Anonym (Taskigt läge..) skrev 2019-05-06 16:06:10 följande:
Hej alla!
Har varit lite upptagen och har inte kunnat svara på tråden senaste dagarna. Jag grävde lite djupare ner i allt detta och fick mer information av min barndomsvän. Jag tog sedan upp detta med min fru hemma, ställde henne mot väggen med allt jag visste och krävde svar. Vi kan säga så här jag fick inga tydliga svar om vad som hänt och hon förnekar det mesta men jag hör/ser på henne att hon ljuger.
Svaren var inte i närheten av nog för att förklara vart hon varit och varför. Först försökte hon även ljuga att hon varit med en annan tjej ur gänget dessa kvällar, men det visste jag inte stämde och hon ändrade sin historia när hon förstod att jag hade viss info.
Jag talade om för henne att det här är oacceptabelt för mig och lämnade. Jag bor nu hos min vän och min fru är i panikläge det ska gråtas och ringas och "Du måste tro mig, det var inget" "Jag ångrar att jag ens umgicks med han osv osv."
Jag är ganska säker på att jag skiter i det här, jag har inget intresse av att fortsätta och försöka reparera nått med någon som jag nu anser saknar riktiga värderingar. Men jag vet inte jag ska sova här ett tag tänka på mitt sen låta henne förklara när jag lugnat mig. Är fortfarande bara 80% säker att något har hänt mellan dem, men vill jag ha kvar någon som kan göra sånt som bara smyga med en karl bakom ryggen?
Är detta för att jag alltid haft 0% svartsjuka, jag litar på allt hon gjort och aldrig ens haft tanken på att vara svartsjuk eller tro nått sånt om henne, jag anser det är härligt att slippa sånt skitdrama men kanske hon tycker jag ska vara lite svartis så hon får känslan att jag är rädd att nån ska ta henne från mig? Känna sig åtrod, trodde jag vissade dessa känslor på andra sätt men vem vet.
Jag vet inte.
Vad tror ni?
Starkt av dig att konfrontera och dessutom vara konsekvent och flytta ut till en vän några dagar. Då visar du att du inte tolererar falskt beteende och lögner.
Uppenbarligen har du ju inte fått reda på hela sanningen och hon verkar ju leta sig fram med alternativa sanningar, dvs. ge dig så mycket info som hon tror behövs för att göra dig lugn....utan att berätta allt.
Ett beteende som i sig är en stark varningssignal om att hon vet att hon gjort något väldigt dumt och svekfullt.
Vad som händer nu är ju upp till dig. Ingen vet om du kommer att få hela sanningen, och om jag tolkar dina ord rätt så spelar det inte så stor roll längre, allt förtroende är förbrukat.
Du är ju dock inte särskilt gammal än, och om jag förstått det rätt så har ni inga barn.
Finns ju då fantastiska förutsättningar för att skaffa sig ett nytt liv och ge dig själv chansen att omge dig med människor som respekterar dig och som du kan lita fullt ut på.
Kämpa vidare och stå på dig!