Anonym (Taskigt läge..) skrev 2019-05-06 16:06:10 följande:
Hej alla!
Har varit lite upptagen och har inte kunnat svara på tråden senaste dagarna. Jag grävde lite djupare ner i allt detta och fick mer information av min barndomsvän. Jag tog sedan upp detta med min fru hemma, ställde henne mot väggen med allt jag visste och krävde svar. Vi kan säga så här jag fick inga tydliga svar om vad som hänt och hon förnekar det mesta men jag hör/ser på henne att hon ljuger.
Svaren var inte i närheten av nog för att förklara vart hon varit och varför. Först försökte hon även ljuga att hon varit med en annan tjej ur gänget dessa kvällar, men det visste jag inte stämde och hon ändrade sin historia när hon förstod att jag hade viss info.
Jag talade om för henne att det här är oacceptabelt för mig och lämnade. Jag bor nu hos min vän och min fru är i panikläge det ska gråtas och ringas och "Du måste tro mig, det var inget" "Jag ångrar att jag ens umgicks med han osv osv."
Jag är ganska säker på att jag skiter i det här, jag har inget intresse av att fortsätta och försöka reparera nått med någon som jag nu anser saknar riktiga värderingar. Men jag vet inte jag ska sova här ett tag tänka på mitt sen låta henne förklara när jag lugnat mig. Är fortfarande bara 80% säker att något har hänt mellan dem, men vill jag ha kvar någon som kan göra sånt som bara smyga med en karl bakom ryggen?
Är detta för att jag alltid haft 0% svartsjuka, jag litar på allt hon gjort och aldrig ens haft tanken på att vara svartsjuk eller tro nått sånt om henne, jag anser det är härligt att slippa sånt skitdrama men kanske hon tycker jag ska vara lite svartis så hon får känslan att jag är rädd att nån ska ta henne från mig? Känna sig åtrod, trodde jag vissade dessa känslor på andra sätt men vem vet.
Jag vet inte.
Vad tror ni?
Tack för uppdateringen...
Det är ett jäkla svårt dilemma för den som är hemma det där med att partnern skall åka charter tillsammans med ett kompisgäng till södra Europa och diverse festställen.
Jag tror det är relativt vanligt att både tjejer och killar hoppar över skaklarna. Och tycker man inte det är speciellt kul och har åsikter över att släppa iväg sin partner på sådana resor är man kontrollerande och svartsjuk, och det är nästan det värsta man kan vara.
Men när folk känner sig fria, alkoholen flödar, solen skiner, intressanta människor, man är långt hemifrån och små möjligheter att något kommer fram, dessutom tillsammans med en hel ort med ungefär samma förutsättningar blir det lätt att för en stund glömma det man har hemma.
Nu har ts haft turen att ha en barndomsvän som reagerat och tydligen haft mer sympatier till ts än frun.
Jag vet att jag riskerar att bli sågad efter fotknölarna men dristade mig att ha åsikter i en annan tråd här på fl som handlade om detta, och mycket riktigt.
En samstämmig kör tyckte att det bara var frågan om kontroll.
En majoritet av alla som åker på detta viset är naturligtvis inte otrogna, och jag har ingen aning om hur du skall ställa dig till din fru. Allt beror på om hon kan vara ärlig och tala om vad som hänt och om du litar på att det hon berättar är sanning. Sen hur du ställer dig till det är en annan sak.
