Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 17:43

262 svar

Tror du att alla kan vara otrogna?

Anonym (.) skrev 2019-05-02 14:19:48 följande:

Riktigt supertrist att du bara har kvinna/man som alternativ. Trodde inte att okunskapen var så stor och utbredd.

Ja, självklart kan alla vara otrogna. Det finns ingen generell sanning som definierar exakt vad otrohet är, var gränsen går. I allmänhet anser den som känner sig sviken att den har tolkningsföreträde och har hela sanningen. Den som anklagas för att ha svikit anses ljuga så det spelar ingen som helst roll vad den säger.

Så självklart kan alla vara otrogna och de flesta är det eller blir anklagade för det. Om det inte är sexuell förbindelse så pratar man om emotionell otrohet.

Vilket kvalificerat skitsnack....

1) NATUREN har bara 2 val, man föds som en man med en kuk eller så föds man som en kvinna med en fitta. ALLT annat är mänskliga påhitt. Folk kan absolut KÄNNA sig som man, kvinna, blåval eller utomjordling om de så vill men ska inte förvänta sig att resten av samhället ska anpassa sig efter vad var och en kan tyckas KÄNNA sin som just idag. Så nej det är inte okunskap, det är praktisk verklighet i motsats till ditt esoteriska dravel

2) Jodå det finns visst generell sanning om vad som är otrohet, det är när man bryter mot det man kommit överens med sin partner om. Och själva det faktum att man gör det i smyg bakom sin partners rygg talar ju väldigt tydligt för att man är rätt medveten om att man gör fel. Varför smussla med något man anser är rätt?
Så det där med tolkningsföreträde är bara rent skitsnack, för bryter man mot det man kommit överens med och dessutom smyger med det för man vet att det är fel så HAR man gjort fel, och det är ingen tolkning det är fakta.

3) Om alla kan vara otrogna beror på vad man utgår ifrån. Rent fysiskt eller psykisk.Är man fysisk kapabel till det så kan man i terorin vara det, precis som vem som skulle kunna möda någon så länge man är fysiskt kapabel till det. Men sen har du den psykologiska/moraliska aspekten som visar att alla inte alls benägna att vara otrogna eller mörda. Vissa gör det lätt som en plätt andra gör det inte oavsett vad. Sätter du två personer i en likadan situation så kan de agera helt olika. Vilken inställning man har till saker, personlighet och erfarenhet är nog ganska avgörande för hur man agerar.

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 17:46

#35

Fjäril kär skrev 2019-05-02 17:40:52 följande:

Eftersom alla definierar otrohet på olika sätt så givetvis kan alla utifrån det vara otrogna. Bara en snabb titt på forumet här går det på en kvart att hitta minst fem olika definition på otrohet. (porrsurfning, onani, chatt/sms med kompis av motsatt kön, sova hos en kompis av motsatta könet, känslomässigt engagemang i tex kollega)

Njae, visst varierar det en del, men jag tror de flesta vet när de är ute på fel spår och ett enkelt bevis för det är att man smyger med det. För om man var övertygad om att man gjorde rätt så skulle det väl inte finnas någon anledning att smussla eller hur? Då skulle man väl snarare komma hem och stolt berätta som sina äventyr precis som man oftast gör man man anser sig ha gjort något trevligt?

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 18:18

#38

Anonym (S) skrev 2019-05-02 18:02:39 följande:

Det är skillnad på bilogiskt kön och könsidentitet.

Sedan är det inte alltid så enkelt att bara kolla vad som sitter mellan benen på en person. Har du hört talas om intersex?

Absolut, man kan kapa av ballen och göra en fitta eller tvärtom, det finns hormoner och det finns kirurgi. Det finns till och med folk som föds med både och eller utan. MEN det är fortfarande fysiska skillnader och inte mentala.

Är du född till en man och väljer att byta till kvinna så kan du göra det. Men köstillhörigheten i passet är till för att ANDRA ska kunna indentifiera dig, den är inte till för att beskriva hur du själv KÄNNER dig som just idag.

Så att påstå att dela upp människor i två kön är okunskap är rent skitsnack, för det beror ju helt och hållet på om man syftar på biologisk kön eller känslomässig könsidentitet. Biologisk kön finns och är inget vi ska försöka låtsas som att det inte gör av ideologiska skäl. Om jag ser någon som ser ut som en man som kommer gående så kommer jag kalla det för en man för personen ser ut som en man och jag har ingen aning om vad personen känner sig som innerst inne. Han kan KÄNNA sig som en grävling om han så vill, men det jag ser är en person som ser ut som en man och kommer därför kalla det för en man.

