En dikt om missbruk
När man dricker känns himlen blå, fast den är grå,
Om man inte dricker kan man inte förstå
Första glaset känns helt ok och man kan fortfarande säga nej
Andra glaset känns toppen, man har ännu inte nåt botten
Tredje glaset känns som själen ler nu vill man bara ha mer
Fjärde glaset känns som första du tog, och man länner att man inte fått nog
Femte glaset känns inte alls, jag låter det bara rinna ner i min hals
Sjätte glaset minns jag knappt, nu går det utför snabbt
Vaknar nästa dag, var är jag? Vad gjorde jag igår? Letar i mobilen efter spår
Har både ringt och smsat folk jag inte träffar mer, om förlåtelse jag ber
Nu vill jag inte mer, lura mig själv att jag tål alkohol
Det lämnar bara ett tomt hål
,