 GÅNG I VECKAN OM DU HAR ETT HELTIDSJOBB. Möjligtvis att du kan duscha om inte ditt barn vaknar samtidigt med dig (händer ungefär aldrig) GLÖM EN LÅNG HÄRLIG DUSCH.

    - GLÖM ATT ÄTA DINA SÖTSAKER NÄR DU KOMMER HEM EFTER JOBBET

    - PÅTVINGAD LEK

    - GLÖM ATT ORKA MED DINA INTRESSEN PÅ FRITIDEN ELLER GÅ OCH TRÄNA FÖR DET FINNS INTE TID FÖR DET OM DU ARBETAR HELTID.

    Jag förstår inte hur vissa orkar med eller vill ha flera barn!! Det är ju stressigt, ångestframkallande och uttröttande och man vill bara att de ska växa upp och bli stora så att man slipper ta hand om dem.


    Nu har åren gått och barnet går i skolan.

    Hur går det nu?
Svar på tråden Jag ångrar att jag blev förälder, trivs inte som mamma