Småkriminalitet hos biopappan.

Jag har alltid vetat om att barnens pappa är småkriminell men inte kunnat bevisa det. Svartarbetare på hans verkstad, skyddar och "gömmer" illegala invandrare. Skattefiffel med mera. Han förstör även barnens psyke med dålig uppfostran och bristande omvårdnad, saboterar barnens skolgång genom att skippa läxor på hans veckor för att få pluspoäng hos barnen och indoktrinerar dem att relativt strikt följa islams lagar och arabisk kultur.

Det är en pågående utredning hos soc som jag personligen hoppas ska leda till ett startskott med en jurist om boende, umgänge och vårdnad. Utredarna anser hittills att det skulle vara till barnens fördel att ta mer avstånd från deras pappa utifrån vad de kommit fram till ca 1 månad in i utredningen. Utredarna förliknar mycket utav pappans beteende med psykopatiska tendenser.

Min svärmor och han har en skev relation trots detta beteendet men åtminstone är han snäll mot henne och hjälper med hennes bil.

Nu idag fick svärmor låna hans bil för att han skulle försöka fixa hennes bil, varpå jag ser att det sitter ett handikappstillstånd i fönsterrutan i hans bil. Troligtvis är det någon pappa till en kusin eller kompis som utfärdat beviset men barnen känner inte alls mannen på kortet så det kan ju lika gärna vara stulet... Hur som helst, att aktivt använda det är urkundsförfalskning men svårt att bevisa m.m.

Jag tänker mig att jag kommer att ta tillståndet imorgon bitti och snarast möjligt lämn det till polisen och berätta hur jag kom över det. Detta kommer jag givetvis att även berätta för barnen. Jag vill att de ska veta att deras pappa har begått ett brott genom att lägga detta tillstånd i framrutan. Jag skäms inte för att göra "det rätta" även om det enbart skulle innebära en symbolisk ståndpunkt inför barnen. Men de behöver veta att det är fel. De tyckte det bara var kul att det nästan hade sett ut som deras pappa, fast äldre och att det var därför det hade fått ligga där (enligt vad pappan hade berättat för dem).

Skulle detta kunna användas som ett bevis i en vårdnadstvist? Eller gör jag mig en björntjänst i mitt agerande? Man ska ju inte försöka förstöra relationen mellan barn och en förälder men i detta fall anser iallafall jag att jag gör rätt. Kanske någon kan få mig att tänka annorlunda om det är fel av mig?

Det råder inga tvivel om att jag innerst inne önskar honom väck från våra liv men det är såklart inget jag öppet erkänner inför eventuella utredare eller så. Jag har svårt för att acceptera kriminalitet utav något slag men att det görs utav en människa jag hyser personligt agg emot gör det inte lindrigare.. Jag är fruktansvärt förbannad på hela situationen och hur oskyldigt och lätt både svärmor och min sambo reagerade.

Varför har du skaffat barn med en man du visste var småkriminell?

Optimalt vore om han blir tagen på bar gärning såklart. Men på hans jobb så skulle han lätt kunna dra en vals att han glömt tagit bort det för att han hjälpte gubben på kortet hem, som kanske lämnat bilen på hans verkstad. Eller något sånt. Men vi får se vad polisen rekommenderar när jag ringer dem sen. Då ser han ju inte bara oskyldig ut utan även som en god samarit. Han kör med mycket sådana taktiker i övrigt.

Ett felaktigt använt tillstånd kommer inte påverka vårdnadstvisten mer än marginellt.

Hur kommermdet sig attmdu som principfast person skaffade barn med en man du visste var småkriminell?

Självklart inte. Men ser jag någon snatta i en affär så säger jag till. Ser jag en våldtäkt stoppar jag det. Ser jag någon tappa sin plånbok ser jag till att de får tillbaka den eller lämna till polis. Ser jag någon felaktigt använda ett handikappstillstånd så säger jag till eller ber dem att sluta. Nu ogillar jag redan denna människan som gjort detta så jag ser gärna till att ta det steget längre. För jag accepterar inte att han lär barnen som bor halvtid hos oss att det är okej med denna småkriminaliteten.Hon var svag och han var stark. Han lurade sig in i hennes blåögda liv för att få stanna i sverige. Sedan blev hon stark och kastade ut skiten till karl när hon väl samlade sig mod till det och pusselbitarna föll på plats.