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 18:25

#40

Elefantmannen2 skrev 2019-05-02 18:17:57 följande:

Fast nu har de flesta par inte ett kontrakt á la Sheldon.
Man är individer och med olika definitioner på vad man anser är otrohet.
A tycker att det är otrohet med sexchatt och B tycker att det är helt normalt.
B kommer då att sexchatta utan att ha uppsåt att vara otrogen och A känna sig kränkt och sviken. Den svikna har tolkningsföreträde.
Om de redan innan "kommit överens" om att sexchatt är kränkande för ena parten har fortfarande den mest lättsårade tolkningsföreträde. Den som tycker att det är fullt normalt har ju inte ändrat åsikt.

Emotionell otrohet styr man inte över. Ändå vill man lägga det ägget i samma korg med "annan" otrohet som är aktiva val.

Absolut, det finns ju skriva och oskrivna kontrakt, jag tror dock att alla som varit i i ett förhållande med någon ett tag vet var gränsen går. Och som sagt, bara det faktum att man smyger med det man gör bevisar att man är medveten om att man är på djupt vatten.

Japp, jag håller med om att man inte styr över känslor, så att bli kär i någon tycker inte jag heller räknas som otrohet bara rakt av. Vad som avgör om det blir en otrohet är hur man väljer att hantera sina känslor. Vad man gör av dem. Väljer man att agera på dem på olika sätt så är det ju inte längre bara känslor utan handlingar.

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 18:57

#45

Elefantmannen2 skrev 2019-05-02 18:37:08 följande:

Fast man smyger inte alltid.
Om man då tar sexchatt som exempel igen:
Partner A har för vana att lägga sig tidigt och inte partner B. Partner B tillbringar tiden mellan partner lägger sig och han/hon själv lägger sig framför datorn. Kanske hänger B här? Kanske sexchattar han/hon i tron att det är helt oskyldigt. En dag hittar A webbhistoriken och känner sig kränkt och sviken. Känslorna är ju desamma. Oavsett om B haft ont uppsåt eller gjort det "helt öppet".

Eftersom det är individer kommer konsekvensen att bli olika. En individ inser att de överreagerat(?) och anser efter en diskussion att det inte är så farligt med sexchatt. En annan känner sig "otillräcklig" och tillräckligt sårad för att förhållandet aldrig ska återhämta sig.

Nej, jag tror inte ett dugg på att man bara råkar göra saker helt oskyldigt, jag tror man gör saker när ens partner inte ser på fullt medvetet och oftast för att man vet att ens partner inte är ok med det.

Om man gillar att sextjatta så borde man nog hellre stå för det inför sin partner och kräva sin rätt till det och komma fram till en överenskommelse. Är man för feg för det och smyger hellre så har man gjort fel redan där. För ett förhållande där man inte vågar vara ärliga mot varandra utan smyger hellre bakom varandras rygg är dömt att misslyckas.

Givetvis tänker folk olika om olika saker, och konsekvenser får det mesta av det vi gör, ibland positiva, ibland negativa. Jag tror dock det blir klart mer negativa konsekvenser när man går bakom någons rygg än när man är ärlig med vad man vill och vem man är.

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 19:01

#46

Anonym (S) skrev 2019-05-02 18:47:21 följande:

Det finns ungefär lika många som är intersex som personer som är rödhåriga, ungefär 1,7%.

Gör det säkert, men 1.7% är fortfarande betydligt mindre än 98,3% och varför ska man utgå ifrån en sån liten?

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 19:02

#47

Anonym (gäsp) skrev 2019-05-02 19:01:13 följande:

Gör det säkert, men 1.7% är fortfarande betydligt mindre än 98,3% och varför ska man utgå ifrån en sån liten?

en sån lite minoritet... ska det stå

Anonym (gäsp)

Äldre 2 May 19:36

#52

Anonym (S) skrev 2019-05-02 19:12:27 följande:

För att visa hänsyn och respekt? Om man t.ex. gör alternativen till man/kvinna/annat kommer ju även ickebinära kunna välja ett svarsalternativ just dom är bekväma med, inte enbart intersex.

Att ta hänsyn är inte samma sak som att anpassa sig efter. I en demokrati är det fortfarande majoriteten som avgör inte minoriteten. Jag kan absolut respektera att dessa personer får tycka och tänka som de vill om sig själva, men jag tänker inte acceptera att hela samhället ska anpassas efter deras önskemål, för det strider mot våra demokratiska principer.

Sverige består av lite dryg 10 miljoner invånare, alla vill och tänker olika, ska vi hålla på och anpassa vårt samhälle efter vad var och en av dessa säger så skulle vi inte kunna ha ett fungerande samhälle. Vi har ett system som fungerat i många många år som kallas demokrati så tycker jag vi ska fortsätta använda den. Om 98.3% av befolkningen är ok med att bli kallad man eller kvinna så är det det som gäller, övriga 1.7% får helt enkelt acceptera att man inte alltid kan få som man vill i en demokrati

Anonym (gäsp)

Äldre 3 May 12:47

#72

Anonym (Kvinna) skrev 2019-05-03 10:15:36 följande:

När det gäller detta har jag ändrat uppfattning med åren. Jag tycker inte längre att en otrohet är det värsta som kan hända. Nu kan jag se nyanserna.

