Ska vi införa obligatoriskt faderskapstest vid alla födslar?

Nej, av två skäl. Det viktigaste är att människor aldrig bör tvingas till provtagning om det inte finns starka skäl för det. Att det finns en liten sannolikhet (siffran 5% stämmer för övrigt antagligen inte sett till befolkningen i stort) att man inte är biologisk förälder till sitt barn, är inte ett starkt skäl.

Det andra skälet är att när det finns två (eller fler) potentiella pappor så tror jag att mamman för det allra mesta väljer den man som är bäst lämpad att ta hand om ett barn. Därmed får barnet en större chans till en bra uppväxt. Att barnet inte vet sitt ursprung påverkar inte dess livskvalitet då barnet inte vet att det inte vet (och innan någon skriver det så nej, det kommer inte alls oftast fram).

På samma sätt påverkar det inte pappans livskvalitet, om det inte är så att detta är något han går runt och funderar över. Gör han det så har han alla möjligheter att ta ett test - med eller utan mammans vetskap.

Jag håller med om det. Vill den påstådda pappan veta om han verkligen är pappan så ska han få veta - och så är det ju också idag. Men precis lika stor som rätten att få veta om man vill, är rätten att slippa få veta om man inte vill.Eftersom grundläggande mänskliga rättigheter regleras i grundlagen (regeringsformen) så tror jag för det första att de går före. Obligatoriska rutintester är inget som hör hemma i en demokrati, vilket som sagt är mitt viktigaste argument mot.

Du ger för övrigt sken av att ?samhället? anser att barnets rätt att veta sitt ursprung överskrider barnets rätt till en stabil familj. Jag är inte heller speciellt insatt, men känner till åtminstone två relativt nyliga domar gällande faderskapsutredningar där det sistnämnda bedömts överväga. Jag ska försöka leta på dem senare.

Jag har inte hängt med i den nya tråden, men den gamla (där mannen får reda på att fruns chef är pappan i samband med att hon lämnar honom för chefen, och där han sedan förlorar vårdnaden samt all rätt till umgänge med barnen) berörde mig oerhört starkt. Det är jätteviktigt, tycker jag, att man ser till att sådana här scenarion inte kan inträffa, men jag kan fortfarande inte se hur obligatoriska faderskapstest skulle vara den bästa lösningen.

I fallet ovan hade det, om obligatoriska tester införts, uppdagats att mannen inte var pappan redan från start. Han hade då kanske lämnat på en gång och aldrig skapat någon anknytning till barnen. Barnen hade aldrig haft honom i sitt liv, utan deras familj hade bestått av en frånvarande pappa och en idiot till mamma. Detta hade varit ett sämre alternativ för barnen än om mannen hade fått fortsatt vårdnad om dem efter att allt kom fram. I tråden så uttryckte för övrigt mannen en stark önskan att få behålla barnen, inte att aldrig ha fått ha dem i sitt liv över huvud taget.

Dessutom hade han kunnat göra ett annat val än att lämna, även om han fått veta från början att barnen inte var hans. Han hade kunnat välja att stanna kvar och behandla barnen som om de var hans egna. I det fallet hade historian fått ett lika olyckligt slut i alla fall, så införandet av faderskapstest är inte tillräckligt för att förhindra att sådana här saker inträffar.