Var det dumt att ha den relationen och skaffa barn med en sådan man. Ja självklart. Vi kan ju alla göra misstag men jag dömer henne för sitt förflutna.Många bäckar små gör den biologiska pappan till den han är i mitt anseende. Jag dömer inte ut varken muslimer eller araber men nu råkar denne karl vara just dessa saker och anväder dessa saker som sin ståndpunkt att få göra som han vill.

Självklart är jag förbannad på styvmodern och min sambo som fortsatt försöker försvara karln och hitta lindrigare förklaringar till att låta det fortgå. Detta vet de om.

Det räckte att igår få höra från barnen att tillståndet varit i bilen en längre stund, och att de inte har kännedom om vem mannen på bilden är mer än att det ser ut som en äldre version utav deras pappa. De tyckte det var kul och lite bra att pappa nu kunde använda det för att få bättre parkering.

Jag tar här tillfället i akt att tillrättavisa ett brott, även om det är ringa. Och samtidigt lära barnen rätt och fel i detta avseendet. Man ska inte kasta skit på biologiska föräldrar i för barnen, det vet jag, och det gör jag huvudsakligen inte utan fullkomligt rimlig anledning. Nu har jag chansen och tar den mer än gärna.

Han får begå alla misstag han vill och merparten utav hans snedsteg blundar vi för då det är han själv som sätter skägget i brevlådan.

Men nu i denna situation handlade det om att pappan som en förebild för barnen förminskar auktoriteter och avdramatiserar regelbrott. Undermedvetet lär han barnen att det är okej att bryta sociala och faktiska regler och lagar ibland för egen vinning. Jag skiter fullstäbdigt om han gör det utan barnens vetskap men nu gör han barnen delaktig i de värderingarna. Genom att vara passiva när detta har kommit till vår kännedom, och att man där och då har förmågan att sätta stopp för fortsatt lagbrott men inte gör det, så anser jag att man är lika mycket en del utav problemet som barnens pappa är.

Och så lite ventilering!

Det har blivit fullkomligt hål i huvudet mellan svärmor och mig. Hon har vänt svägerskan och hennes sambo emot mig, fått min egen sambo att känna en rädsla för vår framtid och svärmor uppgav även en tanke på att säga upp kontakten med mig. Jag tolererar en massa skit och även detta. Jag förstår att de är arga på mig. Jag tycker det är fullkomligt hål i huvudet men jag förstår det. Vad är det för fega kräk jag har i familjen egentligen? Ser de inte att deras agerande är en stor orsak till att barnen är så rädda att uttrycka sina känslor och tankar, om allt ska läggas lock på hela tiden? Fokus på helt fel saker än att göra det vi kan som vuxna, för att sätta stopp för att brott begås öppet inför barnen i pappans omgivning. Om de är så rädda för pappans reaktioner, men så skydda barnen då!? Håll dem hemma tills det känns tryggt att släppa iväg dem. Svårare är det inte... Man har rätt att göra det och ingen myndighet skulle se det som något negativt, snarare tvärt om när all fakta kommer fram på bordet. Att gång efter annan släppa iväg barnen till den typen utav miljö är inte bättre men ändå är det jag som får skit för att jag vill skydda barnen. Skeva jädrans kultur att man som bonusförälder ska behöva utstå denna skiten medan en biologisk förälder har tillåtelse att leka rövare.

Självklart är jag mer sansad i verkligheten men jag är rak, och vet med mig att jag kan låta både hård och okänslig när det gäller frågor om rätt och fel. Jag tar kommunikation på allvar och låter inte könslor stängas inne allt för ofta. Är jag upprörd över något så är det klart och tydligt varför, oavsett om det är pk eller inte.

Det är som sagt en pågående utredning hos socialen där allt kommer fram och även om jag var med och gav medhåll för anmälan så var det inte jag som var den drivande. Jag är med som stöd. Men denna resa har de gjort tidigare och även om allt var glasklart då, lät de sig luras av pappans beteende och lovord att bättra sig. Så fort det var klart och bestämt att han skulle bättra sig och alla var nöjda, dröjde det inte mer än bara någon vecka innan han var tillbaka i sig själv.

Resten utav familjen är fullt medvetna om vad han ställer till för barnen, men ändå verkar det som att mitt försök att tillrättavisa hans dåliga beteende är mer giftigt enligt dem.