Det är inte nödvändigtvis bättre att ta ut skilsmässa och slänga in den andra i det totala kaoset som det innebär, med att - samtidigt som man ska hantera känslorna - försöka sälja huset, hitta en bostad i rätt prisläge, kanske gå upp i tid på jobbet om man jobbat deltid, oro för ekonomin, barnen måste ryckas upp från sina dagis och skolor och flytta till ett sämre område, o.s.v. o.s.v.. Än att ha en tillfällig affär, med någon som man finner sexuellt oemotståndlig - men som i längden aldrig skulle kunna bli den livskamrat som ens man eller fru är.

Numera kan jag förstå att folk gör sådant, och jag kan även förstå att den bedragna parten ibland anar vad som pågår - men väljer att inte låtsas om det. För att man har insett att livet är ofullkomligt at the beast of times, och att man ändå kommer att ha ett bättre liv livet ut, om man stannar i äktenskapet och låter den andra ha sina små affärer. Med åren kommer de ändå att upphöra.

Intressant, för mig är det tvärtom, efter mina egna erfarenheter i otrohetsträsket så har jag utvecklat en nolltolerans för svek och lögner. Jag lärde mig den hårda vägen att det är totalt meningslöst och otroligt tärande att leva i ett förhållande där man inte kan lita på sin partner.

Jag ser inte längre otrohet som "det värsta som kan hända". Jag skulle förmodligen inte bli lika sänkt som första gången. Men jag skulle aldrig lägga ner någon tid och energi på att försöka förstå och förlåta som jag gjorde då utan klippa alla band med en gång och gå vidare.

Precis som du har jag med tiden och erfarenhet fått en bättre förståelse för varför folk gör som de gör, men jag har också fått en mer pragmatisk och krass syn på människor och relationer och insett att det sällan lönar sig att vara kvar i ett förhållande efter en otrohet.

Anonym (gäsp)

Äldre 3 May 18:07

#88

Sgtwolf skrev 2019-05-03 17:42:52 följande:

Någon som ägnar sig åt en ätstörning eller annat självskadebeteende har också självkontroll. Men frågan är om det per automatik innebär att dom är bättre än alla andra.....

Om min partner hämtar kraft hos en annan där jag kan åtnjuta en lyckligare kvinna som har mer ork och har nya variationer med sig in i sängkammaren. Är jag då en förlorare? Jag vinner på alla plan i livskvalitet men förlorar "kontroll" över en annan människas liv.

Varför anser vissa att man äger rätten till hur andra lever sitt liv? Där man plötsligt är förlorare om partnern gör något den blir glad och utvecklas av? Varför är det så fullt att ge andra, särskilt den man älskar. Utrymme att utvecklas, ha roligt känna uppskattning?

De som lider av otrohet lider mest för att man förlorat kontrollen över någon som man själv vill äga 8ch styra över. Dvs man har ett uttalat kontrollbehov där man i sin otrygghet känner sig som förlorare trots allt positivt som tillförs.

Men visst, man kan inte rå för att man är svartsjuk. Lika lite som man har tex ångest. Det är nått som bara finns. Men går att arbeta bort.

Med det tillägget att vissa otrogna är notoriskt otrogna med nya hela tiden för att söka egen bekräftelse. Den kattegorin lämnar jag därhän i den här diskursen. För det är något helt annat.

Varför kan vissa inte skilja på ägarskap och överenskommelser?

Om BÅDA kommit överens om att man får "hämtra kraft" och knulltips från andra så är det helt ok. MEN om båda kommit överens om att man INTE får göra så och den ene tar sig friheten att fullkomligen skita i det man kommit överens om och göra lite som hen vill ändå, fast i smyg så är det inte ok på något sätt och nej det har inte ett skit med ägarskap att göra, att andra inte äger dig ger dig liksom inte automatiskt rätt att svika, ljuga och manipulera.

Om man nu vill knulla "hämta kraft" eller knulltips från andra kan det ju vara bra om man säger det till sin partner redan från första början så personen får chans att själv avgöra om hen vill gå med på ett sånt förhållande. För man kan väl förfan inte bryta mot överenskommelser och sen kola och skylla det på att "du äger inte mig" eller hur?

De som lider av otrohet lider mest av att de blivit SVIKNA av någon de trodde att de kunde lita på. Och nej det har inte ett skit med kontroll att göra för återigen, att inte vara ägd ger inte dig automatiskt rätt att svika, ljuga och förnedra andra. Då har man nog totalt missuppfattat vad frihet är.

Tror du att alla kan vara otrogna?

INNEHÅLL