Vi är livrädda att dottern ska sätta i halsen.. hur ska vi våga ge vår 1-åring vanlig mat?

Jag var också livrädd men man kan ta det långsamt. Ger ni henne pure, gröt etc?

Dela snabbmakaroner i typ tre delar så de blir pyttesmå. Halva ärtor utan skal. Småbitar av mjuka jättetunna päronskivor typ 2 mm tjocka.

Testa det för det går att svälja hela om det vore så.

Kolla om hon tuggar.

Sedan försiktigt vidare. Ni behöver inte köra på hela bitar av saker direkt.

Det finns ju barnmatsklämmisar utan bitar som ni kan ge tills vidare så hon får testa olika smaker.

Hon måste ju också lära sig hantera bitar och det får ta den tid det tar. Hon behöver kunna tugga och föra maten bakåt i munnen själv. Så när ni matar, lägg maten långt fram i munnen så är det mindre risk att hon kväljs. Hon blev säkert också rädd av det som hände och det gör att hon kväljs lättare.

Jag gav förresten "för liten" burkmat länge till min dotter eftersom jag är nojig. Det har inte hänt något med henne men när jag var i er dotters ålder hände typ samma för mig (har mina föräldrar berättat) och tror att jag fått med mig det emotionellt på något sätt för har alltid varit orolig för detta.

Men nu är dotter 2 och äter normalt. Så det var ingen fara med att ta det försiktigt. Det viktigaste i den åldern är att de får prova många olika smaker.

Jag var också jättenojjig när mina barn var i den åldern. Jag har fyra barn och nu är de alla över två år och har trots att vi inte gav dem bitar att äta förrän sent börjat äta all mat. Tvååringen äter nu till och med äpple själv, vilket jag dock är lite nojjig över fortf. Men det går hur bra som helst. Det går över av sig själv skulle jag säga. Mina barn klöktes/kräktes också upp bitar i 11-månadersåldern men plötsligt försvinner det och de klarar mer. Ni kommer dit! Både ni och barnet kommer vänja er.

Som Meriall skriver så kan man ju börja med yttepyttebitar, som inte går att sätta i halsen.

Ni sinkar henne!

Tråkigt att ni hade en sån traumatisk upplevelse, men det gick bra. Ni kanske behöver lite kbt för att komma vidare.

Bebisar klöks och kräks upp mat som de inte kan hantera, det går inte alltid att vänta ut dem. De behöver träna.

Seså.

Mitt tips, gå en kurs (eller be någon som kan visa) i hur man hjälper ett barn att få upp om något fastnat. Det är inte svårt och man grips inte av panik OM det händer (igen).

Sen till tips på mat: koka eller ugnsbaka morötter/sötpotatis/palsternacka etc till mjuk konsistens -låt henne plocka själv med små bitar, några i taget. Spagetti/nudlar/bönpasta -ge ett strå i taget (ingen kvävningsrisk, men mycket uppskattad form). Likaså brukar jag riva grönsaker så de blir i nudelform. Majs och ärtor en i taget kommer inte fastna ens hela (det krävs en glupsk liten som matar flera på en gång). Bitar av mjuk avokado är kanon också, börja med halvmosade små bitar och låt henne äta själv, kladdigt ja men kul och lärorikt! Min tös har ätit i stort samma som oss sen 6 månader och alltid själv, så kan komma på hur många förslag som helst. Bebisar har f.ö en bra host/kväljningsreflex som blir än bättre/finslipad med tiden, så bered er på att hon kommer använda den ibland. Men återigen kolla upp hur man gör och ta det lugnt, trotts 6 månader av att käka vanlig mat (och större delen utan tänder) så har det bara hänt oss en gång och det var inte under matstund ens:D men lite hostande har definitivt skett!

Jag läste att kräkreflexer kan sitta rätt långt fram på bebisar och att det är bra om bebisen får öva på att äta mat med olika konsistenser. Det är också bra att låta bebisen undersöka olika material och leksaker med munnen. Reflexen kommer flyttas mer och mer bakåt och känsligheten kommer minska.

Kanske ni kan få hjälp via bvc hur ni ska hantera er oro.

Inser att jag gav ett svar ni inte riktigt var ute efter, ursäkta det! Men jag tror rädslan/oron blir mindre om man vet hur man gör i en situation (det är faktiskt inte svårt, men bra att ha provat på docka). Ta det långsamt, bestäm er för att vid varje måltid ge någon extra sak (ärta/böna/några riskorn/en makaron/korvbit/insidan ur en tomatbit). Skynda långsamt, hon överlever nog ett tag till på burkmat så vänj er en bit i taget;)